Ellis liv del 42 |
När jag vaknade upp igen låg jag i sängen hemma hos Olivia. Hon satt vid skrivbordet med en blodig arm och grät. Hon lyssnade på Hurt med Nine inch nails och sjöng med i texten.
”I hurt myself today, to see if I still feel. I focused on the pain, the only thing that’s real” Det gjorde ont inom mig, det var som att se Danni på nytt. Hon tog ju sitt liv till den där låten.
”Olivia, snälla lägg undan rakbladet” sa jag lågt, med knappt hörbar röst. Olivia vände sig snabbt om och såg på mig.
”Förlåt mig gumman” sa hon lågt och jag såg hur blodet forsade ur hennes snitt. Jag blev helt stel. Allt med Danni spelades upp i mitt huvud. Jag for upp ur sängen och tog en handduk och knöt hårt runt armen för att stoppa blodet.
”Älskling” viskade jag i hennes öra. ”Älskling försvinn inte ifrån mig” Jag hjälpte Olivia till sängen och la henne försiktigt ner. Hon såg på mig med trötta ögon och jag bet mig i läppen för att inte börja gråta. Jag la täcket över henne och la mig tätt, tätt intill henne. Hon andades tungt och jag kände tårarna som började rinna ner. Varför kunde inte alla hemska minnen sluta hemsöka mig hela tiden? Dannis ord snurrade i mitt huvud. Gå vidare med ditt liv snurrade viskades om och om igen. Lätt för henne och säga. Hon lät ju sina problem ta hennes liv, fast, hon ville väl inte att jag skulle göra samma misstag. Jag låg länge tätt in till Olivia och efter några timmar började hon vakna till. Jag hade inte sovit en enda blund, hade bara legat och stirrat på Olivia för att se att hon andades.
Månaderna gick. Det kändes som mitt och Olivias förhållande var på väg att spåra ut igen. En natt när jag var ute och gick mötte jag på Jocke. Han satt på en bänk i parken och såg så förstörd ut. Jag satte mig ner vid honom och såg hans uppskurna armar.
”Jocke, vad är det som har hänt?” Jocke brast ut i gråt och jag höll om honom. Han berättade om Linns bror som våldtog henne och att Wicky upptäckt det, att dem rymt till Jocke men att dem senare blivit hämtade av Bengt och att Linn skjutit ihjäl både sin och Wickys pappa.
”Jag slängde ut henne Elli, jag orkade inte mer problem.” Snyftade han. Jag satt bredvid honom, stel av alla hemska saker han just berättat.
”Jag följer med dig hem en stund” sa jag lågt och ringde till Olivia för att berätta vart jag var.
Lägenheten var i ett enda kaos, inte alls lika fin som den brukade vara. Malin var inte hemma och Rex låg och sov. Det var tyst, dödstyst. På bordet låg det massa rakblad och jag bet mig i läppen, rädd för att säga något.
”Låt inte rakbladen skrämma dig Elli” Sa Jocke och tog bort dem och la ner dem i en låda och låste. Jag antog att ingen förutom han och jag visste att dem låg där. Jag satte mig ner och drog en suck. ”Hur länge sen är det du skar dig Elli?” Sa han efter en stund och såg på mig med trötta ögon.
”Jag vet inte, men det är nog minst två månader sen ungefär” svarade jag och log.
”Jag är så glad för din skull Elli” Sa han och satte sig ner. Han bet sig i läppen och jag mötte hans förvirrade blick. Av någon andledning gav jag honom en lätt kyss på kinden.
”Det kommer att lösa sig Jocke. Okej?” Han nickade svagt och tårarna blänkte i hans ögon.
Malin ringde oss några dagar senare och sa att vi var tvungna och komma till henne snarast. Det hade hänt något hemskt. Vi skyndade oss dit och mötte en rödgråten Malin och Linn som låst in sig på toan.
”Vad är det som hänt?” Sa jag med darrande röst när vi kommit in i hennes lägenhet.
”Linn och Wicky är inskrivna på mentalsjukhus”
”Va?!” Sa jag högt och stirrade på Malin som brast ut i gråt på nytt.
”Men hur kan.. men.. Hur men” Olivia stammade, visste inte vad hon skulle säga. Efter en stund steg Wicky och Jocke in i lägenheten. Dem såg så glada ut men när Wicky mötte våra ledsamma blickar så släppte hon Jockes hand.
”Det är över Wicky” sa Linn som kommit ut ifrån badrummet. Hon hade kajal längs sina kinder, den hade runnit ner med hennes tårar.
”Vad pratar du om?” Wickys röst darrade.
”Morsan ringde Wicky. Vi är inskrivna på mentalsjukhus. Det är över nu” Wicky föll ihop på golvet och skrek. Det gjorde ont att se.
Nästa dag kom polisen och socialen och hämtade dem. Jag, Olivia, Malin och Jocke satte oss ner i soffan och stirrade rakt fram.
”Hon försökte ta sitt liv igår” sa Jocke plötsligt.
”Försökte Wicky det?” sa jag och kom på att det var en ganska dum fråga.
”Jaa. Jag hittade henne i älven. Hon var iskall när jag fick upp henne.” Han darrade på rösten och det var knäpptyst i rummet. Plötsligt reste sig Olivia upp.
”Vi kan inte sitta här inne och bara deppa hör ni, vi måste ta tag i våra liv. Vi kan inte låta våra demoner ta över våra handlingar!” sa hon bestämt och såg på oss. Jag drog en suck. Om det bara vore så enkelt som det var sagt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | The_Poet_Angel - 12 aug 06 - 03:05- Betyg:  | | Oh my god... | | BlackandRedRose - 4 aug 06 - 09:54- Betyg: | Jag vet inte vad jag ka säga mer för att beskriva hur otroligt bra du är på att skriva, man vill bara ha mer och mer och MER!
Sluta aldrig att skriva, jag avgudar dina noveller. | | sofiiie - 4 aug 06 - 08:02 | | VILL HA MER NU!!!:) | | bonnilie - 4 aug 06 - 05:34- Betyg: | | så underbart bra!!! | | ILoveCross_ - 4 aug 06 - 04:49- Betyg: | Jätte bra asså, som vanligt ;D
Hoppas du skriver en ny del fort =D
Du borde kanske tänka på att ge ut novellen som en bok? | | MissJ - 4 aug 06 - 04:23 | | MEERR ! den är jätte bra !! :) | | Sandra91 - 4 aug 06 - 04:14 | Vill ha meer :D
Nu får man ju veta vad som händer Elli och dom när Wicky är på sjukhuset :) |
|
|
|
