Förevigtochjätteallti finns inte |
Det bränner på tungan. Fan. Ingen känsel på tungan de närmaste två dagarna. Vi sitter på fiket och dricker te, som är alldeles för varmt. Jag hämtar mjölken och häller i tills det når kanten på koppen. Nu blev det säkert för mycket mjölk. Fan. Jag känner mig misslyckad. Ett leende från personen mittemot mig smälter den känslan som is under kokande vatten. Det har gått tre veckor sen dagen i parken, och nu har våren börjat visa sitt rätta jag. Därför har jag klätt mig i en vit tyllkjol, vita nätstrumpbyxor, en vit korsett med svarta band och vita platåskor. Mitt hår som förut var svart har jag försökt färga rosa, men utan framgång. Nu är det mer orangerött, men Riku tycker jag är söt i det, så då är jag väl det. Jag har inte stått nedanför Fönstret på tre veckor. Istället har jag stått i Fönstret och titta ner på gatan. Första gången i Huset kändes kontigt, som om jag skulle bli överfallen och kvävd av luften där, men med min hand i Rikus gick det bra. Riku har Systers gamla rum. Nu är det bekräftat. Syster är borta för evigt. Jag har förstått det nu. Men Syster har återfötts i Riku. Åtminstone vill jag tro det. Riku och jag hör ihop. Vi förstod det den dagen i parken. Jag tar Rikus hand och hon ler mot mig. Hon ser på sin mobil och drar åt sig handen.
-Vi måste dra nu, om vi ska hinna! Hon ler mot mig och ställer sig upp. Jag struntar i resten av teet, jag kommer ändå inte känna smaken. Vi springer, skuttar, hoppar, snurrar, flyger mot bion. Niklas står utanför med Robin. Dom ler när vi ser oss. Robin har redan hämtat ut biljetterna så vi slipper stå i kö.
-Fixar ni popcorn? Jag ler bedjande mot Niklas. Jag ska bara gå på toa! Jag tar Rikus hand och går iväg. Jag vill ha fanta! Ropar jag över axeln. Riku skrattar, jag skrattar.
Folk tittar på oss, dels för våra kläder, dels för att vi håller varan i handen. Jag ställer mig framför toaspegeln som täcker hela väggen. Riku ställer sig bredvid. Idag är hon klädd i ett vitt linne med en svart nättröja över, och de svarta avklippta jeansen. Hon är svagt sminkad, men hon behöver inte sminka sig. Hon är så söt utan. Hon flyttar sig närmare mig och vi möts i en kyss. Vi går ut till Robin och Niklas igen. Filmen börjar. Jag hänger inte med i handlingen. Det är någon romatisk-komedi-action whatever. Liknar alla andra amerikanska filmer. Helt förutsägbara. Självklart får flickan pojken och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Slut. Tack och adjö. Riku måste hem, för hon ska åka till sina kusiner.. Niklas ska med Robin hem, och så blev jag ensam kvar. Jag vill inte gå hem, orkar inte vara instängd. Jag börjar promenera. Vart vet jag inte. Vill bara gå och gå. Jag stannar inte förens jag kommer ut på bron som går till skogen, motorvägen, bort. Jag står en stund och tittar på vattnet som rusar under. Undrar om det finns fiskar där?! Det borde det göra. Jag börjar sakta gå hemåt. Jag går genom parken. Parken, parken. Alltid parken. Jag kan inte rå för det. Jag dras dit av någon konstig anledning. Det börjar mörkna nu, men några få gatulycktor lyser upp. På en bit längre fram sitter någon med huvudet böjt. Först tror jag att det är Robin, men sen ser jag att det är någon annan. Han har mörkblått hår, som spretar åt alla håll. Han är helt klädd i svart, och en lång svart skinnrock. Jag går försiktigt fram till honom. Jag tror inte han hör mig, eller så låssas han inte om mig.
-Hej. Säger han när jag står en bit ifrån honom. Jag blir förvånad, men hälsar i alla fall. Det är tyst en stund. Sedan ber han mig att sätta mig. Jag sätter mig ner, rak i ryggen, händerna i knät. Sedan är det tyst.
-Varför sitter du här ensam? Frågar jag tillslut. Han ser på mig. Han har vackra mörka ögon, med täta ögonfransar. Hans näsa är ganska liten, men rak och munnen är blek, men ler.
-Varför går du i parken såhär sent? Finns ju massa skumma typer ute såhär dags! Du kan bli våldtagen! Jag stirrar på honom, och inser sedan att han skämtar. Han håller en tändare i ena handen, som han tänder och släcker, om och om igen.
-Jag frågade först! Säger jag och skrattar till. Han håller upp tändaren i luften och vaggar armen fram och tillbaka, som om han vore på konsert. Jag följer elden med blicken. Fin kontrast mot den mörka himlen. Det blir som glödande streck på himlen där tändaren far fram.
