Gustav, en självbiografi, Kapitel 4. |
På mitt rum hade jag en tankekista. En kista gjord av hård mahogny med järnbeslag som skyddade mot inkräktare av mitt privatliv. Där skrev jag ner mina tankar på små papperslappar och jag la ner för att gömma undan dem för allmänheten för alltid. Bara jag skulle få läsa dem senare, flera år senare då jag kom tillbaka för att besöka mitt forna jag.
Pappa försökte i ren nyfikenhet att öppna kistan med en kofot. Men jag såg han och han slutade abrupt, sa att han letade efter toaletten och hade gått vilse. Inte för att det var helt omöjligt i hans ständigt onyktra tillstånd att virra bort sig i sitt eget hus.
När jag var 16 kom mitt första könshår. Det var en stor dag för mig, och jag brukade vårda det som det vore av finaste ebenholst. Det var rött och skört som en drömm och om man höll i den drömmen för hårt skulle den splittras och aldrig bli ihågkommen. Mitt säd hade börjat utvecklats och någon gång, kanske, skulle jag få så mitt säd i mina drömmars kvinna och sätta mitt spår i evigheten.
Jag fick en häftig keps av min mormor på min 16 års dag. Det var en ny häftig trucker keps av märket Divided. Säkert svindyrt tänkte jag och blev stolt. Men jag skulle senare, bara några dagar efteråt skulle jag se samma keps på HM för lite drygt 50 kr.
Som tonåring i Götlunda kunde jag inte lita på någon. Alla var potentiella vapendragare och skojjare, misshandlare och råskinn. Gangstrar och busar. Dem tuffa killarna i skolan styrde den som maffiosos. Kungen av dem alla, Sebastian brukade muta fröknar med pengar dem fick från de andra barnen för att få bättre betyg. Om någon sa emot kunde man få gå hem med blödande stevie-nipples eller en käft full av blod och tänder.
Dem var på toppen av isberget, och bara dem, dem kalla människorna med mod som dårar kunde vistas i deras land.
Tillslut fick jag en vän, en neger som hette Sibidi. Han hade flyttat från Afrika med sina föräldrar och kunde inte ett ord svenska, men vem behöver det när man kan leka och ha kul? Inte vi, vi blev helt oskiljaktliga och spenderade varenda tråkig minut med varandra. Pappa behandlade Sibidi bra, mycket bättre än vad han behandlade mig och min horbror Simon.
På tal om min bror. Han fjäskade alltid för pappa, krävde alltid uppmärksamhet och pappas tillgivenhet. Han fick det sällan, men mycket oftare än mig.
Simon kom in i puberteten när han var tolv, då jag bara var fjorton och inte ens hade ett spår av mognad på min kala kropp.
Han var starkare än mig, kunde brotta ner en björn och hans ögon var alltid fyllda med samma kyla, samma hat.
Rövsvettet lackade. Datorn blev min tillflyktsort där jag kunde spendera åtskilliga dagar i sträck framför ett epilepsiframkallande mördar spel.
Jag hade blivit en nörd, köpt en dart-tavla och började småskjuta med luftgevär. Mitt liv var i spillror och jag kunde inte ens lita på Johanna längre.
Hon som jag så gärna ville ha under mitt ensamma täcke, runkandes på min lilla snopp.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | spite_fire - 12 aug 06 - 18:13- Betyg:  | vem johanna >.<?
:9 | | Piinkhallon - 11 aug 06 - 19:10 | | :) | | Strindberg - 11 aug 06 - 11:30 | | snopp av ebenholts |
|
|
|
