Gustav, en självbiografi, Kapitel 1 |
Tidigt en morgon vaknade jag. Allt var glasklart. Jag bodde mitt ute på virsan i en ful lite villa utanför Götlunda, farligt nära Lunger.
I Lunger brukade vi bada i det skitäckliga vattnet, fyllt av skräddare och trollsländor som vi fångade och stekte på en gaständare. Samma gaständare som vi alltid använde när vi tjuvrökte, sent på kvällen på den varmaste sensommar kvällen.
Vi brukade bege oss iväg mot staden Arboga ungefär en och halv mil bort. Där var livet, fanns massor att göra.
Vi brukade spara våra veckopengar i hopp om att våra 100 kronor skulle räcka till en ny garderob på Pops.
Men skitsamma. Jag skriver det här i hopp om att någon ska läsa detta och lägga namnet Gutsav Stolpe på minnet. Gustav "Motherfucking" Stolpe. Så sa jag alltid när jag kollade mig i spegeln.
- Du är snygg Gustav, alla vill ha dig, brukade jag övertala mig själv varje gång det var disco i Götlunda skolas matsal där alla populära samlades.
Men jag fick aldrig komma in, inte ens om jag betalade mer än vad inträdet var eller om jag bakade negerbollarna och poppade popcornen själv.
En gång sket jag på mig på väg till discot, på grusvägen 30 meter hemifrån. Jag var tvungen att gå den kvällen, det kommer jag ihåg. Pappa hade köpt hem en platts pilsner och var sallongsfull vid TV:n och mamma orkade inte att sätta sig i bilen igen efter olyckan.
Så jag fick gå. På vägen kände jag ett tryckande begär i min bak och var tvungen att vrida om kranen för att släppa på trycket. Ut kom skiten, och jag grät som en stucken advokado. Men vad skulle jag göra? Jag kunde inte gå hem, pappa var en macho kille som ville att jag skulle bli Götlundas nya Arnold och han skulle förmodligen krossa mig om han såg mina tårade ögon.
Jag fick dra av mig mina nya jeans, mina nerskitna underbyxor och kasta dem intill grusvägskanten. Jag fick gå på det där jävla discot endast iklädd en Hawaii stjorta och asplöv som skydd för min lilla, lilla snopp.
Hade alltid snoppkomplex som liten, alla var mycket mer välhängda och utrustade än mig, men det är saker man inte kan påverka.
Discot blev katastrof, alla kunde se min pansarpung som var stenhård under de små vissna asplöven. LIka vissna som min aldeles för långa förhud i förhållandet till min lilla snopp.
//Kapitel 1
|
|
|
|
