Krossade röda rosor |
Den ensamma vandrerskan tittade på de krossade röda rosorna mot den gråsvarta asfaltvägen.
Räcket ut mot stupet var trasigt, och det syntes skarpa sladdspår intill rosorna.
Hällregnet hade just upphört, och en gul aftonsol började torka höstlandskapet.
Vem skulle ha fått dom?
Vem satte hemma och väntade? På någon som aldrig skulle komma tillbaka..
Hon stod stilla länge..
Vad hon inte visste, var att världen hade mist en ung konstnär och en rebell, och en flicka mist sin älskade.......
Lene träffade David på ett disko.
Han var arton år, hade långt hår och slitna jeans, och en svart skinnjacka.
Hon såg honom genast när han kom in på diskoteket och hon föll för han farliga men på samma gång milda utstrålning. Det var förutbestämt att det skulle bli de två…
Lene var en mycket söt tjej på sjutton år, själv tyckte hon att hon var för tjock.
Hon hade långt ljust lockigt hår och klarblåa ögon.
Discjockeyn satte på en lugn ballad och David gick bort till Lene och bjöd upp till dans…
Hip Hop musiken började skråla ut från högtalarna igen, han såg på henne och sa
- Jag klarar inte av sån musik!!
– Inte jag heller, följer Du med ut en sväng? Lenes hjärta slog dubbla slag när han svarade
– Visst hjärtat.
Det var stjärnklar, varm försommardag.
Lene undrade varför han hade kallat henne ‘hjärtat’ och David svarade att han tyckte hon var gullig.
– Titta på himlen, har Du sätt så många stjärnor? sa hon
Han tittade upp och så log han
– egentlig är man ganska liten och obetydlig.
Efter en stund ryckte Lene till
- Vad är klockan?
- Snart halv två!
- Jäklar Min buss gick för en halvtimme sen!!
– Vill Du så kan jag skjutsa hem dig, Jag har cykeln borta vid diskot.
- Gärna om det inte är någon problem för dig.
- Jag hade inte erbjudit dig skjuts om jag tyckt det var något problem.
De kom fram till diskot och David pekade stolt på en Harley Davidson.
- Min stolthet....
Lene skulle aldrig glömma första gången de var tillsammans, susade igenom den svarta natten. Inte heller när dom stanna framför hennes hus och kysste henne godnatt…
– Jag ringer dig, jag lovar. Sa han så körde han iväg..
Det gick en dag, det gick två dagar, en vecka, en månad.
Lene kastade sig över telefonen varje gång det ringde, men David hörde inte av sig, så en dag I-slutet av skolåret körde en svart Harley Davidson in på skolgården, Lene satt i gräset med några vänner..
Hon trodde inte sina ögon när hon såg David,
David fick syn på henne och sken upp
- Lene!!!
Hon satt kvar i gräset och rörde inte en min.
Han gick fram till henne och sa
- Hej!!
Hon såg upp men undvek hans ögon
– Hej! Tystnaden var spänd.
- Du lovade ringa.....
– Jag vet, jag har inte hunnit… Förlåt
– Visst, och jag har inte tid med dig nu. Sa hon och började gå i mot parkeringen.
Han följde efter henne
- Se på mig.
Hon vände sig om, de stod några meter ifrån varandra.
- Du ljög för mig!!
– Okej, jag är inget helgon! Men jag har sagt förlåt.
Nyfikna elever hade samlats omkring dem.
- Gå!!!
– Nog faen skall gå! En tår rann ner för hans kind när han ilsket satte sig på cykeln och körde iväg..
Lene sjönk nedpå marken,
– Jävlar också! Nu grät hon öppet.
Lene satt på sitt rum och grät, nu saknade hon David.
Så hörde hon ljudet från en motor, kort efter en gäll tuta.
Lene rusade nerför trapporna och fann David utanför dörren.
Hon klamrade sig vid honom och han höll hårt i henne också..
Lene följde med David hem och David visade Lene sina målningar och Lene tyckte väldigt mycket om dom.
Plötsligt vände Lene sig om och kastade sig i famnen på David och sa
Du blir aldrig fri ifrån mig.
Han kysste henne ömt och log. Sommaren kom och Lene och David delade den, De gick på stranden, tittade på solnedgångar, badade i havet och älskade framför en öppen eld.....
Och när sommaren tog slut och hösten kom, kom David till Lene och frågade henne om hon ville förlova sig med honom, Lene blev överlycklig och svarade JA...
Jag älskar dig! Sa David
Jag älskar dig också! Svarade Lene
Hon kröp ihop intill honom
- lova att aldrig lämna mig!!!
Han strök hennes blonda hår jag lovar!
David berättade en dag att en konsthandlare fått syn på hans tavlor och blivit förstjust, Lene blev överlycklig…
En dag när Lene och David skulle gå ut och titta på en film, kom aldrig David till den tid han lovat, när han kom sa han att en konsthandlare ville prata med honom på direkten. Lene tyckte han började larva sig och sa att hans tavlor var kass och dom började bråka igen..
David for iväg och var mycket irriterad över vad Lene sagt. Han bara körde omkring utan att veta var han skulle, och efter en stund körde han intill torget och där stod en gumma och sålde rosor för fem kronor styck. David köpte tjugo stycken röda rosor. Åskan mullrade över honom och han såg nästan inte vägen. Plötsligt svängde vägen och däcket for ut i en vig båge och han tappade kontrollen över motorcykeln, rosorna flög ur hans hand och krossades mot vägen.
Han hade ingen chans att stanna och med ett skrik kastades han utför stupet. En dov smäll hördes när den dyra H.D:N smällde mot bergsväggen, och sedan blev det tyst, som om ingenting hade hänt…
Någon dag senare gick en ensam vandrerska efter vägen och stannade vi de krossade röda rosorna,
Hon stod stilla en stund och funderade på vad som hade hänt, men hon då visste att hon aldrig skulle få veta det, rykte hon på axlarna och gick vidare.
När hon närmade sig en polisstation gick hon in och förklarade vad hon hade sätt och så gick hon vidare..
Lene började sakna David och undrade var han var, hon försökte ringa honom, men det var ingen som svarade.
Lene ångrade det hon hade sagt till honom…
Efter en vecka ringde hon polisen och gjorde en efterlysning, och sent samma kväll kom polisen och berättade att David blivit dödad i en olycka… När Lene fick veta vad som hade hänt började hon gråta. Hon ordnade en jätte mysig begravning och efter begravningen tog hon sitt liv för att komma till sin älskade David, för hon älskade honom så mycket att hon inte kunna leva ett liv utan han......
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | spite_fire - 8 aug 06 - 19:44- Betyg:  | fyy va bra! :]
åhh ledsam! :] | | N0llan - 8 aug 06 - 17:56- Betyg: | Gud fyfan va braa.
Kramar (L) |
|
|
|
