Paulinas liv [del 7] |
- Paulina, jag bara undrar, är vi tillsammans nu? Jag menar på riktigt?
Först blev Pau lite förvånad, för hon hade precis tänk fråga samma sak. Sedan blev hon glad. Väldigt glad. Han ville vara ihop med henne! Kunde det bli bättre?
- Ja, gärna! Pau såg riktigt hur Toms ansikte lyste upp när hon svarade. Hon undrade hur hon skulle kunna somna den kvällen..
Sarah sov ända till klockan tre nästa eftermiddag. Och då kände hon sig ändå inte utsövd. Huvudet dunkade, sminket hade kletat ut sig under ögonen, håret stod på ända och hon ville inte tänka på dagen före. Men minnet sköljde över henne ändå. Chocken, ilskan, förnedringen och framför allt sorgen. Nu skulle hon aldrig mer få känna Toms närvaro på det där speciella sättet som hon tyckte så mycket om. Aldrig mer få kyssa hans mjuka läppar eller dansa tätt, tätt intill honom. Nu var det istället Pau som skulle få göra det. Sarah kände hur tårarna började rinna längs kinderna igen. Argt torkade hon bort dom med handen. Så här mycket hade hon inte gråtit på mycket länge, senaste gången var nog när hennes älskade hund Lukas hade dött när Sarah var 7 år.
Hon mindes hur han brukade ligga på sin älskade filt som alltid låg på hennes säng. När Sarah skulle gå och lägga sig hade Lukas varje kväll lagt sig på sin filt och kurat ihop sig för att sova. Sarah hade fått Lukas på sin ettårs dag. Då var hon förstås för liten för att förstå vad som innebar att ha hund. Men varje gång de såg en hund när Sarahs föräldrar var ute och promenerade med henne i barnvagnen, hade Sarah pekat på hunden och börjat stortjuta om hon inte fick klappa den. De gånger då hon däremot fick klappa, hade lyckan varit fullständig. Så Sarahs föräldrar bestämde sig för att deras dotter säkert skulle må bra av att ha en hund med i sin uppväxt. En stor trygg labrador. Men en gång när Lukas bara var ett år hade han slickat Sarah över hela ansiktet med sin sträva tunga. Sarahs föräldrar hade blivit utom sig när de såg det. De trodde att Sarah skulle bli rädd för hundar i hela sitt liv framöver. Men Sarah bara skrattade, hon skrattade med hela ansiktet och gav Lukas en stor kram, så stor som en två åring nu kunde ge en labrador. Sarah mindes den hemska dagen som om det hade varit igår. Den dagen mamma hade kommit och hämtat henne på dagis med ett väldigt sorgset uttryck i ansiktet. Sarah hade blivit rädd och frågat vad som hade hänt.
- Lukas finns inte mer, sa mamma då. Han har flugit upp till himmelen.
Då hade Sarah börjat gråta och också villat åka upp till himmelen till Lukas.
- Mamma, när får jag träffa Lukas igen? Jag vill träffa honom nu! Kan inte vi åka och hälsa på honom?
- Nej lilla gumman, det går inte. Du kommer träffa honom igen den dagen då du flyger upp till himmelen men inte nu.
Sarah hade varit för liten för att förstå att Lukas hade dött, och varje kväll innan hon lade sig hade hon gått ut i trädgården och tittat upp mot himmelen och sagt godnatt till honom.
