Mitt fel som blev ens död |
- Ska vi rida till stranden idag?, frågade jag min bästis Hanna.
- Ja, det är så varmt idag, hästarna skulle nog också uppskatta det!
Vi red den vanliga gamla vägen som vi alltid brukar rida till stranden. Den är så fin nu när löven börjat falla. Jag älskade den här stigen!
Vi började småprata om skolan och allt.
Vi satte hästarna i full galopp mot stranden. Mitt russ Toker älskar att springa.
Plötsligt såg jag en bil komma upp från ingenstans.
- Hanna, stanna!! Skrek jag.
Hon vände sig bara om och log. Men när hon såg mitt skräck fyllda ansikte vände hon sig om mot vägen snabbt. Men inte tillräckligt snabbt. Hon han inte stanna. Bilens broms spår skrek. Men det var så mycket grus, så han fick inget fäste. Toker stegrade sig och välte sig bakåt. Han ramlade på mig och jag skrek. Sen hördes en duns. Hanna skrek, jag tittade upp. Just då flög Hanna som en vante ur sadeln och landade framför bilen. Jag skriker, allt går så sakta, som i en film. Hon ligger där som en trasdocka. Bilen kommer mot mig, Sen blir allt svart.
Jag vaknar upp som ur en dimma. Jag ser inget tydligt. Det känns som om jag drömmer.
- Malin, är du vaken.
- Jag mumlar något ohörbart svar.
Jag vet inte vart rösten kommer ifrån.
- Vart är jag? Försöker jag forma mina läppar som är alldeles stela.
- Du är på sjukhuset, din mamma är på väg.
Så minns jag. Smällen, allt blod och alla skrik. Allting bara snurrar runt i mitt huvud, som i en film.
- Hanna, vart är Hanna? Vill jag skrika ut.
Just då kommer mamma in på sjukhuset.
- Åå Gumman, så orolig jag var att det hänt dig något.
- Mamma vart är Hanna?
- Hon är i rummet bredvid.
Sen somnar jag .
Dagen efter får jag åka hem igen. Jag fick tydligen en så stor chock av allt. Det är kanske inte så konstigt.
Men Hanna är borta. Hon överlevde bara en natt på sjukhuset. Hennes häst gick samma väg. Fast han dog direkt. Han försökte skydda Hanna.
Jag går i en Dimma. Jag vet varken ut eller in. Men det är inte så konstigt det heller. Jag har förlorat min bästa kompis. Fast jag har inte fattat det än. Jag har inte fått in det i mitt huvud. Jag väntar fortfarande på att få höra Hannas röst i telefonen.
Begravningen var värst. Det var inte en sån där fin begravning som det ibland kan vara. Utan det blev en sorglig begravning. Hanna var så fin. Jag väntade hela tiden på att hon skulle kliva ur kistan och berätta ett av hennes dåliga skämt. Jag vill kunna skratta åt alltihop.
Sist av allt spelade dom hennes favorit låt. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag orkade inte mera nu. Jag sprang ut. Bort från allt. Jag sprang och sprang. Mitt ända mål var att komma bort från allt.. Tills jag ramlade av utmattning. Då låg jag där och grät. Jag orkade inte fortsätta utan Hanna. Vi hade hängt ihop sedan dagis. Delat vårat stora hästintresse. Skrattat och gråtit tillsammans. Vi var som Helan och halvan. Men nu var jag ensam. Ensam utan min undrbara vän.
Jag kunde inte sluta anklaga mig själv för det som hänt. Det var ju min ide att vi skulle rida till stranden. Tänk om jag hade ridit dressyr istället. Då hade det aldrig hänt. DÅ hade Hanna varit kvar.
Dagarna gick. Jag var tvungen att börja skolan igen. Men det kändes hemskt. Alla kollade med sorgsna blickar när jag gick i korridoren. Men ingen sa ett ord. Vänner som stod mig nära tog omvägar för att slippa se mig. Kanske med rädslan att säga fel. Jag kände mig så ensam. Det här kunde inte hända mig. Det hände i filmer, men inte mig. Det här kunde bara inte hända. Livet är så meningslöst. Som en mening utan ord.
Alla säger att dom förstår, men det är det ingen som gör. Folk går över till andra sidan gatan, för att slippa prata med mig. Jag går ofta till Hannas grav.
Jag gick in på toaletten. Tog fram ett rakblad och började sköra på handleden. Det gjorde ont. Det riktigt snurrade i huvudet. Blodet rann ner på vår blåa badrums matta. Men jag brydde mig inte. Allt var mitt fel. Mitt fel.
Sen blev allt svart.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | deprimerad - 4 aug 06 - 07:53- Betyg:  | Så underbar
o om du inte vill höra
så läs inte
men ja kan säga att ja förstår
En gång i tiden var jag i din sits | | bloody_witch - 1 aug 06 - 20:30- Betyg: | | fint men såå sorligt | | bonnilie - 1 aug 06 - 20:15- Betyg: | | du skriver bra :) men ååh va sorgliigt! | | ILoveCross_ - 1 aug 06 - 19:32- Betyg: | | Jätte fint, men sorgligt =( | | STruTSEn_91 - 1 aug 06 - 18:55- Betyg: | | fint skrivit, väldigt sorligt.. | | Liiiee - 1 aug 06 - 18:34- Betyg: | | fy va bra! |
|
|
|
