Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Han förändrade mitt liv 16

Prick klockan halv fyra, stod Elenas bil utanför skolgården jag sa hejdå till Fredrika och skyndade mig in i bilen.
- och hur var första dagen då tjejen?
- pest
- varför?
– äckliga killar bara
- ja det är klart dem finns ju överallt
- ja, du berättade aldrig klart om den där snubben
- vilken då?
– han från Rinkeby
- jaha
- berätta?
- jag tar det en annan gång.
– happ
- jag lovar
- folk brukar lova utan att hålla
- jag lovar dig Eveline, när jag lovar något håller jag det
Jag hann inte svara för just då pep min mobil till. Ett nytt meddelande.
jag saknar dig
Mitt hjärta frös till is, och jag fick gåshud över hela kroppen. Tre ord, inget mer.
– Sms.?
- Mm
- Killen?
- Vilken?
– Han du tänker på.
– Mm
- vad skrev han?
- ingenting
- nehe
- mm
- kanske ska du svara på ingenting eller?
– kanske

Matilda var på någon arbetsinterjuv och Karin hälsade på en gammal vän. Det var bara jag och Elena hemma, men jag hade ingen lust att berätta allting för henne så jag undvek henne så gott jag kunde, efter middagen gick jag raka vägen upp på mitt rum och la mig på sängen.
Vad skulle jag svara? Skulle jag svara? Varför skulle jag svara?
Tillslut kom orden bara fram i huvudet och jag skrev:
det borde du ha sagt tidigare…
jag väntade länge på svar, men somnade till sist. Jag vet inte hur länge jag låg där men till sist pep det till och jag vaknade med en gång.
Jag försökte
Nu hann jag inte ens svara förens det pep till igen.
Träffa mig
Hur kunde jag motstå?
När och Var?
Efter tre timmar gav jag upp, han tänkte väl skita i mig igen. Där satt jag och tänkte på alla negativa sidor han hade, att jag inte ens märkte hur ett nytt meddelande pep till på min mobil. Av det andra pipet väcktes jag ur mina tankar och kollade på displayen
Hos mig, Ta gröna linjen jag möter dig! Nu?
Klockan var redan 11, Visserligen kunde jag smyga ut utan att bli upptäckt, men om jag skulle bli det vad skulle hända då? Jag ville inte sabba det här för Matilda, och något inom mig sa att Karin inte skulle ge mig samma leende om hon visste att jag var borta på en vardagsnatt. Det får bli en annan dag istället…
Inte idag.
Han skulle förstå, visst skulle han det? Han måste förstå..

Skolveckorna rann mot sina slut, det blev inte så hemskt ändå. Jonas höll sig borta, det gjorde nog alla utom Fredrika. Jag kan inte påstå att jag klandrar dem för att dem gjorde det, jag var inte som förr och det visste jag. Vintern kom, och jag hörde aldrig ifrån Walle.
– Jag har fått jobb, ett bra jobb också! Matilda hoppade upp och ner i hallen som ett litet barn.
– Har du mamma? Hon sa inte som hon brukade säga ”jag heter Matilda”.
- Ja är det inte underbart?
– Jo visst
- Åh jag är så lycklig skrek Matilda.
- Vilket liv ni för man kan nästan tro att någon håller på att dö? Karin kom in, och skrattade. Hon lyckades hon alltid se så lycklig ut?
- Jag har fått jobb!
– Redan?
– Ja
- Så ni flyttar? Karins försökte dölja hur besviken hon var.
- jag vet inte ännu hur det blir med det, som det ser ut nu så blir det inte på ett tag.
– Åh flämtade Karin förtjust. Jag är så glad för din skull, men berätta om jobbet nu
- Ja alltså det är väl inget speciellt egentligen, men jag ska bli författare
- författare? Jag var helt chockad.
- ja det är ett företag som vill köpa min bok äntligen
- vilken bok?
– en bok bara som jag skrivit på väldigt länge
- vad handlar den om?
- men herregud Eveline måste jag berätta allting eller?
– Nej men jag bara…
- Sluta med det avbröt Matilda. Jag går upp ett tag.
– Varför blev hon så där?
– Jag vet inte, din mor må vara en underbar person men hemligheter är hon fylld av.
– Mm
- Hur är det vännen?
– Vet inte
- Har det hänt något? Du är alltid så tyst nu för tiden.
– Nej eller jag saknar bara några gamla vänner
- Jag förstår kan du inte bjuda hit dem då?
– bjuda hit dem?
– ja över helgen eller något?
- jag vet inte riktigt vad ni skulle tycka om dem
- om han menar du?
– hur vet du?
- det syns på dig hjärtat, du är kär inte sant?
- jo men
- så ja inga men, du får bjuda hit vem du vill så länge han inte är mördare skrattade Karin.
– det är han verkligen inte försäkrade jag
- haha, vad heter han?
– Walle
- Jasså, du tycker jag du ska ta och ringa den där Walle och be honom komma hit
- Är det säkert?
– mer än säkert, man ska ta vara på sin kärlek
jag nickade, och försökte föreställa mig Walle här. Med ens började jag skratta, det var verkligen inte hans miljö och jag vet inte om jag var redo för att ha honom här ännu vi var ju inte ens tillsammans.
– Karin?
- Ja?
– Är det okej om jag åker dit i stället, ja du kanske inte behöver säga något till mamma hon skulle bara oroa sig.
fast det var lögn jag visste att det sista Matilda skulle göra var att oroa sig, jag ville bara inte säga någonting.
- Ska jag köra dig?
Elena kom ut
- Nej tack, jag tar tunnelbanan
- Okej är du säker på det här?
– Ja Karin jag måste göra det, du vet hur det är
- ja, jag gör väl det.
– säg till Matilda att jag sover hos Fredrika.
- Okej, ta den tid du behöver så ringer du oss om det är något
- tack Karin
- Tänk på vad jag sa, att man ska ta vara på varje ögonblick!
– Ja, bäst att jag packar
Herregud, jag hade inte ens pratat med Walle, tänk om det inte var okej för honom.
Vet att det här kommer lite plötsligt, men jag kommer till dig snart! Eller om två timmar.
– jag går nu
- lycka till kvittrade Elena, gör bara inget jag inte skulle gjort
jag skrattade, som om det fanns något hon inte skulle göra
- tack jag har mobilen på
- bra hejdå
- hejdå

Efter kanske dem längsta timmarna i mitt liv, stod jag här igen. Minnen vaknade till liv när jag gick igenom centrum på väg hem till Walle. Jag undrade hur det var med Simon? Vi inte pratat på länge, och jag hade väl inte gjort något åt det heller, han hade ringt två gånger men jag ringde inte tillbaka. Plötsligt stod han där bara.
- Hej
- Hej Simon
- Hur är det?
– Det är bra, du då?
– Jag klarar mig
- Vart har du Frazze och alla då?
– Om du syftar på Walle, så har vi ingen kontakt längre.
- Va?
– Nej
- Men varför det?
– Du fick mig att förstå att jag är bättre än så. han gav mig en kram, tårarna rullade ner längst våra kinder.
– jag saknar dig Simon
jag trodde du inte ville träffa mig längre
- klart jag vill
- varför ringde du aldrig?
– jag Eh…
- du behöver inte förklara
- men
- skit samma, varför är du här? det är väl knappast för att träffa mig va?
- nej men..
– gå hem till honom jag vet att du älskar honom, hejdå.
– Simon? Varför gjorde han så här, vad var det som hade hänt?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
11
14 aug 06 - 05:58
(Har blivit läst 203 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord