Sandra (Del 6) [Till dig] |
- Ville? viskar jag.
Inget svar.
Jag går fram till sängen. Jag lägger handen lätt på hans axel.
- Ville? viskar jag igen.
Fortfarande inget svar. Jag håller andan. Men jag hör inte att han andas.
Tårarna rinner nerför kinderna, jag känner efter om han har någon puls, nej.. han är..död.
Jag tar det ovanligt lugnt, jag gråter, men jag gråter tyst. Jag sätter mig på sängkanten och drar handen genom hans blonda, spikraka hår.
Jag får syn på ett kuvert som ligger på nattduksbordet.
"Till dig." står det bara på det. Jag tar försiktigt upp det, som om det skulle kunna explodera annars. Jag öppnar varsamt kuvertet, jag tar ett djupt andetag innan jag börjar läsa.
Kära Sandra, Mamma och Pappa.
Jag bestämde mig för att det skulle bli såhär direkt när läkaren sa att jag var förlamad.
Att vara förlamad är inget liv, inte för mig i alla fall.
Jag kan inte fortsätta med fotbollen.
Jag kan inte köra bil som en annan, vanlig människa.
Och det största; Jag måste ha så mycket hjälp, och Ni vet att jag alltid vill göra allting själv.
Ring inte efter ambulans eller något, det är så här jag vill ha det.
Jag har några ord jag vill säga till Er;
Mamma; Förlåt för att jag inte har släppt in dig riktigt i mitt liv.
Men du ska veta att jag älskar dig, och att jag aldrig kunde ha fått en bättre mamma.
Du är den mest kärleksfulla person jag någonsin varit med om.
Mamma, du har varit och är världens bästa mamma. Man kan aldrig få någon bättre.
Pappa; Det har alltid varit du och jag. "Sådan fader, sådan son".
Tack för att du alltid varit den pappa jag velat ha, du har alltid varit drömpappan, min förebild.
Du sa att jag inte skulle gråta när du dog, det kunde jag inte lova. Men nu vill jag säga det till dig;
Gråt inte över att jag är död. Det är såhär jag vill ha det.
Sandra; Min älskade syster, min syster som jag älskar mer än något annat.
När du föddes vart jag först sur över att det inte blev en kille. Men det kunde inte blivit någon bättre än du.
Du kommer för alltid att vara min lilla "Kiwi-ätande kokosnöt".. kommer du ihåg när jag kallade dig för det?
Jag älskar dig Syster. I mina ögon har du aldrig varit en jobbig irriterande lillasyster.
I mina ögon har du alltid varit en vacker flicka med otrolig charm och stark vilja. Den enda som har kunnat få mig att le.
Du är otrolig, Sandra. Sötnos, var stark. Jag älskar dig.
Jag älskar Er, nu och föralltid. Jag vakar över Er.
/Er Ville.
Jag lägger ner brevet i kuvertet igen. Orden sitter fastbrända på hjärnan. Fastbrända i hjärtat.
Jag gråter tyst. Drar lätt fingrarna över Villes livlösa ansikte.
Plötsligt öppnas dörren och mamma kommer in.
- Sandra? frågar hon yrvaket och blinkar med ögonen.
- Mamma.. Ville har.. han.. har somnat in.. för evigt, säger jag svagt.
Mamma stirrar på mig. Hon går fram till Ville. Tar tag i hans axlar. Såhär har jag aldrig sett mamma förut. Det är något i hennes ögon.
- Ville! skriker hon i hans öra, samtidigt som hon skakar honom.
- Mamma.. lugna dig, säger jag tyst.
Men mamma bara skriker, skakar Ville. Hon vägrar tro på att han är död.
Pappa kommer in i rummet han också.
- Vad är det? frågar han trött, men så ser han Villes livlösa kropp.
Jag räcker över kuvertet till honom, han öppnar och läser det snabbt. Han ser allvarligt på mig.
Pappa står bara och visar inga känslor alls, mamma skriker desperat, jag gråter förtvivlat och Ville bara ligger där, med stängd mun, och stängda ögon, så lugn, så fridfull.
Fortsättning följer. Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 16 aug 06 - 08:59 | | brabrabrabra =) | JosefinLarsson92 - 1 aug 06 - 02:42- Betyg:  | | bra:) | | ida1 - 31 jul 06 - 22:36 | | sKRIV mer !! | | ILoveCross_ - 31 jul 06 - 06:29- Betyg: | Stanna int äääään =( Fan dig, Jollis ;D
Fortsätt foooort =D
Pusshej (L)(K) Älskadig (K) | | Maulin - 31 jul 06 - 06:15 | | fiiint |
|
|
|
