Världen är sjuk.. och musiken är min drog |
Jag sitter på tåget och drömmer mej bort. Jag ser landskapen som seglar förbi,jag ser uteliggarna som sluddrar i gatuhörnen, de pinnsmala tjejerna som rusar fram och tillbaka genom stan så att svetten rinner, några turister som desperat vill veta vart dom har hamnat.
Poliserna står halvvakna och ser sej om för att försäkra sej om att allt är okej. Jag ser två män som håller varann i handen, och två tjejer som håller varann i handen. Vart är världen på väg?
Allt detta såg jag, men jag drömde om en annan värld och en annan verklighet, för vi vilar i mörker och världen är sjuk. Regnet öser ner över gatorna och snart så har alla människor skyndat sej in eller så sitter några få kvar under busshållsplats taket
och väntar på bussen. För att underhålla mej så tar jag upp min mp3 och sätter på lite musik. Mera Brännvin, vrålar Eddie Meduza i hörlurarna. Jag byter låt. Nu är det Kent som spelar, deras deprimerade musik orkar jag inte höra på. Jag sätter på Håkan Hellström, han får mej jämt på bra humör. Musik är min drog. Jag behöver inte festa hur vilt som helst för att må bra en liten stund, för mej är det bara att sätta på radion, eller en bra skiva.
- Nästa Uppsala, dånar det i högtalaren. Jag plockkar med mej allt jag behöver och tar med mej väskan in på toan. Egentligen borde dom inte ha toaletter på tåg för det vinglar så mycket när man väl sitter där. Men jag kunde knappt sminka mej därinne för tåget bromsade in så hastigt att jag fick kajal över halva ansiktet. Fast många ser faktiskt många ut idag, jag säger inte att det är fult att sminka sej mycket för jag känner många som gör det och passar i det.
Med en ömmande axel kliver jag av på perongen. Ja, man får ju ont av att ha en tung väska över axeln. Med tunga steg går jag gatan fram, förbi alla uteliggare, förbi alla poliser och turister och morgonjoggare. Så snart jag kommer hem så kommer allting börja om igen. Jag vet redan att han säkert har en annan nu. Egentligen så har jag ju vetat vem han var hela tiden, men aldrig vågat erkänna det för mej själv. Regnet har börjat lägga sej nu. Ur väskarn tog jag upp vatten´flaskan för att dricka, när jag plötsligt ser
två personer.Den ena var min efter det här fd kompis, den andra var min pojkvän. Stod de verkligen och hånglade? En ilska så stark att jag skulle kunna MÖRDA honom bröt sej upp inom mej. Jag sprang upp för slottsbacken i vildpanik och slog till honom på käften så hårt att han vacklade till. Han fick inte fram ett ord utan såg på mej som om jag nyss hade gjort något jag verkligen skulle ångra, och min kompis försäkte vänd apå klacken och gå men jag höjde vattenflaskan över huvudet och drämde den i skallen på henne, sen hällde jag ut vattnet över mitt ex. Sen
gick jag ensam hem, och kände mej allmänt idiotisk. Jag gick över kyrkogården. Jag lyssnar på musik medans jag går över den. Kelly Clarksons texter letar sej in i mina tankar, varje ord, varje mening. Backyard Babies texter tröstade mej. Helt plötsligt kändes det som om jag klarade av allt. Ingen skulle få förstöra mitt liv, ingen skulle kunna ändra mej. Jag njöt av varje sekund. Enda tills bateriet tog slut..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | TrasigFlikka - 13 aug 06 - 18:22- Betyg:  | | skitbra :D |
|
|
|
