Sandra (Del 9) [Med vem?] |
- Jag har gjort frukost, säger Fredde och ler.
Jag ler tillbaka, ett ytterst litet men faktiskt ett äkta leende.
Jag stiger upp från sängen, Fredde räcker fram en utav sina t-shirtar åt mig. Jag tar emot den och klär på mig den.
Fredde tar min hand och vi går ut i köket. Jag häpnar när jag ser hur fint han har gjort det.
Det står ett stearinljus på bordet, han har skärt upp en massa kiwi och lagt snyggt på en tallrik. Han har lagt frallor i en liten korg, perkeft stekta ägg ligger på en tallrik.
Jag slänger mig i famnen på Fredde.
- Så otroligt vackert! säger jag, jag kysser honom.
Fredde ler, han drar ut en stol, jag sätter mig. Fredde sätter sig på andra sidan bordet.
Vi börjar äta. Och jag känner smaken! Jag känner smaken av mat! Och jag känner hur hungrig jag är.
Fredde ser på mig med sina vackra ögon, han ler stort. Jag ler tillbaka, av ren glädje.
När vi ätit upp så reser sig Fredde upp.
- Sitt kvar, säger han.
Han går iväg ut i hallen. När han kommer tillbaka har han en ask i handen. Han går ner på knä.
- Sandra, säger han. Jag älskar dig mer än något annat på jorden, du är min sol, min diamant, mitt allt.
Jag får tårar i ögonen, jag öppnar munnen, men det kommer inte fram ett ord.
Fredde öppnar asken, i den ligger en fantastiskt vacker ring.
- Sandra, vill du förlova dig med mig? frågar han och räcker fram asken.
Tårarna rinner.
- Ja. lyckas jag få fram, jag tar emot ringen, trär på den på mitt ringfinger.
Jag reser mig upp på skakande ben, jag slänger mig i Freddes famn, kysser honom vilt.
- Jag älskar dig så mycket Fredde, så mycket, så himla mycket, säger jag svagt.
Fredde kramar mig hårt. Jag vill stanna här i den här stunden för evigt, men det går såklart inte, vi släpper varandra.
Vi börjar plocka iordning frukosten.
Plötsligt ringer min mobil, jag svarar.
- Sandra, svarar jag.
- Hej Sandra, det är pappa, ehm.. du kanske borde komma hem, säger han.
- Va? säger jag. Vad är det som hänt?
- Mamma.. hon är jättedålig, säger pappa ynkligt.
- Men.. vad gör det för skillnad om jag kommer eller inte? frågar jag.
- Jag vet inte, säger pappa. Men mamma säger ingenting, hon bara ligger inne i sovrummet och stirrar upp i taket.
- Men vad är det med henne då? frågar jag.
- Jag vet inte, hon varken äter eller dricker, pappas annars så starka röst låter svag och nära gråten, jag tycker så synd om honom.
- Men pappa, jovisst jag kommer, suckar jag.
- Bra, säger pappa och lägger på.
Fredde kollar på mig med ängslig blick.
- Vad är det? frågar han och lägger armen runt mig.
- Mamma äter inget, dricker inget, säger inget..
- Okej, säger Fredde förstående. Vill du att jag ska följa med dig hem?
- Nej, jag går själv, säger jag.
Jag ser hur sårad Fredde blir när jag säger att jag måste gå.
Jag kramar om honom.
- Förlåt mig! säger jag.
Fredde ler.
- Det är lugnt, säger han.
Jag går in i sovrummet och klär på mig mina kläder. Jag viker ihop Freddes t-shirt, kysser den och lägger den på sängen.
Jag tar min jacka från soffan, går ut i hallen och tar på mig mina kängor.
- Ta hand om dig nu, gumman, säger Fredde.
Jag nickar.
- Inget skärande, säger Fredde bedjande.
Jag drar ett djupt andetag, sedan skakar jag på huvudet.
Fredde ler.
- Bra, min lilla sockersöta diamant, säger han, han kysser mig innan jag går.
Jag går ut från hans lägenhet, går nerför trapporna, vandrar vägen hem.
Väl hemma möts jag av en underlig känsla. Pappa möter mig i hallen.
- Åh Sandra, vad skönt att ha dig hemma, säger han.
Jag suckar, ler inte ens.
Jag går direkt in till mamma. Hon stirrar rätt upp i taket.
- Mamma, säger jag. Mamma hör du mig?
Hon fortsätter bara att stirra rätt upp i taket, jag sätter mig bredvid henne på sängkanten. Maten som står på en bricka på nattduksbordet står orörd.
Jag stryker handen över hennes hår. Lägger mig bredvid henne.
- Mamma, du får inte ge upp, säger jag.
Mamma ligger precis som förut. Ingenting jag säger verkar hon reagera på.
- Jag har förlovat mig, mamma, säger jag.
Jag tycks se något i hennes ögon, men hon ligger precis som förut.
- Mamma! Skärp dig nu! Det är lika svårt för oss alla! Förlåt mig för att jag skriker, men jag är så jävla trött på alltihop!
Skymtar jag tårar i mammas ögon..?
- Mamma, snälla, ber jag med gråten i halsen. Snälla säg något i alla fall..
- Med vem? säger hon svagt, fortfarande liggandes som innan.
- Va? frågar jag oförstående.
- Vilken förlovade du dig med? frågar hon.
- Fredde, säger jag och ler.
Mamma nickar svagt, utan att röra en min.
- Kan du inte gå upp från sängen? frågar jag efter en liten stund.
Mamma suckar.
- Snälla, ber jag svagt.
Till slut nickar mamma. Jag hjälper henne upp från sängen. Hon dricker lite, men äter inget.
Hon går ut och sätter sig lite vid tv:n.
Jag går in på mitt rum, startar stereon. Sex pistols fyller hela mitt rum. Jag lägger mig ner på sängen, betraktar min ring.
Jag blundar, låter alla känslor virvla runt i kroppen.
Fortsättning följer. Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 09:02 | | så bra skrivet asså :) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 09:02 | | så bra skrivet asså :) | ILoveCross_ - 4 aug 06 - 05:00- Betyg:  | Jätte bra, Jollis =D
Förlåt för att ja int ha läst den än, men ha haft fullt upp me annat.
Aja, ska läsa nästa del nu direkt =D
Pusshej (KL) | | JosefinLarsson92 - 3 aug 06 - 03:32- Betyg: | | super bra....längtar tills nästa del...:D:D | | carrou_mrs_cool - 2 aug 06 - 09:00- Betyg: | ååh, va bra den här berättelsen äär!!!
//Caroline | | STruTSEn_91 - 2 aug 06 - 06:40- Betyg: | | super bra.. längtar till nästa del:D |
|
|
|
