Starkast är kärleken [Del 8 Åse berättar] |
"Evve! Har du varit och rotat mitt rum?"
Åses ilskna röst skar igenom väggarna och
hon klampade in i mitt rum.
"Nej, varför tror du det?" Jag försökte spela oberörd
eftersom hon hade rätt, jag hade varit inne i hennes rum.
"För att min anslagstavla är en enda stor röra nu!"
Åse höll armarna i kors över bröstet och sökte mina ögon.
"Bara för att du inte kan ha ordning på rummet
behöver du inte anklaga mig då du själv är svaret på frågan."
Skrek jag och motade ut henne ur mitt rum.
Åse gick motvilligt ut och smällde igen dörren efter sig.
Jag orkade verkligen inte med Åse eller morsan nu så jag gick ut.
Jag sa inget till Åse utan gick bara.
När jag stod utanför porten till lägenheterna kunde jag se Åse
stå vid fönstret ut mot centrum.
Hon pratade i telefon med någon, men med vem visste jag inte.
Jag äcklades vid tanken av att hon pratade med en av sina kunder.
En man i fyrtioårsåldern som tröttnat på sin fru.
Stackars frun, om hon skulle få reda på vad han gjorde om kvällarna
skulle det bli andra bullar minsann.
Jag log vid tanken och gick på vägen, mot parken.
På vägen dit såg jag par som gick tätt intill varandra,
med sina fingrar omslingrade runt varandras.
En liten tant gick förbi med en liten terrier.
Jag satte mig på en parkbänk vid den lilla dammen.
Jag hade inte märkt det förrän nu, en kille kanske runt sjutton
satt på den andra parkbänken bredvid mig och iakttog mig.
Jag sneglade på honom, gav honom en stel blick och reste på mig.
han log lite glest men jag vände mig om, låtsades som jag inte sett.
Jag fortsatte gå och kom snart till villakvarteren.
Jag kunde se familjer sitta och äta middag tillsammans.
Barn som sprang runt och lekte i trädgården, en perfekt familj.
Jag gick vidare och stannade framför ett hus, där inne såg jag Daniella.
Hon satt vid ett bord och lutade sig över en bok, kanske läxorna.
Hon tittade upp och såg mig, hon log svagt men tittade sen ner i sin bok igen.
Jag började gå hemmåt igen.
När jag var hemma igen hade morsan också kommit hem.
Jag suckade och gick mot mitt rum igen.
Morsan låg i soffan och dåsade när jag gick förbi.
Hon höll en cigarett i ena handen och ett vinglas i den andra.
Jag slängde cigaretten och ställde undan vinglaset.
Hon la sig automatiskt ner i soffan och jag drog en filt över henne.
Hon mummlade något i sömnen och somnade igen.
"Du får fixa mat själv, morsan har inte handlat. Som hon egentligen skulle gjort."
Åse himlade med ögonen och tittade på mig där hon satt vid köksbordet
och målade sina tånaglar.
"Ska du på fest eller?" Jag tittade graskande på henne.
"Nja, inte riktigt. Jag ska på middag, tjejkväll hos Beatrice.
En arbetskompis till mig." Åse rynkade på näsan då hon målade utanför.
"Varför är du nästan alltid borta om kvällarna och kommer hem vid två tiden?"
Åse tittade upp och fnös kort.
"Vaddå? Jag kan inte hjälpa att mina kompisar jämt vill ha med mig på sina fester.
Och förresten så tackar man ju inte nej till en fest bara sådär."
Jag tittade på henne igen och satte mig ner mittemot henne.
Jag hånlog lite smått så hon inte såg, jag visste ju hennes lilla hemlighet.
"Är detta något förhör eller? Jag får väl gå på vilka fester jag vill.
Du är inte min morsa!"
Åse blåste på sina välmålade naglar och reste på sig.
Hon hade på sig en stram och kort klänning på sig, med djup urringning
och kort kjolkant. Den stramade till perfekt över hennes rumpa.
"Om det är tjejkväll går man väl gärna inte klädd sådär, eller?"
Jag granskade hennes klädsel, uppifrån och ned, hela tiden.
Hon stannade upp och tittade på mig länge.
"Vad är det du vill komma fram till?"
"Inget särskilt, jag vill bara veta varför du klär dig så lätt men ändå
bara ska gå på en tjejmiddag hos din kompis?"
Åse led och hon försökte vifta iväg mig.
"Och hur kommer det sig att i förgår hade varken du, jag eller morsan
några pengar till mat så plötsligt försvann du och kom sen tillbaka
med två fulla kassar mat. Vart fick du tag i dom pengarna?"
Hon blev helt ställd och bet sig i läppen.
"Evve, lyssna på mig nu. Eftersom morsan aldrig är nykter så kan hon
inte jobba, så någon måste ju försörja familjen om vi ska kunna bo
kvar här. Och det gör jag, jag försörjer hela familjen nu med dom
pengarna jag har tjänat ihop från mitt jobb.
Jag har fått låna massor av pengar från banken i vissa perioder
och jag har fått betala alla elräkningar vi fått."
Hon slutade där och hennes blick föll över hennes målade naglar.
"Och så har jag ett såkallat till "jobb", jag jobbar som
prostituerad. Ja, det stämmer. Om jag inte hade gjort det hade vi
fått flytta ut på gatan, du hade hamnat i fosterhem och då hade
jag kanske aldrig mer fått se dig igen.
Av dom pengarna mina kunder betalar mig betalar jag vår hyra, räkningar och allt annat.
Så, nu vet du det."
Åse brast ut i gråt och grät tyst en lång stund.
"Egentligen ville jag inte att du skulle få reda på det men en sån grej kan man inte
dölja så lätt."
Hon kramade om mig länge och jag kramade henne.
Jag gick in på mitt rum igen och stängde dörren efter mig.
Tina hade rätt om min syrra men jag visste hela sanningen, varför hon jobbade som
prostituerad. Min älskade syrra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | prickigthallon - 12 feb 07 - 20:36- Betyg:  | amazing! fantastic! bravisimo!!1
^^
//Hallån | | familjeflickan - 14 okt 06 - 23:38- Betyg: | | bra gjort.++++ | | Wonderchild - 15 aug 06 - 18:23 | | Inga komentarer? x'D |
|
|
|
