Sandra (Del 15) [Åtta månader senare] |
Åtta månader senare åker jag och Fredde in till BB, jag känner att det är nu som jag ska föda mitt barn.
Det känns som en evighet innan jag håller min lilla pojke i famnen, för det blev en pojke. Glädjetårarna rinner.
Han skriker inte, han bara andas lugnt. Jag är så utmattad men ändå så otroligt glad att jag måste orka.
Jag kollar på Fredde, han ser orolig ut.
- Vad är det? frågar jag.
- Hur ska vi klara oss? säger han. Det är ju bara jag som jobbar.
Jag suckar, smeker hans kind.
- Jag ska försöka att få ett jobb när vår lille pojke har blivit större, säger jag lugnande.
Fredde nickar, han ler lite, jag ler tillbaka.
- Vill du hålla? frågar jag och räcker över vårt barn till min man.
Fredde tar emot honom.
- Hejsan, säger Fredde och borrar ner näsan lite lätt i hans mage. Vad ska vi döpa honom till?
- Ville, säger jag bestämt.
Fredde nickar gillande.
- Självklart, säger han, han pussar Villes panna. Du är våran lille Ville.
Jag ler. Plötsligt känner jag en vindpust mot kinden.
- Oh, kan du stänga fönstret? frågar jag Fredde.
- Det är inte öppet, säger han.
Ännu en vindpust känns lätt vid min kind. Jag får för mig att det är Ville, alltså min bror.
Och precis när jag tänker den tanken känns det som om en kall vind sveper över hela mig.
Jag får tårar i ögonen.
- Jag älskar dig Ville, säger jag tyst.
- Ja, det gör jag med, säger Fredde och pussar vår son, men han vet inte att jag menade min bror.
Jag ler. Fredde räcker över Ville till mig. Jag lägger honom mot mitt bröst, han börjar genast att äta.
Tre dagar efter så åker vi hem. Fredde har varit och köpt spjälsäng och kläder åt Ville medan vi legat på BB.
Han har städat hela lägenheten och bäddat rent och allting. Jag ler överlyckligt.
Ville sover bara lugnt i min famn. Jag bäddar ner honom i sängen.
Tre månader efter så döper vi Ville. I andranamn får han heta Olof, efter Freddes pappa.
Min mamma och pappa kommer inte ens på dopet, men jag bryr mig inte, jag har sagt upp all kontakt med dem.. eller det kanske var de som sa upp all kontakt med mig, jag vet inte, och bryr mig inte.
Freddes mamma och pappa är så glada i Ville, och när de får höra anledningen till varför han heter Ville, så ler de ännu mer, Karin-Freddes mamma, börjar nästan gråta när jag berättar om att min bror begick självmord.
Fortsättning följer. Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 09:06 | | känslosamt! | JosefinLarsson92 - 6 aug 06 - 19:12- Betyg:  | | älskar denna novellen,fortsättning | | ensamhet - 6 aug 06 - 01:58- Betyg: | | Fortsätt. :D Den är jätte bra. | | carrou_mrs_cool - 6 aug 06 - 01:25- Betyg: | shitt vikken bra novell asså, kollar varje dag efter ett nytt avsnitt!
//A friend | | STruTSEn_91 - 6 aug 06 - 00:29- Betyg: | | fortsätt fort:D.. så jävla bra:D | | Tofflan - 5 aug 06 - 23:30- Betyg: | fan va bra! eller den är nog mer fantastisk!8älskar den här serien eller vad man nu ska kalla det)
kram//tofflan |
|
|
|
