Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Han förändrade mitt liv 20

Jag hade inte prata med Walle på 2 år. Dem två längsta åren i hela mitt liv, men dem åren hade förändrat mig till något bättre. Och jag visste att jag fortfarande älskade Walle, jag skulle alltid göra det vad som än hände. Men nu hade jag Simon och han betydde precis lika mycket, och med honom överlevde jag. Jag började plugga, och jobbade extra på ett dagis. Det var en skön känsla att tjäna egna pengar, jag hade inga planer på att flytta ännu, jag bodde med två av dem viktigaste personerna i mitt liv. Vad jag än har sagt om Matilda, så tar jag tillbaka det. Sen hon blev mormor har hon blivit mer ansvarsfull, och jag vet att hon ångrar allt hon gjort.
När jag och Simon var ute på stan, gick vi in på Exlibris dem reade pocketböcker, och jag behövde verkligen något att läsa när Simon sov. Då såg jag skylten:
”en värdelös mamma” Av Matilda Karlberg 199:- Kronor.
jag betalade boken, och gick jag till parken med barnvagnen där jag satt mig på en bänk och började att läsa sagan om Matilda.
”Kärleken till mina barn har alltid varit den starkaste men även den svåraste för mig att lyckas visa. Jag har slagit dem, jag har förstört för dem, jag har lämnat bort ett, jag har nog gjort det mesta. Döm mig gör det, jag är ingen fantastisk person det förstår man ju, men inom mig finns ett hjärta som mina barn har hittat ändå.”

Det hon skrev var så vackert men mina tårar ville inte visa sig, när jag började hemåt tänkte jag på livet. På hur det hade varit om det hade varit helt perfekt från början, då hade jag inte haft Simon och jag hade inte heller mött Elena, Annabell, Simon, Walle eller någon annan. Då hade jag bara varit som alla andra helt grå. Men nu är jag en syster, en vän, en mamma och ett barn.
När jag kom hem, letade jag upp Eriks adress sen postade jag boken. För jag hoppades att även han kunde se det ljusa i Matilda Karlberg.

Fyra år senare…

– Ett fyr falligt leve för Simon han leva hipp hipp hurra
- Tack mormor för presenterna får jag blåsa ut ljusen nu?
– haha ja det är klart. Matilda log mot sitt barnbarn
Simon hade blivit så stor nu sin far upp i dagen.
- blås nu och så får du önska dig precis vad du vill men säg det inte högt
han blåste ut alla ljusen, och precis när jag såg den sista lågan slockna ringde det på dörren.
– jag öppnar. Simon skuttade ner från stolen och gick mot ytterdörren.
- har du bjudit hit någon mamma?
- nej det har jag inte, har du Elena?
– Nej det har jag inte. Elena skakade på huvudet.
Då hörde jag den, en röst som jag varenda natt hörde i drömmen. Men det här var ingen dröm det var verklighet.
Jag tror nog ni alla förstod vem det var som stod där utanför, 21 år gammal med ett paket i handen.
– Grattis Simon
- Vem är du?
– Jag heter Walle. Är din mamma hemma?
– Ja det är hon sa jag och gick ut i hallen.
– Hej, hur kunde han låta precis som vanligt, och vad gjorde han här?
- Simon gå in i köket till mormor och Elena, Jag kommer snart.
– Vad fin du är
- Hållkäften vi går ut
jag stängde dörren och såg på honom, han kysste mig för första gången på nästan 6 år.
– varför är du här viskade jag
- för att träffa min son och min fru
- jag är inte din fru väste jag
- men du är mitt livs största kärlek
- hur fan visste du vart jag var och hur kände du till det här med Simon?
– det är en lång historia så började han berätta.
Minns ni Max? Han som jag var tillsammans med under en tid, han hade träffat en tjej på en fest i Hässelby. Dem hade flyttat ihop för några månader sen. Tjejen hade av en slump varit Jessica, Walle hade presenterat sig för Max på en fest. Det tog Max några veckor innan han förstod varför han kände igen Walles namn. Sen berättade han allting, efter en månad samlade Walle mod till sig och här var han tillbaka i mitt liv igen. Jag kan inte fatta att jag säger det här men nu gör jag det.
– tack gode gud att Jessica finns. Walle skrattade, då såg jag förändringen hans ansikte såg åldrat ut hans tänder hade gulnat, dem annars så fantastiska ögonen var tomma. Vem var han egentligen?
– jag kan inte ta tillbaka dig i mitt liv igen
- jag vet det sa han lågt jag kan inte stanna länge heller viskade han.
– va?
- Eveline jag är sjuk
Här kommer han efter sex jävla år, gör mitt liv komplett och sen säger han att han är sjuk.
- vill du komma in och ta en tablett?
– Eveline nu skrattade han igen sen tittade han mig allvarligt i ögonen.
– jag är förstörd älskling
vi sa inget mer vi stod där och höll om varandra på våran sons femte födelsedag.
Hans hjärta var sönder knarkat, hans kropp var förstörd, han orkade inte mer.
– jag ville bara säga hejdå viskade han och strök mig i håret, jag rös till. Så många år jag fantiserat om detta ögonblick
- jag vill inte släppa dig. Nu var jag hysterisk jag slog, och slog på honom. lämna mig inte igen skrek jag
han svarade inte
- vi har ju för fan ett barn tillsammans hur kan du?
– jag har inte valt det här
- jag hatar dig. Jag brast ihop mitt på gatan. Jag orkar inte mer förstår du mig
- jag älskar dig
- varför sa du inte det förut din jävel
- för att jag visade det förut
- jag hatar jag hatar jag hatar jag älskar dig
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
11
14 aug 06 - 06:01
(Har blivit läst 207 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord