Så förbjudet det kan bli del 12 |
Morgonen gryr och jag välkomnar ångesten. Undrar som så många gånger om jag verkligen vill leva så här, är det värt de stunder han ger mot allt han inte gör? Jag lever på hans fina ord och kärleksförklaringar. Men ändå bara någon dag efter vi setts väcks tvivel, menar han vad han säger, vill han , leker han med mig, skiter han egentligen i vad som händer med mig om allt uppdagas? Ja min ångest finner inga gränser. Vi träffades på jobbet i torsdags, han är underbart söt, han ser trött ut. Han "daskar" mig i rumpan, han tittar och ler OCH är så tyst som bara han kan vara. Jag leker med Jens innan de går. Han frågar om Jens har mer saker på facket, keps eller så. Jens säger, jag vill ha men keps! Nej du behöver inte den, det regnar. De prtar om det en stund och tillslut hämtar jag den. Jag skojar och säger- tur att inte vi ska fostra barn ihiop, de skulle bli odrägliga. HAn svarar, -men jag håller på att skärpa mig!
På torsdagskvällen blir jag så ledsen min far har fått ett återfall och druckit sig full. Jag är mycket ledsen.Jag ringer Jens och han ringer åter vi pratar en stund och jag är glad att han lyssnade.
Vad kan jag mer säga att jag är en hejare på att göra fel. För när lördagen kommer, går jag ut, ser att "bilen" inte är hemma. JAg ringer en signal men han ringer inte åter, känner mig lite besviken. Jag skriver ett brev till honom att jag önskar att jag ver den som fick vara där, se honom skratat, festa, sova ja allt. Han svarar aldrig på mina brev men jag vet att han läser ibland. Känner en olustig känsla, tänk om han har en till! Jag slår bort tanken och bara lever. Jag msn:ar med Anna, hon sa att han åkt till Polen för jobbet och att hon hade det tråkigt. Jag sa kom hit...oherregud, jag sa kom hit! Och hon kom.
Vi pratde och Jens lekte. Hon pratade om deras förhållande, att han var påväg ifrån på allvar. De bråkar jämt och hon är så trött på hans fasoner och lathet. Han informerar inte om när han ska jobba, ja hon var rent ut sagt skit trött hon med på allt. Hon vet att de inte gifter sig, inte skaffar mer barn, för det har han sagt. Hon tror att han väntar på en lägenhet men att han säger att det gör han ej. Han säger att att han inte lämnar henne på pottkantern utan kommer jlämna kvar mycket. Jag lyssnar och nästan kvävs. VEM är jag, här sitter jag och tycker synd om henne, är jag cocco eller? Jag tänker på hennes spådam igen och får rysningar i hela kroppen.
Vi kommer även in på om vänner blir ihop med ens fd. killar, det tyckte hon var fel...Herregud. Vad håller jag på med, jag tycker så mycket om henne men jag älskar honom, men jag borde snart göra ett val. Och borde jag inte välja henne? Han får mig att må så dåligt, eller situationen iallfall. Borde säga att vi inte ska ses förren han är fri, det vore det enda rätta. Och sen låta det dröja länge innan "världen" får veta att vi blivit ihop, om vi nu blir det.
Ja jag borde göra rätt. Efter hon och Jens gått skickar jag 2 sms till Jens. Ett där jag skriver förlåt för att hon är hos mig och fikar. Det svarar han inte på . Ett skriver jag att jag mår dåligt av hans tystnad, skriver att långt där borta hinner han ju radera! Jag säger att jag saknar honom och mår dåligt.. Jag har inte vågat kolla ännu om han svarart. Vågar inte bli besviken. Tänker nu, svarar han inte , avslutar jag allt. Men det har jag ju sagt tyúsen gånger nu. MEN jag vill göra rätt, jag vill sluta såras. Vill sluta såra. Och jag har inte fixat stenar ännu, jag kan ju bli förråd av spådamen, haha om det nu funkar.
Jag är ganska säker på att han är arg på mig nu, att jag inte gör som vi sagt. Och är han det borde han inte få mer av min kropp heller. För ibland käns det som, ja rent förnedrande, JAG kommer till deras hem, aldrig att han offrar sig och möter mig ute längre, utan han får vara hemma och bara få och låta mig gå. Det jag lever på, är det han skriver på msn. Jag vet att han inte ljuger, för hon bekräftar allt han säger, det känns bra. Tex om var hans mamma bor, vägbeskrivningen jag fick var sann. Hmmm. Han är väl tokig.
Jag har bestämt mig för att kolla telefonen kl:10. Har han inte svarat måste jag lova mig själv att inte ringa. Jag är tidig på måndag behöver inte träffa honom. Tisdagen kan jag undvika att träffa honom hoppas jag.
Efter text:
Ni som läser mitt liv, hur ser det ut, vad vill han, är han förvirrad, men är det ändå kärlek? Jag blir tokig snart. VAD tycker ni att jag ska göra. Avsluta och vänta in honom. Avsluta vänskapen med Anna eller välja den framför honom? Män finns det ju gått om. Jag lever i ett stort inre skrik av ångest. Kan äta lite nu men jag är vuxen, jag borde veta. JAG vet, men jag vet inte om jag vågar lämna honom helt, o vänta är rädd att han inte kommer, men gör han inte det, vill han ju inte ha mig...HJÄLP ge mig råd.
|
| Kommentarer | | lakerolgirl - 6 okt 06 - 06:32 | Älskar ni varandra så kommer han! Kärleken övervinner det mesta!
Jag hejar på dig, att du gör det som får dig att må bra! Det är det viktigaste |
|
|
|
