Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sandra (Del 18) [Jag bröt mitt löfte]

Cirka en timme senare ringer telefonen, jag svarar, i tro om att det är Fredde.

- Ja, hallå, säger jag bara.
- Hej, är detta Sandra Kaspersen? frågar en kvinnoröst i andra änden.
- Ja, säger jag misstänksamt, vi bytte efternamn till Kaspersen när vi gifte oss, Freddes efternamn.
- Din man, Fredrik Kaspersen har tyvärr avlidit, säger kvinnan.
Jag suckar. Tårar tränger upp i mina ögon, även om Fredde har slagit både mig och min son så har han varit en slags trygghet, min sons far.
- Vad hände..? frågar jag.
- Han hittades avliden i sin bil, han hade kört av vägen och in i ett träd, han dog förmodligen direkt, säger kvinnan. Vi undersöker orsaken till varför detta hänt, vet du något?
- Ja, säger jag. Han drack innan han körde, en halvfull vodka-flaska.
- Jag beklagar, säger kvinnan.
Jag börjar gråta, jag är så lättad över att jag aldrig mer behöver vara rädd för Fredde, men samtidigt så ledsen, jag älskade ju faktiskt honom en gång i tiden.
- Det måste vara hemskt, säger kvinnan i ett försök att låta förstående.
- Det är det som det inte är, säger jag svagt.
- Vad menar du? frågar kvinnan oförstående.
- Fredrik, min man, har misshandlat mig och min son, snyftar jag.
Det blir tyst en lång stund.
- Varför har du inte anmält det? frågar kvinnan vänligt.
- Jag var så rädd, snyftar jag.
Vi pratar lite, jag och kvinnan som jag inte ens vet namnet på.
Vi lägger på.

Plötsligt slår det mig. Ville dog på sätt och vis också i samband med trafiken, och han hade också druckit.
Två människor av de jag har brytt mig mest om har dött. Min kärlek kanske för otur med sig?
Jag bestämmer mig för att aldrig älska någon igen.

En och en halv vecka senare äger begravningen för Fredde rum.
Hans mamma och pappa är där, Karin och Olof, Karin gråter hysteriskt nästan hela tiden.
Det är en massa andra personer som jag inte känner igen, som också är där.
Ville förstår nog lite vad det handlar om. För han kollar på kistan och säger "pappa, pappa" hela tiden.
Jag och Ville åker hem direkt efter begravningen, jag gråter lite.
- Mamma, säger Ville och kramar om mig lite.
Jag pussar hans panna.
- Vi hälsar på pappa imorgon, säger jag.
- Pappa, säger Ville glatt, men ändå så ser jag sorg i blicken på honom.
Jag ler lite. Ville är den underbaraste som finns.

Nästa dag går vi till kyrkogården.
Jag lyfter ner Ville på marken, medan jag betraktar alla blommor på Freddes grav.
Plötsligt vaknar jag upp ur mina tankar, jag ser mig omkring. Var är Ville?!
Jag börjar ropa lite lätt, jag är ju trots allt på en kyrkogård.
Paniken griper tag i mig. Var är han?!
- Är det den här lille killen du letar efter? hör jag plötsligt en röst bakom mig, jag vänder mig om.
Där står en man i min ålder, något äldre kanske.
Han håller Ville i famnen, jag blir så glad att jag får tårar i ögonen.
- Åh, tack, säger jag och tar emot Ville.
Killen ler.
- Ola, säger han och räcker fram handen.
Jag sätter ner Ville i vagnen. Sedan tar jag Olas hans i min, skakar lite lätt.
- Sandra, säger jag och ler.
Ola är den vackraste jag någonsin sett. Han har chokladbruna ögon, brunt hår, lagom stora läppar, liten gullig näsa.
Plötsligt bara händer det, jag vet inte varför, jag vet knappt hur, men jag böjer mig fram och ger honom en puss på kinden.
- Oj! Förlåt, jag vet inte vad jag tog mig till, säger jag.
Ola bara ler. Jag ler lite tillbaka.
- Så, vad gör ni här? frågar han.
Jag berättar allt. Ola lyssnar bra. Han ser på mig med blanka ögon när jag berättat klart.
- Så fruktansvärt hemskt, säger Ola.
Jag suckar, Ola lägger armen runt min axel.
- Varför är du här då? frågar jag.
- Min flickvän.. eller ja, min förra flickvän, begick självmord, för ett år sedan, jag har besökt hennes grav varje dag, säger han.
- Åh.. Jag beklagar, säger jag.
- Ja.. Men hon hade det inte lätt, hennes mamma söp ihjäl sig när hon var tio, hennes pappa slängde ut henne när hon var fjorton, hon missbrukade knark, hon fick bo på gatan, sen så fann vi varandra, men det hade väl redan gått för långt, hon tog sitt liv bara en vecka efter att vi hade förlovat oss, berättar Ola.
Jag ser på Ola. Jag får lust att krama honom. Jag gör det lite lätt.
Ola kramar mig tillbaka. Jag känner mig sådär trygg igen.
Ola suckar.
- Vad är det? frågar jag.
- Jag lovade mig själv att aldrig älska någon igen, säger han. Jag bröt mitt löfte direkt när jag såg dig.
- Jag lovade mig själv samma sak, men jag bröt mitt löfte när jag såg dig också, säger jag.
Ola ler. Han pussar mig på kinden.
- Vill du följa med mig hem på en kopp kaffe eller te? frågar han.
- Visst, säger jag.

