Så förbjudet det kan bli del 9 |
Tyst så tyst inget livstecken från onsdags, det är sånna tillfällen som gör mig smått galen. Tänker att nu måste det få ett slut, väger nu 46.3 och klumpen i halsen har blivit större. Var ute och gick som vanligt och det kändes som om jag skulle falla, ramla där mitt på gatan, men det var i mitt inte som tygnden var. Det kändes som jag gick i uppförsbacke i midje hög lera. Undrar om han fattar vad han gör med mig. Undrar nu en dag som denna om han vet vad han känner eller är jag förblindad?
Jag har lovat honom OCH mig själv att inte ringa, han får höra av sig. Vet inte längre vad som är sant eller om han bara vill ha ett härligt "knull" (förlåt) Men allvarligt förför man "fröken" då? Är man så dum. Att jag är dum är ok för jag leker inte...
Jag längtar efter hans mun, hans kropp och allt vad det innebär, lever på minnet från vår sista stund. Vi passar ihop, sexuellt som handen i hansken. Men vad har det för betydelse? INGET!
Jag träffade Annas syster igår, hon prade lite skit om Anna, att hon är en dålig mor, jag undrade varför dessa människor dras till mig, varför nu, bara det är ett straff!
Msn med Anna på kvällen, skrev inget som hennes syster sagt, naturligtvis. Vi pratade kort.
Jag lade mig med full ångest, har sovit katasrofalt dåligt, känner mig trött. Och ångesten i halsen är fruktansvärd, jag borde dra mig ur detta fort för min skull, orkar knappt le längreHAr sånn skamm mot Anna, för mycket känslor mot Jens, både av kärlek och irritation av hur han behandlar mig.
Väntar till måndag, ska stänga huset själv, får se om vi hinner prata kort.
Ny dag, men inte så mycket smartare...
|
|
|
|
