Karin [Del 2] |
1845:
Karin stirrar storögt på vad som jusst hänt,
och hon vet att hon är den enda som vet om det.
Ingen annan är vaken. hon springer snabbt
tillbaka till sitt rum, bara han inte har sett henne.
Hon kryper skräckslagen ner i de stickiga lakenen igen.
men hon kan inte somna igen. inte efter vad hon såg.
Hoppas, hoppas att han inte såg henne också,
så han kommer att mörda henne också.
någon levade borde veta...
Det knackade på dörren. Hon kröp längre ner i lakanen.
Det bankar igen.
"Karin!" Det är Marie-loise, hennes kompis."Skynda dig!
det har hänt något förfärligt!" Karin hoppar ur sängen
och drar på sig bommuls klänningen och ett förklä.
Hon öppnar dörren."Vad är det?" Sa hon, fast
hon redan visste.
"Hon bara ligger där, rör sig inte, fort hämta någon,
det är blod, blod överallt!"
De springer ner för trapporna,
hon fasade för vad hon skulle få se. Jo, det var samma syn,
fasst bara ljusare. Där låg grevens dotter Ally.
Det var en pöl av blod vid hennes huvud.
Karin höll på att svimma. Några andra pigor kom springade.
Eftar dem kom greven, blek som ett spöke gick han fram
till Ally. Tårarna strömmade ner för hans kinder.
Det var den första gången hon sett greven gråta.
För henne hade han alltid varigt en hård person.
Men nu...
Blodet fläckade ner hans fina kostym,
men han brydde sig inte, han bara låg där och grät över
henne.
och det var blod, blod överallt, Karin kände sig illamående,
och allt blev suddigt, sen svart...
|
| Kommentarer | | moatoa - 9 aug 06 - 05:20 | | här, det blev lite fel i början av hela beretelsen, så "prologen" är inte en prolog. |
|
|
|
