Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Karin [Del 5]

Karin stelnade till, hon visst det, nåt skulle hända,
det visste hon.
"Oj oj Karin,nu hamnar du visst i knipa!" Sa Natta
skämtfullt."Vad är det, det ser ut som om
du har sett ett spöke."
"Nej det är inget..."Sa hon lågt.
"Du är räd!" Sa Ida och puffase till henne i sidan.
"Erkänn!"
"Nej det är jag inte!"
"Joo, erkänn, du skulle sett din min!"
"Naej jag..."
"Sluta bråka ni två!" Sa Sara.
"Glädje dödare..." muttrade Ida

De gick in i sällskaps rummet.
I ena långväggen fans en gammal kakelugn.
Det brann en liten brasa i den, det var säkert
Bengt som hade gjort iordning här.
Mitt i rummet stod ett bord, och runt det stod det en
stor gammal soffa och två små fotöljer i röd
sammet. På väggarna fanns det gamla tavlor,
de såg ut som de där tavlora man visar
i en del historieböcker.
Och i taket hängde en kristall krona som var full av dam.

De gjorde iordning sina sovplatser.
Natta och Ida pratade glatt med varandra,
kivades lite om vem som skulle ligga vart och så.
Sara rullade ut sin maddrass brevid Karin.
"Du Karin..." Sa hon lågt.
"jaa..."
"Du vet, när vi kom in i det här huset,
fick jag en så konstig kännsla, som om något kommer hända."
"Samma här, redan när vi körde "Anden i glaset"."
"Jo, du sa det..."
"Vi får hoppas att inget händer bara." Sa karin stilla.

"Varför ser ni så sura ut då?" Undrade Natta.
"Inget, vi är bara lite trötta..." Sa Ida.
"Jaha, men ska vi sova eller utforska slottet?"
Sa Natta.
"Jag är rätt så trött, kan vi inte utforska det imorgon?
Då är det ljust, och så blir vi ju inte hämtade fören
på eftermidagen."
"Jo, det förstås, men det e ju roligare om vi utforskar
det på natten, då är det ju så mörtk och kuligt!"
Sa Natta bedjande.
"Jag vill sova iallafall." Sa Karin.
"Jag med." Instämde Ida.
"Jaha, då går väll jag och Sara då... om hon vill."
"Ja jusst det, vart tog Sara vägen?" Frågade Ida.
"Hon gick på toa." Svarade Natta.
Då kom Sara in i rummet.
"Hej hej, har ni kul?" Sa hon.
"Joo..."Började Karin, men Sara avbröt henne.
"Jag ville gå och utforska slottet, men de vill göra
det imorgon istället, så jag undrar om du vill gå med mig?"
"Jag vet inte..." Sa Sara fundersamt,
"Är det inte bättre om vi går imorrgon?"
"Äsch, va tråkiga ni är, men okej då!" Sa Natta.

Karin vaknade, hon behövde gå på toa.
Toaletten låg tvärs över den stora hallen.
Hon öppnade dörren.
Hon stelnade till, En Vi gestalt kom nerglidande
för trappen.
Efter henne kom en till, lite mer smygande.
Den första, som var en kvinna vände sig om, och
började små spring, mannen som följde efter jorde det med.
Längre upp i trappan var en tredje.
den satt ihopkrupen vid trappräcket och såg stilla på
när kvinnan kom fram till dörren, mannen var nära,
precis som hon skulle öppna dörren slog mannen
henne i tinningen med en stor ljusstake.
hon föll ihopp på golvet, och gestalten vid trappan
var borta, mannen spran bort till dörren som inte gick att
öppna och gick rakt igenom den.
Mordet på rikemansdottern Ally hade spelats upp
mitt framför henne!

Kvinnan på golvet försvann,
En ny gestalt trippade ner för trappan,
hon var mycket kortare en den andra,
och hade en kappa om sig. En nu gestalt blev synlig,
det var mannen som mördat Ally.
När den andra kvinnan kom ner för trappen, som nog var
Karin, pigan, sprang hon fram till dörren,
men mannen var för snabb, han hann ifatt henne,
drog ett snöre kring halsen om henne,
höll det så, tills hon inte kämpade emot längre.
Karin skrek, dels för att hon var rädd,
också dels för att hon dog, nu visste hon vem spöket var,
Hennes mormors mormors mors dotter.
Karin Maria Johansson, hon själv hette
Karin Agnes Johansson.
De var släckt, men hon var redan död,
för mer en hundra år sen.

Mannen riktade huvet mot henne, han släppte tagen om Karin,
tog stora steg mot henne.
Hon vände sig om, hon såg att hennes kompisar
fortfarade sov. Fast hon skrek!
Nu har han framme, han grep tag i henne,
hens han var kall som is.
så sa han med en mörkstämma, som knappt hördes:
"Karin Agnes Johansson, du är den enda som vet,
jag kan inte skada dig, men du ska veta, du står på
tur..."





dt här var sista delen... sorry alla!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
HatarDej - 11 aug 06 - 02:41
De var skit bra ;D
Meen snälla , MEEEEEEEEEEEER :) .
Kan du inte skriva mer ? Plz :)
ILoveCross_ - 10 aug 06 - 03:49- Betyg:
Fattar inte varför de skulle va sista delen :P kunde ju lätt ha fortsatt xD
moatoa - 9 aug 06 - 21:09
det är sista delen, därför gjorde jag den så lång som möjligt, då får ni iallafall mycket att läsa xD

Skriven av
moatoa
9 aug 06 - 21:08
(Har blivit läst 47 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord