Sandra (Del 11) [Darkness] |
- Men vad ska jag göra då? Jag får inte ur mig smärtan på något annat vis! säger jag desperat med mina förbannade tårar rinnandes längs kinderna.
- Men att skära sig är bara dumt, Sandra, man kan ju inte direkt tycka om att sätta en kniv eller ett rakblad i armen, säger Fredde.
För första gången sen jag träffade Fredde så är det något han verkligen inte förstår, det blir jag så upprörd över.
- Säg för fan inte så! Säg för fan inte att du är som de andra! De som inte fattar någonting! säger jag upprört.
- Sandra, säger Fredde med en suck. Du snackar om smärta.. men det måste göra ont att skära sig..
- Smärta i armen är bättre än i hjärtat, säger jag envist.
- Sandra, förstå att du är sjuk, om du inte försöker sluta själv nu, så kommer du hamna på psyket, säger Fredde.
Jag sätter mig upprört upp, jag stiger ner från sängen. Klarar inte av att ligga i Freddes famn längre.
- Håll käften för fan! skriker jag.
- Sandra, säger Fredde sårat, men jag bryr mig om hur sårad han är, jag är förbannad på honom.
- Ta din förbannade ring och gå! Gå för helvete! skriker jag och kastar ringen på honom.
Fredde sätter sig upp, ilskan lyser i hans ögon. Han reser sig hastigt upp och klampar ut från mitt rum.
Jag ångrar mig genast, jag sjunker ihop på golvet och gråter. Vad fan har jag gjort! Fy fan för mig! Fan att jag alltid ska ställa till allt!
Jag gråter hejdlöst. Mamma kommer in.
- Sandra, vad hände? frågar hon.
- Jag.. Fredde..
Jag får inte fram orden, jag kan ju inte direkt säga att jag skär mig, och att det var därför.
Mamma kollar på min hand.
- Var är ringen? frågar hon.
- Jag kastade tillbaka den till Fredde, jag blev så arg på honom, säger jag lite skamset.
- Lilla gumman, säger mamma och kramar om mig.
Jag låter henne hålla om mig, och vi sitter så länge.
Tills vi hör att telefonen ringer, och pappa kommer in.
- Det är till dig, säger han och kollar på mig.
Jag reser mig upp, går på skakiga ben ut i köket och lyfter telefonen.
- Hej det är Sandra, säger jag.
- Hej Sandra, det är Nina, säger Nina i andra änden.
Nina, min enda klasskamrat som kunnat acceptera hur jag klär mig, uppför mig, min stil den enda som kan acceptera mig.
- Hej Nina! säger jag med tillgjord glad röst.
- Hej.. Jag hörde vad som hänt, säger hon.
- Mhm, säger jag bara.
- Det är så hemskt, och jag ville bara säga att.. eh.. jag beklagar, säger Nina.
Jag suckar.
- Mmm, säger jag, det känns som om jag ska börja gråta igen.
- Vill du komma över till mig? frågar hon. Om du orkar, och vill, och så..?
- Visst, säger jag lite trött. Jag kommer.
Vi lägger på. Jag går in på mitt rum och byter om. Mamma och pappa sitter i soffan vid tv:n. De har väl redan glömt mig.
- Jag sticker till Nina! ropar jag när jag står i hallen.
- Okej! ropar mamma tillbaka.
Jag går ut från huset. Drar in den härliga sensommardoften. Jag tar min cykel, och cyklar iväg.
Jag knackar på Ninas dörr, hon öppnar, när hon ser att det är jag, kramar hon om mig.
- Hur är det? frågar hon och släpper mig.
Jag rycker bara lite på axlarna. Nina ser på mig.
- Kom in, säger hon och stiger åt sidan, jag stiger in i deras hus.
Det luktar nybakt bröd. Vi går ut i köket, där står hennes mamma och betraktar brödet som hon nyss bakat.
- Hej Sandra, säger hon när hon får syn på mig.
Jag nickar lite.
- Om ni väntar en stund så kan ni få nybakt bröd sen, säger hon och ler.
- Ja, mamma, säger Nina och suckar. Kom Sandra, vi går in på mitt rum.
Jag följer efter Nina, när vi kommer in i hennes rum så är det precis som innan, till och med hennes små nallar är kvar.
Vi sätter oss vid datorn. Nina loggar in på msn. Någon som kallar sig för "Darkness" är inne.
- Hon är så jävla cool, säger Nina.
Jag nickar.
- Du ska få se, säger Nina och klickar upp till chatt.
NINA säger:
Heej Michelle!
Darkness säger:
Hej.
NINA säger:
Vad gör du?
Darkness säger:
Sitter här, med mörkret och pratar.
Vad gör du själv?
NINA säger:
Jag är med en som heter Sandra,
hon är värsta punkare.
Darkness säger:
Mhm..
Nina kollar på mig med det sitt största leende.
- Visst är hon cool?! säger hon glatt.
Jag nickar. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Michelle, eller ja "Darkness".
NINA säger:
Visa en bild på dig!
Darkness säger:
Mmm..
Michelle klickar upp en annan visningsbild. Hon är en liten smal tjej, med svartsminkade ögon, svart hår. På bilden har hon svart tröja. Hon har en piercing i läppen, och en i ögonbrynet.
- Visst är hon grym!? utbrister Nina.
Jag säger ingenting. Nickar lite svagt.
NINA säger:
Du är så grym!
Tack för att jag fått lära känna dig.
Darkness säger:
Tacka inte mig, tacka Satan, min herre.
Jag kollar på Nina.
- Är hon satanist? frågar jag känslokallt.
Nina nickar glatt, men när hon ser allvaret i mina ögon så försvinner hennes glädje.
- Vad då? frågar hon.
- Satanist, säger jag bara känslokallt. Jag får skriva en sak till henne.
Nina nickar.
NINA säger:
Det är Ninas polare som skriver, Sandra.
Offrar du ditt blod åt djävulen?
Darkness säger:
Ja.
Jag tror inte det jag läser.
- Nina, säg upp all kontakt med henne, säger jag bara.
Nina stirrar på mig.
- Varför då? frågar hon.
- För att det är inte bra att du har med henne att göra, säger jag.
Nina ser föraktfullt på mig.
- Säg inte till mig vad jag ska göra och inte göra! säger hon.
Jag rycker på axlarna.
- Skyll dig själv, säger jag.
Nina fnyser, hon skriver till Michelle.
NINA säger:
Det är jag igen nu.
Men vi måste gå, ha det bra.
Darkness säger:
Hej då.
Nina loggar ut från msn.
- Säkert att du inte vill skaffa msn? frågar hon mig.
Jag skakar bestämt på huvudet.
- Nej, jag ska inte ha sån skit, säger jag.
- Men guuud! säger Nina och himlar med ögonen.
Plötsligt ringer hennes mobil, hon startar högtalaren.
- Hej, det är Nina, säger hon.
- Heeej Nina, hör jag en välbekant röst i andra änden. Det är Veronika här.
- Heeejsan, säger Nina.
- Jo, jag tänkte om vi skulle kunna hitta på något? frågar Veronika.
- Jag vet inte, Sandra är här nu, säger Nina tveksamt.
- Sandra Glant?! utbrister Veronika.
- Ja...
- Men för helvete Nina..jahaa.. lurar du henne nu eller?
Allting inom mig fryser till is. Lura?
- Eh.. Veronika, vad snackar du om? frågar Nina, men hon är så dålig på att ljuga.
- Hallå! Kommer du inte ihåg att vi sa att du skulle låtsas vara kompis med Sandra för..
- Va?! Nej, säger Nina. Men jag måste gå, jag ringer sen, puss.
- Jaha.. eeh.. ehm, puss, säger Veronika.
De lägger på. Jag stirrar misstänksamt på Nina.
- Tro inte att jag tänker berätta någonting för dig, säger jag argt.
Nina suckar.
- Jag vet inte vad hon vill mig, säger hon oskyldigt.
Jag kollar på henne.
- Nina, Veronika är skolans värsta diva! Hur kan du hänga ihop med henne?! säger jag argt.
- Hon är schyst! skriker Nina. Sluta med att tro att du kan bestämma över mig!
Jag rycker på axlarna.
- Jag går nu, säger jag.
Jag går ut från Ninas rum, lyssnar inte på hennes snack.
Jag går ut från huset. Till min cykel och cyklar iväg.
Fan ta alla, fan ta hela jävla världen! Jag hatar den!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 09:04 | | brabra=) | Tofflan - 4 aug 06 - 08:22- Betyg:  | | as bra! | | JosefinLarsson92 - 4 aug 06 - 02:18- Betyg: | | jätte bra=) | | F-r-o-g - 3 aug 06 - 20:15 | | skriv skriv ;) | | Maulin - 3 aug 06 - 17:33- Betyg: | skit bra
hoppas att det blir vra mellan fredde och Sandra sen
mer idag elr? |
|
|
|
