Tolka det som du vill... |
I ett desperat försök att få luft kippar jag efter andan.. Men jag ser inget utom svart och lampans svaga ljus som står framför mig.
Mitt hopp har jag förlorat och kvar finns bara skräck,inte skräck för döden... den skulle jag välkomna med öppna armar. Nej, skräck för att leva, skräck för det okända i mörkret som även lockar mig.
det svartnar ännu mer för mina ögon och jag inser nu att det som livet hade fört med sig till mig var blott två saker. Min älskade underbara lillebror och en av de vännerna mina. Hon som förstår mig alltid, och ifrågasätter mina känslor och beslut. Hon som hjälper mig att stå och se livet som det är. Hon som får mig att känna att jag är värd någonting alls.
Men ingen av dem är med mig nu och de känns så långt borta.
En tid var jag rädd att förlora båda av dem. Men nu känner jag deras gräpp om mitt hjärta som håller mig kvar. För mitt hjärta är inte värt mig någonting , jag har givit det till er. Så gör vad ni känner med det, jag litar på att det inte går sönder. Tappar du det i marken vet också jag att det inte finns någonting kvar att leva för. För om det skulle falla borde vara ifall du faller.. Jag skulle aldrig klara av det.
Jag är rädd för allt men ändå fruktar jag inget. Hur det går ihop det kan ju någon säga som vet.
I mörkret sitter jag själv, varför? för att jag valde att sitta där själv...
Ibland känns det som om jag inte orkar bry mig om livet... men när jag hör min lillebrors skratt så vaknar jag igen.
I ett desperat försök att få mig att le kämpar hoppet som jag inte har över ångesten.. vilken ångest? det undrar jag med... men den finns där och frågan är varför det?
En blomma växer på busken utanför mitt fönster... den är ensam för alla de ansra har redan blommat över. Men är det bra eller dåligt? Den är iaf den vackraste blomman som JAG har sätt..
Så faller snön en än gång och blommar fryser till is, för vintern kom månader för tidigt och kvävde fåglarnas sång.
Varför ska allt försöras när det man har det som bäst?
Men just nu är det okej, för lampan lyser upp hela mitt rum. Helt mörkt eller helt ljust, då är det bäst. För då får jag ingen ångest över att nå fram till det ljus som jag vet finns där...
Min vän släpp aldrig taget om min hand, för då kanske vi aldrig igen hittar varann..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Poet_91 - 7 aug 06 - 19:55- Betyg:  | väldigt bra skrivet <3...
Med kämpa nathalie Så kan du klara det
finns alltid här om du behöver prata eller nåt annat<3
Älskar dej<3 | | Liiiee - 7 aug 06 - 16:38- Betyg: | | Skit bra! |
|
|
|
