Ensam om natten |
Natten är till för de ensamma, såsom kvällen och skymningen är det för de förälskade, kära och älskande. Oberoende på vilken årstid det är tillhör den sådana som mig; ensamma av en anledning: att vi saknar någon. Det verkar vara enkelt att bara ge sig ut i världen och bara hitta någon. Nog så enkelt är det ju inte. Man ska hitta någon som man gillar också, någon som man tycker om lite mer. Dessutom ska man vilja dela resten av livet han eller henne.
Med sömnlösa ögon tog jag mig upp ur sängen och gick mot köket. Tankarna var fortfarande kvar i huvudet och jag kände mig en aning deprimerad av dom. Ute i köket var det lika mörkt som i sovrummet. Jag gick trött till skåpet där dricksglasen stod, tog ut ett glas och fyllde det med vatten. Samtidigt som jag törstigt drack några munnar tog jag mig sakta tillbaka till sovrummet. Jag ställde mig vid fönstret och såg att inget av mina grannars fönster var upplysta. Jag la mig i sängen och försökte sova igen. Tankarna kom tillbaka.
Jag kom att tänka på att det varit helt tomt utanför lägenheten, inte en enda hade varit ute. Höll de ensamma på att dö ut? Plötsligt började jag tänka i andra banor. Jag tänkte på vem jag skulle starta en relation med härnäst. Om det var någon jag redan träffat eller hur lång tid det skulle ta innan jag träffade någon. Efter ännu en halvtimme av sömnlöshet och ensamtänkande stog jag inte ut längre utan steg upp ur sängen och tog på mig mina jeans och min t-shirt. På vägen ut emot hallen fyllde jag på glaset med vatten och drack även det, sedan slängde jag det i disken. Jag tog på mig skorna och en jacka och tog mig ner till bilen som stog parkerad på gårdsparkeringen. Vid den här tiden på sommaren blev det inte ens lite mörkt på natthimlen. Solstrålarna lyste och inuti bilen var det därför nästan ljust. När jag körde ut från parkeringen fick jag syn på dom första människorna i natten. En ung flicka i äldre tonåren kom gående med en kille i samma ålder –förmodligen hennes pojkvän. Hon hade mörkblont hår och skrattade åt något. Tydligen något den brunhårige killen sagt för han såg nöjd och glad ut. Det gjorde mig ännu mer sorgsen över mig själv. Jag körde ut på en väg emot city och när jag kom ut på en bro fick jag syn på några ungdomar i min egen ålder om ar på väg från någon fest och förmodligen till någon efterfest. Jag började fundera igen. Var det så att de förälskade människorna krävde en till tid på dygnet satt de ensamma trängdes bort eller var det så att vi ensamma personer trängdes ihop så pass mycket att vi hittade den vi sökte efter? Jag tog in på en väg som ledde mig djupare in i staden. På de upplysta gatorna kunde man se mängder av krogar och pubar, fyllda med folk. På en del ställen kunde jag se fik där det inte fanns något folk alls. Jag stannade bilen och parkerade den vid ett fik som lång vid vägen. När jag kom in på fiket spelades det sjön musik. Jag gick fram till mannen som stog i disken. Han hälsade vänligt och jag hälsade tillbaka.
”Det verkar ensamt här inne.” sa jag till honom.
”Ja. Bortsett från dig och hon där borta är det tomt.” sa han och pekade på en vacker ung tjej i min ålder som satt vid bordet näst längst bort. Jag köpte en kladdkaka och gick bort till henne. Hon satt och läste en tidning och åt en pajbit med grädde.
”Får jag sätta mig här.” frågade jag vänligt.
Hon slog upp blicken från tidningen och log det vackraste leende jag någonsin sett.
”Det är klart.” sa hon. När jag satt mig ned fortsatte hon: ”Jag trodde jag var ensam här.”
”Det trodde jag att jag var med till jag fick syn på dig.” sa jag och log igen medans jag tog en bit av kakan.
”Hade dom kladdkaka?!” utbrast hon. ”Får jag ta en bit?”
”Ja. Varsågod.” sa jag och sköt över tallriken. Jag hade trott att hon skulle ta en bit oh lägga den på sin tallrik men det gjorde hon inte. Hon tog sin sked och tog en bit av kakan och satte skeden till munnen. Något skrek till av glädje i mig och jag blev väldigt glad av någon okänd anledning.
”Ska du inte ha?” sa hon sorgset. ”För i såna fall tar jag hela.”
Jag skrattade. ”Nej. Jag ska han en bit.” sa jag och tog en bit från tallriken samtidigt som hon gjorde det.
Hon log mot mig igen.
”Jag har visst glömt att presentera mig.” sa hon oh sträckte fram sin hand. ”Jag heter Nova.”
”Lukas.” sa jag och tog handen. ”Jag måste säga att det är en av de vackraste namnen jag har hört.”
”Tack.” sa hon glatt. ”Har du bil, Lukas”
”Ja, vill du ha skjuts någon stans?” sa jag.
”Ja gärna”
”Vill du gå nu?”
”Ja det skulle vara bra.”
”Okej då åker vi.”
Jag visade henne min bil och hon satte sig i framsätet bredvid mig. I bilfärden till hennes lägenhet som låg ganska när mig ställde hon en del frågor om mig och sa en del saker om henne. Bland annat sa hon att hon var singel och frågade om jag var det. Jag sa såklart att jag var det. Resan till hennes lägenhet var kort och trevlig p.g.a. henne. När vi stog utanför hennes dörr pratade vi ett tag till.
”Tack för skjutsen.” sa hon glatt. ”Den var mycket roligare än vad den skulle ha varit om jag gått hem ensam.
”Tack själv.” sa jag.
”Skulle du vilja följa med upp på lite kaffe?” frågade hon undrande.
”Jag skulle inte vilja något hellre” sa jag och följde med henne upp till hennes lägenhet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveCross_ - 15 aug 06 - 00:47- Betyg:  | Underbar ^^
Hoppas de kommer en fortsättning, det gör de väl?
~*~ Annii ~*~ |
|
|
|
