Så förbjudet det kan bli del 5 |
Så förbjudet det kan bli del 5
Den enda dagen hittills som varit normal, inte i mitt inre men utåtsett. Jag har tänkt och jag vet vad jag borde göra. Det jag gör är fel och snart börjar jag att jobba. Jag kan inte leva så här, måste göra rätt. Han måste göra rätt och gör han inget måste jag ju lämna det bakom mig. Min vän Linda sade idag, H det du gör är fel men det kan bli rätt om han lämnar henne, vänta på den dagen och försök må bra. Vill han ha dig på riktigt så går han där ifrån tillslut. Jag ler, jag vet att hon har rätt. Det har jag ju vetat i alla dessa veckor, men det är inte så lätt. Hela dagen har jag varit hemma, solat, städat och tänkt. Det hugger till inom mig varje gång jag tänker på hans ögon, hans händer och våra sköna stunder. Men jag vet inte om det blir så vackert när alla får veta, vem blir jag? I mitt yrke ska man verkligen inte fela, vi ska vara perfekta. Flera gånger har jag idag tänkt att H du ska aldrig mer älska med honom, aldrig mer träffa honom, tårarna rinner och mitt inre skriker. Vill bara lägga mig ner som en tonåring, nej som ett litet barn, skrika och gråta.
Mitt i alla dessa kloka tankar om att avsluta undrar jag vad han gör, vad de gör? Ge dig människa! Är rädd, rädd för att bli utlämnad, hatad, att hans kärlek är falsk. Rädd att bli utnyttjad att jag egentligen är sexet han inte får, blir som tokig när jag tänker så.
Är det spännande? Från min sida är det sanning, kärleken finns.
Jag blundar och ser hans sorgsna gröna ögon, kan inte beskriva dem mer än som grummet vatten, låter kanske inte vackert, men skenet i dem, sorgen, när de glittrar emot mig ja jag älskar dem och har alltid sett dem. Synd bara att mina ögon ändrade sin syn, jag skulle inte ha sett mer.
Tänker på att han säger att jag stör hans liv, att inget blir som förr, varför är han som jag, varför kan han inte lämna mig bakom sig? Han älskar mig men tänk om han har fel! Är det därför han väntar för att verkligen veta, ska tiden få avgöra? Jag förstår ju självklart att man inte lämnar sin familj för en kvinna efter 16 veckor, men är inte något fel från början, när man börjar att älska någon annan? Att man vågar bedra! Det måste ju vara värt konsekvenserna. Jag förlorar respekt från andra men om jag får honom spelar det ingen roll, för mina vänner är kvar, min familj är kvar. Och de skulle älska honom och Lillan.
Idag var jag klok men jag är rädd för att svika alla som tycker att jag ska göra rätt imorgon, för klumpen i min hals säger mig att längtan är sjukt stor. Så jag vet inte om jag skulle säga nej fast jag borde bestämma mig för det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | MakeMiiInLove - 2 jan 07 - 00:39 | | du skriver bäääst | Tears_of_heven - 19 sep 06 - 20:52- Betyg:  | | MEER =D | | empalove - 31 jul 06 - 19:22- Betyg: | | mer:D |
|
|
|