Nu grät Sarah lika mycket som den gången. Om inte mer, eftersom hon grät över båda Tom och Lukas. Men snart torkade hon ilsket ansiktet och gick till badrummet för att skölja det i kallt vatten. När hon gjort det en stund hoppade hon in i duschen och duschade i hett vatten, där stod hon ända tills hon inte stod ut med det varma vattnet längre. Då steg hon ut i badrummet och virade en tjock vit handuk runt sig och en annan lite mindre som en turban runt håret. Efter duschen kände hon bättre. Även om huvudet fortfarande gjorde ont så var hon inte ledsen längre. Om Tom inte ville ha henne utan Paulina istället, så fick Sarah helt enkelt acceptera det, och försöka hitta en annan pojkvän. Eller så kunde hon vara singel ett tag. Vad skönt det skulle vara att för en gångs skull inte behöva tänka på att man hade kille när man var ute och festade. Hände det något med en annan kille så slapp man ha dåligt samvete för det. Paulina och Tom passade faktiskt väldigt bra tillsammans. Och det skulle bli kul att se Isas och Cissis miner när Pau och Tom kom hand i hand över skolgården på måndag. Sarah själv skulle gå på Paus andra sida och se glad ut över att Pau och Tom var tillsammans. Ja, så skulle det bli!
Pau hade försökt ringa till Sarah hela dagen. Hon ville berätta för henne om Tom! Pau ville inte att Sarah skulle höra det från någon annan än henne själv. Men Sarah svarade inte på mobilen och hem numret hade hon inte. Så Pau ringde till Becca istället. Hon blev eld och lågor och ville absolut presenteras för honom nästa helg. Pau fick henne att lova att inte ringa Nattis nu direkt eftersom Pau ville berätta nyheten själv!
Nattis regerad likadant som Becca hade gjort, tjoade i luren så att Pau fick hålla den en bit ifrån örat om hon inte skulle bli hörsel skadad. När hon en stund senare lade på luren efter att Nattis pressat henne på nästan alla detaljer, var klockan ett. Hon försökte ringa Sarah igen, men det var fortfarande ingen som svarade. Istället satte Pau på datorn och klickade sig in på eniro. Pau hade ju inte ens Toms telefonnummer! Hon skrev in Tom Svanström och klickade på ”Sök”. Upp kom ca. 8 alternativ på olika killar, men det var bara en som fångade hennes intresse. Hon skrev in hans nummer på mobilen och loggade ut från Internet. Sedan satt hon en lång stund med telefonen i handen och tvekade om hon skulle ringa eller om han tyckte att hon skulle vara för påstridig då? Efter ca. 20 minuter tryckte hon på knappen och signalerna började gå fram. Efter tre signaler var det någon som svarade.
- Hallå? Pau kände igen Toms röst direkt. Den lät lite hoppfull och frågande. Som om han hoppades att det skulle vara någon speciell men insåg att det nog inte var möjligt.
- Hej.. Det är Paulina.
- Hej! Jag vågade inte hoppas på att det var du. Tom lät väldigt glad på rösten. Hur har du fått tag i mitt nummer?
Pau blev lite generad men samtidigt mycke glad.
- Internet är bra att ha ibland. Svarade hon, och lät säkert minst lika lycklig som Tom.
- Haha ja, tydligen. Själv förstår jag mig inte på Internet, det är alldeles för krångligt för min lilla hjärna. Jag ville ringa till dig men eftersom jag inte hade ditt nummer och inte visste att det fanns att hitta på datorn, så har jag inte kunnat ringa och fråga om du skulle vilja göra något idag?
- Ja vad tror du! Var ska vi träffas? Jag kan inte så många platser i den här stan än. Men jag vet var kyrkan ligger.
- Vad kul! Utbrast han och det lät som om han pustade ut, som av lättnad över att jag svarat ja. Okey vi möts vid kyrkan om en timme, blir det bra?
- Jadå, det blir jättebra!
- Okey, vi ses då. Puss hejdå!
- Puss hej.
När Pau lade på, var hon så lycklig att hon svävade som på små rosa moln. Hon skulle träffa Tom om en timme!
Men vad skulle hon ha på sig?! Hjälp!
Fortsättning?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bimbo_blond - 7 jan 07 - 00:28- Betyg:  | | Skriv en bok om dem :P men måste skriva mera !Dom e sååå bra ! | | Sandra91 - 31 jul 06 - 02:20 | | Skriv mer :) | | STruTSEn_91 - 31 jul 06 - 01:32- Betyg: | | japp.. du ska skriva en fortsättning:D |
|
|
|
