Sangra |
Sangra bor för tillfället på ett barnhem i England. Hon vart lämnad på detta barnhem för tolv hela år sen, hon var endast tre år när hennes föräldrar lämnade henne där. Hennes mörkbruna ögon bär på en stor sorg, men ändå en sådan beslutsamhet. Hon hade nyss kommit tillbaka från två fosterföräldrar som ångrat sig, som vanligt. Det hade hänt så många gånger redan… Sangra kunde inte ens minnas alla hon hade bott hos. Så nu satt hon än en gång på sängkanten i det stora sovrummet.
Det hade redan blivit mörkt ute och snart skulle alla flickor vara tvungna att lägga sig för att sova. Imorgon var de lördag och då skulle alla falska och elaka människor komma. Hon hatade dem alla. Sangra var en ensamvarg, litade inte längre på någon, varför skulle hon? Ingen hade någonsin ställt upp för henne, brytt sig om henne. Hon mindes inte sina föräldrar, kortet hon hade haft på dem rev hon sönder för många år sen. Hennes föräldrar hade hatat henne, lämnat henne, struntat i henne, varför skulle hon komma ihåg dem då? Nattmor, som alla kallade henne kom in i rummet.
”Nu är det faktiskt på tiden att ni släcker ner och går och lägger er!” sa hon högt och tydligt.
Lite för tydligt enligt Sangra som fortfarande bara satt kvar på sängkanten utan att röra sig. Hon ville inte att nästa dag skulle komma, medan alla de andra flickorna var jätteupphetsade över det. Dagen skulle ju bli som alla andra lördagar Sangra har stått ut med på barnhemmet. Flickorna och pojkarna som fått nya fosterföräldrar skulle vara väldigtglada men samtidigt skulle de börja gråta för att de kanske aldrig mer skulle få återse sina kompisar. De som inte hade fått några nya fosterföräldrar skulle låta sina tårar rulla ner för kinderna, krama om sina kära vänner, hoppas på att de skulle få de bra och vinka av dem. Men inte Sangra, hon skulle stå ensam i mörkret. Hoppas på att ingen skulle se henne. Hon trivdes bäst på barnhemmet, visst de fick hjälpa till med allt och jobba hårt, men hellre det än dumma fosterfamiljer. För vart hon än kommit hade de vuxna och ibland deras barn krävt mycket hårt arbete utav henne ändå.
Golvet knarrade av att nattmor gick runt och kollade till alla flickorna. När hon kom till sangra som hade sängen längst bort tittade hon på henne där hon satt utan att göra en rörelse.
”Sangra, det är dags att lägga sig nu, imorgon är en ny adoptionsdag, du kommer att få underbara föräldrar någon dag!” sa hon och lämnade henne.
(Fortsättning om någon ber om det, fast de är ju kanske inte så troligt...)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | habilis - 29 jan 07 - 02:53 | | fortsättning! | | yuriko - 30 jul 06 - 19:41 | | bra ^^ fortsättning snart? | spite_fire - 30 jul 06 - 05:10- Betyg:  | | fortsättning :] | | bonnilie - 30 jul 06 - 04:54- Betyg: | | Mer du skriver bra :) |
|
|
|