-Vill du verkligen veta? Frågar han och ser på mig med ena ögonbrynet höjt.
-Visst. Varför inte? Jag ser på hans blåa hår. Är det verkligen blått? Han sänker tändaren och stirrar in i den lilla lågan.
-Min farsa är hemma. Han är alkis. Han har några kompisar hemma. Dom super. Sen går dom och trackar någon, oftast mig om jag är hemma. Ibland går det för långt, dom börjar slåss. Min morsa drog när jag var tre, hon orkade inte med farsan. Jag förstår henne. Men jag fattar inte varför hon lämnade mig hos honom. Hon drog med någon kille på hennes jobb som hade hus i Spanien eller nånstans där borta. Jag har bara träffat henne en gång efter det att hon drog. Det var när jag fyllde femton. Då kom och hennes man och två perfekta skitungar för att gratulera mig. Det slutade med att farsan hade supit sig full igen och skrek och kastade kastruller på morsan. Han anklagade henne för att lämnat mig, ”den där skitungen” åt honom, som om han inte hade nog problem med hyran och pengar. Det är fan jag som får se till att vi fortfarande har lägenheten kvar! Det är fan jag som sköter alla räkningar! Han tystnar och ser på mig. Jag bara stirrar på honom. Nu undrar du nog varför jag drar min livs historia för dig, som jag aldrig ens sett förut, men du frågade, och dessutom sitter du stilla och lyssnar på mig, vilket ingen gjort förut… Han stirrar på sin tändare igen. Alla ord i mitt huvud är som bortblåsta. Jag kan inte få fram ett ljud. Plötslig upptäcker jag att jag kramar honom. Jag rycker till och släpper. Jag får fram ett stammandes förlåt. Han ler svagt mot mig. Han har ett vackert leende. Lite blygt, men vackert.
-Jag vet inte ens vad du heter! Säger han sedan. Det hade jag totalt glömt bort.
-My… mumlar jag. Mobba mig inte! Ber jag. Han skrattar och tar min framsträckta hand
-Liam. Säger han. Det passar honom. Vi sitter kvar på bänken och pratar, länge, om allt och inget som är värt att prata om. Det går lätt att prata med Liam. Vi upptäcker att vi har mycket gemensamt. Både i musiksmak och annat. Vid tvåtiden reser jag mig för att gå hem. Sedan minns jag hans berättelse om sin pappa. Jag frågar blygt om han vill följa med mig hem, eftersom han inte bör behöva sitta i parken på grund av sin pappa. Han funderar ett tag och säger att han kan följa med en stund. Jag ler. Vi går hemåt mig. Jag hoppas att mamma inte är hemma, så jag slipper skämmas. Hon är inte hemma. Skönt. Jag gör i ordning te, det enda vi har. Vi sätter oss i soffan i vardagsrummet och fortsätter där vi slutade i parken. Vid fyra somnar vi båda i soffan, med en filt över oss.
När jag vaknar har Liam gått, men det ligger en lapp på soffbordet; Tack för att jag slapp vara hemma. Det betyder mer än du tror. Tack också för att du lyssnade och trodde mig. Det betyder ännu mer. Hoppas vi syns någon gång, Liam. Jag viker ihop lappen och stoppar den i min plånbok, tillsammans med fotot på Niklas, Riku, och det andra fotot av Syster. Självklart finns det inte mer i kylskåpet än senaste gången jag kollade, så jag sminkar mig och går ut. Jag vet inte vart jag ska gå, jag kan ju alltid gå och säga hej till Niklas eller Riku. Tillslut står jag utanför Rikus lägenhet. Jag lyfter handen för att ringa på, men precis när jag snuddar vid ringklockan öppnas dörren och en förvånad, men leende Riku står i dörröppningen.
- Oj! Hej! Hon skrattar. Ehm… jag ska bara slänga soporna, du kan gå in om du vill! Hon visar upp soppåsen. Då minns jag att det var så jag såg henne första gången. Jag ler för mig själv och kliver in i Systers lägenhet.
(Typ,dethär är en fortsättning på Förevigtochjätteallti tog slut..Okej, jag suger på att hitta på titlar, men iaf..>_< Öhm, det kommer nog en fortsättning nån gång, rätt snart tror jag!^__^)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Maulin - 31 jul 06 - 20:22 | | hoppas det då | bloody_witch - 31 jul 06 - 18:09- Betyg:  | | det var bra, kommer en fortsättning?? | | TrasigFlikka - 31 jul 06 - 05:52- Betyg: | skitbra, skitbra, skitbra :D
fortsättning snart!? ;D | | Ladie-666 - 31 jul 06 - 05:35- Betyg: | | jätte bra skrivet, jag blir nyfiken på om ni möts igen.. |
|
|
|
