Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

pärleporten (del5)

Jag satte mig upp i sängen.Jag började skriva till Luke, Luke hade inte kommit
på två veckor men han hade lovat att komma varje dag.Jag började brevet men blev
aldrig klar eftersom jag aldrig tyckte om det.
Tillslut fick jag ihop ett brev.


hej Luke!!
jag längtar så det gör ont i hjärtat efter dig, du har inte kommit än och jag väntar
fortfarande på dig. Jag vill prata med nån jag känner förutom mamma och pappa.
Kan inte du ringa till sjukhuset när du får detta brevet?
Det skulle vara underbart att få höra din röst!


/kram din älskade Ellie!
många pussar!




Jag klistrade kuvertet
och sen bad jag en av sköterskorna att skicka det.
Efter två dagar hade Luke inte ringt..
jag kände mig ensam och undrade om Luke inte ville veta av mig längre..
den tanken fick mig att rysa.Han och jag var som ett,
men nu hade vi inte setts på mer än två veckor.
Vi sågs nästan var tredje timme förut men nu hade han inte kommit än,
jag kände mig halv utan honom,
och att kännas som om halva jag var någon annanstans var förjävligt.
plötsligt kände jag en ilande våg av smärta i benen, jag skrek till
så att sjuksköterskan hoppade till av ljudet.jag sade att jag känt en ilning i benet,
då tog hon upp en telefonlur
och sa nåt på ett annat språk till doktorn.
När hon la ner luren sa hon att det var dags för
sjukgymnastik och att jag var på bättringsvägen.
Jag blev alldeles utom mig av glädje och hon sa att
jag kanske var redo för en rullstol snart.-jag ska ringa dina föräldrar
och säga åt de att köpa en åt dig så snart som möjligt.
Så att du kan börja lära dig hur man gör.men du är inte riktigt redo,
du behöver en liten tid till i sängen.Hon gjorde sjukgymnastiken och
gick på toa, sen fick jag äta lite.Sen var dags att sova, sova var jag trött på,
jag ville ut och vandra, vandra ute i skogen.jag sade det till henne, hon bara skrattade.
Du, du är inte nära att vara ute och vandra steget än.Först måste du vara mkt duktig i rullstolen.
Sen kanske du möjligtvis kan åka till skogen med rullstolen.
Jag tänkte att det nog var en hel evighet dit, en evighet som är alldeles för lång...


Fortsättning följer...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 20 apr 08 - 21:47- Betyg:
Älsakr den här noveller <3<3<3<3
Wonderchild - 15 okt 06 - 02:10- Betyg:
Du är jätteduktig på att skriva!
Jätteduktig är du verkligen!
Älskar den här novellen!
Spännande och myckwet kärlek på samma gång!
Kan det bli bättre?kramar Adelina
Mandapanda - 14 aug 06 - 03:39- Betyg:
Jätte bra novell !!!!
Du är såå duktig Mathilda.
Det är så bra att du beskriver vad hon tänker och hur hon känner
i benet. Jag säger bara: Du är JÄTTE duktig !!!!
ILoveCross_ - 10 aug 06 - 04:19- Betyg:
Stackars alla dom som blir förlamade /:
Aja, vill ha en fortsättning fort xD

Skriven av
familjeflickan
10 aug 06 - 03:36
(Har blivit läst 71 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord