pärleporten (del7) |
jag rullade bakåt och in i en liten håla mellan två skåp.Jag hörde inte vad rösterna
sade men de var upprörda,den saken var säker.
Jag såg dem försvinna in i en annan gång och jag rullade ut.
Jag kom fram till min dörr, jag tog i handtaget dörren öppnades med ett väldigt högt gnissel
så jag rullade in stängde dörren med en smäll
och rullade stolen till sängen, jag hoppade ur med
en stor ansträngning och puttade väck stolen och sen svimmade jag av utmattning.
Den här gången drömde jag att
jag fortfarande var ute, ute och klappade en vildkatt, den var mjuk.Jag vaknade, till min
besvikelse var jag inte ute.Sköterskan stirrde på mig.
- du var nog jätte trött, för du har sovit i 13 timmar!!
jag tittade illmarigt på henne, jag hade börjat att ogilla henne med allt tjat.
Men jag lät henne göra sjukgymnastiken, jag vill ju bort härifrån.Nu kändes det,
jag kände det hon tryckte hårt
och det kändes som om tusen nålar stuckits in i mig.
Jag tjöt som en galning så hon kunde inte fortsätta. Hon tittade på mig och sa
- tro inte att du kan lura mig!jag vet att du tjuter för att få komma ut igen.
Jag tittade bort, jag ville inte att hon skulle se mig i ögonen och läsa att jag redan hade
varit ute.Hon skulle bli rasande.Fram mot kvällen så gick hon och la sig när hon först stoppat om mig skönt i täcket.
så fort hon gick ut blev jag sugen på att gå ut igen denna gången en lång bit längre..
Jag hörde hennes steg avlägsna sig.Jag drog stolen intill mig så som jag gjort förra gången och hoppade i den.
jag rullade fram, denna gången snabbare.När jag kom till porten gled jag ut som en dans
och rullade förbi trädet jag varit under förra gången.Jag rullade ut genom parkeringen, nerför gatan jag kände så väl.
Jag kände den ljumma kvällsbrisen vindla förbi.Jag åkte förbi hus,hotell, lägenheter och affärer.
Sen efter en ca halvtimme kom jag till huset jag letat efter i mörkret.
I vardagsrummet var det tänt men inte i nåt annat rum.
Där satt Luke och grät.Jag förstod inte.. jag var ju inte död och hans föräldrar ja de var borta för länge sen.
Skulle jag våga knacka på fönstret, jag visste inte, men jag gjorde det.han tittade men så klart såg han
inte mig för jag var ju i rullstol och nådde nätt och jämt upp till att knacka.
Men tydligen kände han igen knackningen för han gick till fönstret och öppnade det, nu hade han slutat gråta.
Jag sa
- Luke, det e jag.
Luke tittade ner och hans ögon lyste upp men blev genast allvarliga när han sade
- Ellie, vad gör du så här sent mitt i natten?
Jag tittade på honom med ledsna ögon, varför har du inte kommit!?
Luke såg ledsen ut och sa:
- mamma sa att jag skulle till collige samma kväll som jag lovat dig att komma, jag sade att jag först skulle träffa dig.
Då sa hon en ful sak om dig och att jag inte skulle träffa dig förrän du är frisk.Sen skickade hon mig på collige och jag kommer på helgerna.
Men hon förbjöd mig att gå till sjukhuset. Ok Luke då får jag väl komma på kvällarna när Allie sover för då kan jag smita.Jag gav honom en puss på kinden.Hejdå Luke!.
Jag rullade iväg till sjukhuset. jag gick in genom porten och till mitt rum.Men till min fasá var dörren låst...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | sandruskapuska - 20 apr 08 - 21:54- Betyg:  | | jätte bra, lite rörigt i slutet bara | Wonderchild - 15 okt 06 - 02:13- Betyg:  | Wow! Du är verkligen grym!
Blir helt jävla mållös! Ska läsa nästa del!
kramar adelina | | Mandapanda - 14 aug 06 - 03:46- Betyg: | FORTSÄÄÄÄÄTTNING SNABBTTT !!!!! EN SKIIIT BRA NOVELL !!!
//Amanda | | BellaDonna - 12 aug 06 - 01:09- Betyg: | | SPÄNNANDE,SPÄNNANDE, FORTSÄTTNING NU FORT! |
|
|
|
