Karin [Prolog] |
1845:
Natten var tyst och mörk, alla på gåden sov,
Ally låg och vände och vred på sig i sömnen.
Plötsligt vaknade hon, hon hade drömt en mardröm.
En fruktansvärd mardröm. Hon kände sig varm.
Lite frisk luft vore inte fel, men då måste hon gå ut.
Hon tog på sig sin
morgonrock och ett par toflor.
I ena handen höll hon en ljusstake i tungt metall.
Hon öppnade dörre försiktigt och kollade ut i den
långa korridåren, ingen var där.
Hon tassade tyst på tå ner för den långa trappan.
Hon väde sig om några gånger, var det någon
som tittade på henne? det kändes så.
Men det karnske bara var slottskatten.
Ally fortsatte ner för trappen.
en del trappsteg knarrade när hon klev på dem.
hon stannade upp för att lyssna så att ingen vaknade,
hon ville inte väcka någon.
när hon kom ner för trappen fortsatte
hon med långa steg bort till dörren, hon lade handen på
handtaget, då genomfors hon av rädsla, någon stog bakom
henne i samma sekund kände hon något
hårt mot sin tinning, och allt blev svart.
|
| Kommentarer | | ILoveCross_ - 7 aug 06 - 01:53 | | vill gärna ha en fortsättning =D | | moatoa - 7 aug 06 - 01:43 | | komentera gärna! |
|
|
|
