Sandra (Del 19) [Anja] |
Ola och jag träffas oftare och oftare. Han kommer till och med på Villes två-årsdag.
Han har köpt en liten leksaksbil åt Ville. Ville blir överlycklig över den där bilen, han leker med den hela kvällen.
Jag och Ola kan inte vara ifrån varandra en sekund på det lilla kalaset. Det känns verkligen som om något saknas när han har gått.
Ville somnar med sin bil i famnen. När Ville har somnat och jag sätter mig för att kolla lite på tv hör jag plötsligt en massa skrik utanför, först bryr jag mig inte. Men när det flyger in en sten genom fönstret och det är fasttejpat en lapp på den där det står "Du ska dö din jävla subba, dö Dö DÖ!", då blir jag riktigt rädd, jag börjar gråta. Vad vill alla mig?!
Jag ringer till Ola, han säger att han kommer direkt. Cirka tjugo minuter där efter så knackar det på dörren, jag tar en kniv med mig, så har jag något att skydda mig med om det skulle vara någon annan än Ola, och om den skulle anfalla mig.
Men såklart är det Ola, jag pustar ut, kysser honom.
- Tack för att du kom, säger jag.
Ola ler. Han kramar om mig. Så får han syn på kniven. Han ser misstänksamt på den, i och med att jag berättat att jag skärde mig och har försökt ta mitt liv förur, så tror jag det är det Ola tänker på.
- Jag skulle ha den och skydda mig med om det inte skulle vara du, säger jag.
Jag märker hur Ola blickar neråt mot mina handleder. Jag ler, kysser honom. Går ut och lägger kniven i köket. Ola läser lappen, tar upp stenen och slänger ut den igen. Han knycklar argt ihop lappen och kastar den i papperskorgen.
- Jävla småungar, säger han argt.
Jag suckar. Ola håller om mig.
Vi står så länge, länge.
- Kan du stanna här inatt? frågar jag efter en stund.
- Visst, säger Ola.
Vi går in och lägger oss i sovrummet, Ola lägger sig på Freddes plats. Jag gillar att ha Ola där mycket mer än vad jag gillade att ha Fredde där.
Jag somnar med Olas arm runt mig.
Cirka en vecka efter flyttar Ola in i huset. Vi bestämde att det skulle bli så.
Ville har lärt sig att säga rätt så många ord nu, i alla fall för en två-åring.
Jag hade inte kunnat bli lyckligare med någon annan än Ola. Han ställer alltid upp.
Samtidigt som han sätter gränser, vilket jag tycker är bra, man ska inte få göra allt här i livet.
Ville börjar på dagis. Jag får ett nytt jobb, som servitris på en jättefin och dyr resturang, men jag fick lova att skippa att sminka mig så svart, men jag fick ha kvar stjärnorna. Som numera står för, Ville min bror, Ville min son, mig själv och för Ola.
Ola jobbar som snickare, så han fixar snabbt fönstret som gick sönder.
Vi förlovar oss, vilket leder till att vi gifter oss. Jag har aldrig varit lyckligare.
Ville får överflöd av kärlek och uppmärksamhet, han får uppväxten som jag aldrig fick.
Ola och jag skaffar också barn, det blir en liten flicka, vi döper henne till Anja, efter Olas tjej som begick självmord.
Hon är underbar, det är Ville också. Han kallar numera Ola för pappa. Ola är mer pappa för Ville än vad Fredde någonsin skulle kunnat bli.
Anja är en liten filur som man bara måste skratta åt. Hon har Olas lilla näsa, som är så gullig så det finns inte.
Det skiljer fyra år på Ville och Anja, men trots det så leker de jättebra.
Ville är nu tio år, Anja är sex år. Ville går i skolan, han sköter sig bra, har många vänner.
Anja börjar skolan hon också, hon är blyg och får inte så många vänner, men Ville tar hand om henne där också.
Fortsättning följer. Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 09:08 | | så himla braaaa! | carrou_mrs_cool - 15 aug 06 - 06:21- Betyg:  | ååh, sååå bra du skriver asså!!!
snälla, säg inte att alla kommer dö!!!
//A friend <33 | | remsan89 - 13 aug 06 - 03:27 | | grymt bra...när kommer nästa del? | | JosefinLarsson92 - 10 aug 06 - 04:48 | | jätte bra | | yuriko - 9 aug 06 - 19:59- Betyg: | | jättebra! skiynda dig med fortsättningen ;) | | Tofflan - 9 aug 06 - 19:58- Betyg: | ååhhh...ärlskar allt du skriver!
ta hand om dig!
kram//tofflan |
|
|
|
