Mitt liv på högstadiet, åk7 |
Första dagen i sjuan.
Allt var så pirrigt. Man skulle få nya kompisar, lärare, ovänner och man skulle få se helt okända personer.
Det jag inte visste när jag gick innanför dörren till klassrummet, var att jag skulle finna vänner jag inte skulle kunna leva utan..
Det är nästan exakt två år sen jag började sjuan nu. Att börja på högstadiet, en helt ny klass, med helt nya personer, det var stort.
Man visste inte riktigt vad man skulle ta sig till.
Om man inte fann några vänner, skulle man då få byta klass kanske? Eller skulle man få gå kvar i klassen helt ensam?
Frågor surrade runt i huvudet hela tiden.
Men när man väl kommit innanför dörren till klassrummet och man fick se lärarna, och man fick hälsa på de personer som skulle följa ens liv ett par år framåt. Då var det inte längre så farligt.
Redan vid handskakningen visste jag vem jag skulle gå till. Vilka som skulle komma att bli de bästa vänner jag någonsin haft.
Det var två stycken, Malin och Josefin. De hängde ihop, var enade och lät inget komma emellan dem. Fast det var ju mest Josefin som var sån, Malin var väldigt öppen av sig, men ändå reserverad.
Jag kan inte klandra någon av dom. Som sagt, helt nya personer, hur ofta händer det att man öppnar sig och slänger sig i armarna på någon som man inte känner?
Men dagarna rullade på som vanligt för oss. Det var inte ofta det var särskilt spänt kring vår lilla, men väldigt täta grupp.
Hela första terminen var vi fem stycken tjejer som hängde ihop och bildade band mellan oss. Det skulle inte vara vi fem så länge till.
Jag kommer inte riktigt ihåg när det var, om det var i slutet av första terminen, eller om det var precis när vi började andra terminen, som en liten tjej från Gotland började i vår klass.
Hon kom att bli en stor förändring. Hennes skarpa svar, hennes sätt att försöka tränga sig in i vår grupp, det gjorde oss lite småsura. Vi var ju ändå den lilla gruppen och vi tyckte det räckte med personer för vår del.
Nej, vi ville vara ensamma, inte ha någon annan som tränger sig in på vårat område.
Men så blev det så att den lilla tjejen från Gotland som aldrig kunde hålla tyst, blev en av oss. Det tog ett tag, vi hade många dispyter. Men vi var tvugna, vart skulle hon annars vända sig?
Vi var helt enkelt tvugna att öppna en dörr i vårt lilla utrymme, så att folk kunde komma in och hälsa på oss.
Så gick den terminen med, väldigt snabbt. Nu sex personer som ständigt var tillsammans.
Eftersom man fortfarande bara gick i sjuan och slapp allt vad betyg hette, så gick man ju inte kring och funderade så särskilt mkt på det. Me man visste, att i åttan gällde det fan att man skärpte sig..
Men istället för betyg fick man utvärderingar om hur man var. På utvecklingsamtalen fick man papper på hur man låg till i betygskalan. Det så helt okej ut för mig, låg på VG i nästan alla ämnen. Förrutom gymnastik och franskan. Där låg jag bara på G, men det kunde bli VG.
Jag var väldigt glad och väldigt lättad när jag gick ut från rummet, vetandes att det här kanske inte skulle bli så farligt som jag trodde det skulle bli..
Så kom den sista dagen på terminen utan att det hänt något större under tiden i skolan. Allt hade lixom bara flutit på.
Man var lite rädd för att lämna sina vänner och gå på sommarlov, man visste ju inte om man skulle hålla kontakten, och känna likadant för varandra när man kom tillbaka.
Men så blev det inte..
Fortsättning följer.. Kommentera mer än gärna. :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 6 nov 06 - 02:31- Betyg:  | | braa (: | | Felle - 3 okt 06 - 23:28- Betyg: | lite på ett år sen min första dag i sjuan, och jag kommer ännu ihåg den hur tydligt som helst.. fast för mig var det inte så farligt ändå, jag kände redan nästan alla i min klass. alla utom tre stycken kom från min gamla skola och jag hade två helt bra kompisar i klassen redan.
men ändå känner jag igen mig, på något vis, med det där att man tvingades öppna dörren för någon ny.
"Hennes skarpa svar, hennes sätt att försöka tränga sig in i vår grupp." "Det tog ett tag, vi hade många dispyter. Men vi var tvugna, vart skulle hon annars vända sig?"
Det var precis så förra året också. Hon är bra på att prata (och bra på att ljuga..) och vi har haft många dispyter med henne. än är dom inte slut.
och även om jag inte vet fortsättningen, så känner jag ändå igen mig.
på slutet också; "Man var lite rädd för att lämna sina vänner och gå på sommarlov, man visste ju inte om man skulle hålla kontakten, och känna likadant för varandra när man kom tillbaka."
Det blev lite i den stilen för mig.
however, bra skrivet. :) | | scaredgirl - 14 aug 06 - 04:28- Betyg: | | Det var en kul period de där | | remsan89 - 13 aug 06 - 22:50- Betyg: | den var jätte bra:D stämmer faktiskt..
har kvar kompisarna som jag fikc i sjuan:D | | bloody_witch - 13 aug 06 - 21:00- Betyg: | det var bra skrivet, jag ska börga 7an om 8 dar så det är som du skrev, PIRRIGT!!
hoppas det är som du skrev att man ser direkt vilka som är ens nya kompisar | | N0llan - 13 aug 06 - 20:51- Betyg: | Du skriver ju jätte bra. =)
en soklar 5a. ;)=P
kramar. =) |
|
|
|