Jag går med honom hem. Han bor i en liten lägenhet, mindre än vad Freddes var, men Freddes var mycket, mycket stökigare.
- Kaffe eller te? frågar Ola.
- Te, tack, säger jag.
- Okej, vad dricker den lille killen? frågar Ola och kollar på Ville.
- Nä, han vill nog inte ha någonting, han ser rätt trött ut, säger jag och ser på Ville som har lagt sig ner på golvet.
Ola nickar, ler lite åt Ville som ligger på mage på golvet.
Jag dricker mitt te, Ola dricker sitt kaffe. Vi småpratar lite. Jag känner att jag verkligen älskar honom mer och mer för varje minut som går.
När jag och Ville ska gå, ger jag Ola en lång kyss.
- Vi ses väl, säger jag.
- Ja, jag har ditt nummer, du har mitt, säger Ola.
Jag nickar, ger honom en liten puss på munnen.

Jag svävar på små rosa moln hela vägen hem.
Jag bröt mitt löfte. Men vad gör det? Ola är underbar, han skulle aldrig dricka sig full och sedan köra någonstans, det är jag säker på.



Fortsättning följer. Kommentera gärna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jossann_ - 16 aug 06 - 09:08
bäst :)
carrou_mrs_cool - 15 aug 06 - 06:17- Betyg:
ååh, vikken bra berättelse, hoppas allt ordar sig nu, snälla, sluta inte me att alla hon älskar dör!!!
//A friend <33
Wonderchild - 9 aug 06 - 02:59- Betyg:
Helt underbar!
Du skriver så jävla bra så det inte är klokt!
Får lite skuldkänslor över att jag inte har läst alla delarna :/
Ska göra det när jag är hemma i stan igen^^
Jättebra Gumman!
Älskar dina dikter och noveller!

kramar Adde
F-r-o-g - 9 aug 06 - 00:57
ååååååå
Hon__ - 8 aug 06 - 21:29- Betyg:
jättebra, tycker du ska fortsätta (A):D
ILoveCross_ - 8 aug 06 - 20:27- Betyg:
Jätte bra älskling, vill ha mer fort! =)
Tack för allt ditt stöd, de värmer så jävla mkt asså. ja vet int va ja skulle ta mej ti utan dej, dö kanske?
spite_fire - 8 aug 06 - 19:37- Betyg:
mer! :]
Tofflan - 8 aug 06 - 19:35- Betyg:
fan va grym du är på att skriva...
kram//tofflan
JosefinLarsson92 - 8 aug 06 - 19:35- Betyg:
fortsättning, den är jätte bra
remsan89 - 8 aug 06 - 18:35
fortsättning snart....skynda på....grymt bra:D

Skriven av
Freaket_93
8 aug 06 - 17:17
(Har blivit läst 143 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord