Klardröm: spegeltorteraren |
Klockan måste vara runt 14:00 eftersom jag befinner mig i NO salen, vi har aldrig haft NO innan 14:00. Det är mörkt och disigt i klassrummet, de vanligtvis klara lamporna lyser som svaga lysrör. Jag kan identifiera cirka fem utav mina klasskompisar från bordsraden längst bak; Niklas, Svärd, Daniel, Sebastian och Emilia eller Ida (jag ser inte helt klart). Pltsligt ropar Läraren upp mitt namn, jag kollar runt men ser inte läraren och antar att han gömmer sig i någon skugga av förmodligen logiska anledningar. Jag greppar pappret som jag tydligen haft framför mig hela tiden och vandrar automatiskt fram mot tavlan, vänder mig om och kollar ut mot min förväntansfulla publik. Nu kan jag se att alla mina kära kamrater faktiskt fanns i klassrummet, lamporna kunde dock inte lysa upp deras konturer. Jag kollar snabbt ner på pappret som jag ska redovisa och uppfattar ord som ”biologi, organ, massmord, lögner, psykologi och ’shockterapi is the thing!’”. En tanke slår mig att jag inte har en aning om vad jag ska redovisa om så jag kollar nervöst upp mot publiken och ner igen och ser nu att alla bokstäver ändrats till Windings symboler. Jag önskar om vadsomhelst som kan trolla bort denna fobi jag har för redovisning. Ett droppande hörs framför mig så jag vänder blicken upp och ser min förr så levande publik nu vara mindre levande med djupa skärsår i kropparna och avhuggna lemmar liggandes i blodpölar. En snabb känsla av overklighet slår mig och jag upptäcker att detta omöjligt kan hända, jag blir Lucid (vaknar upp i drömmen) kvickt och märker hur de svaga lamporna börjar slockna i högra hörnet bland en bunt med labbrockar. Mörkret som bildas utav avsaknaden av ljus är oändlig och sprider sig i rummet tills jag står på en kanske 2x2 kvadratmeters stor ruta med ljus. Längst bort i hörnet där mörkret började spridas ser jag nu en svart kontur, stor, klädd i en trenchcoat. Någonting glimmar bredvid konturen och jag ser ett svart, blänkande svärd dränkt i blod som droppar nästan hypnotiskt sakta mot marken. I mörkret av konturen glimmar även ett nästan skräckinjagande hånleende som visar fina vita tänder med två stycken spetsiga huggtänder på överkäken och två liknande mindre på underkäken. Helt plötsligt så känns det som om jag blir paralyserad och sugs åt sidan, igenom väggar utav tegel, betong och trä. Jag finner att jag helt plötsligt står i den långa korridoren som löper igenom skolan, jag står mot den matsalen som står längst bort utav tre. Det enda ljus som lyser upp korridoren verkar vara månljus utifrån som sugs in genom fönstret. Min blick vandrar längst golvet upp mot biblioteket där den svarta konturen står hållandes sitt nytvättade svarta blad. Även fast han måste vara tiotals meter ifrån mig ser jag nu att konturen är jag, fast med blekare hud och en mycket ond uppsyn i ansiktet: ögonen har mycket mörka ringar runt sig och ett leende som skulle få Jack Nicholson att rygga tillbaka verkar vara fastklistrat i ansiktet på honom.
Helt plötsligt tar figuren ett språng och svävar rakt emot mig i hög fart. Jag handlar instinktivt och gläds över att få slåss i en så klar dröm! Det känns som om jag hänger ihop med allt runt mig så jag kör ner en rak hand ner i tegelgolvet så det sprakar till med elektricitet då jag frammanar en egen katana ifrån teglet. Jag hinner precis parera med bladet innan mitt andra jag slår emot mig med en sån kraft att ett skåp någon meter ifrån oss knycklas ihop och teglet runtomkring spricker. En brist på gravitation som taget ur ’the matrix’ håller små tegelbitar kvar i luften medans mitt andra jag höjer knäet i en utdragen spark emot mitt solar plexus som skickar mig minst tio meter bort in i väggen i slutet på korridoren. Jag tappar greppet om mitt blad och fumlar runt för att komma på ben. Smått chockad över att ha fått en sån smäll i en dröm (jag får inte ofta stryk i mina drömmar) så försöker jag ställa mig upp, men snabbt som ögat är mitt andra jag framme och kör in sitt svarta svärd i min vänstra axel. Känslan är som att piercas av en istapp. Chockad över realismen av att ha blivit huggen letar jag febrilt efter mitt egna svärd som jag tappat med höger hand, min vänstra kan jag inte röra av någon anledning. Jag kollar upp och ser det onda ansiktet jag frammannat hånle i ansiktet på mig. Han tar ur sitt svärd ur väggen och lyfter upp det med mig hängandes i det, jag glider sakta in mot honom medans jag försöker framkalla nåt annat vapen men jag är för okoncentrerad och märker inte när drömmen tunnas ut med den ondes ansikte leende emot mig..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | | kurisutofa - 14 aug 06 - 00:27 | | En dröm. klardrömmar är samma somlucid dreams på engelska. man inser att man drömmer och kan på så sätt styra drömmen hur man vill | bloody_witch - 13 aug 06 - 20:51- Betyg:  | var det en dröm du drömmt eller din fantasi??
fast det var rätt bra |
|
|
|
