Paulinas liv [del 6] |
När hon Sara kom ut igen, gick hon genom hallen och runt hörnet till vardagsrummet. Det som hon fick se då gav henne en rejäl chock! Paulina och Tom stod och hånglade! En av hennes bästa kompisar och hennes ex och blivande kille hånglade! Mitt framför näsan på henne!
Först trodde hon inte att det var sant, sen vände hon om och rusade ut ur huset. Hon sprang och sprang ända tills hon inte orkade springa mer. Då sjöng hon ihop på en bänk under ett träd och släppte lös alla tårar. Nu kunde hon göra det utan att alla kunde se det. Alla andra tjejer hade gråtit någon eller flera gånger under skolperioden, men inte hon. Sara var den som ingen någonsin sett gråta. Och ingen skulle få göra det heller. Sminket rann nerför kinderna men hon gjorde inget för att torka tårarna. Hon kände sig helt tom inuti. Men ändå så full av vrede, och så sårad. Hon fattade inte hur dom kunde?! Fast Pau visste kanske inte att Sara och Tom varit och skulle blivit ett par.. Men Tom! Att han bara kunde göra så mot henne..
Det värsta var att dom hade sett så lyckliga ut, båda två, och att de såg ut att passa så bra tillsammans..
Där på bänken satt hon länge. Tillslut bestämde hon sig för att gå hem. Men var var hon någonstans? Sara kände inte igen sig alls. Hur långt kunde hon ha sprungit? Hon hade ingen aning. Framför henne, tornade staden upp sig i mörkret, och hon insåg efter en stund att hon måste vara precis i utkanten av den. Om jag går mot kyrktornet så borde jag hitta hem, jag bor ju bara hundra meter därifrån, funderade hon. Efter ungefär en timmes promenad, såg hon äntligen sitt vita hus. Då hade tårarna slutat rinna och hon var inte särskilt full längre.. Det var bara huvet som dunkade för varje steg hon tog. Sorgen satt som en sten i bröstet, och även om försökte att inte tänka på det, så var det omöjligt. Hon gick direkt och la sig när hon kom in på sitt rum. Hon somnade till och med utan att ta av sig kläderna.
Pau såg bara Tom när de avslutat kyssen. Och han tittade bara på henne, det var som om de bara var de två i hela världen, och allt annat hade stannat upp. Människorna runt dem hade försvunnit, och den hetsiga musiken innan hade bytts ut mot en lugn låt. Pau lade armarna runt Toms hals och han lade sina starka välmusklade armar runt hennes midja. Tänk att man kunde vara så obeskrivligt lycklig! Hon tittade upp mot Toms ansikte och han böjde ner sitt huvud och kysste henne.
När den lunga låten tog slut, tog Tom Paulinas hand och gick mot en av sofforna i rummet. Först nu märkte Pau att det var många som tittade på dem med stora ögon. Hon log nog världens fånigaste leende, men hon kunde inte låta bli! Hon ville inte att den här underbara kvällen skulle ta slut. Pau ville bara sitta där i soffan tätt intill Tom och njuta av hans sällskap.
Tyvärr tar ju alla kvällar slut förr eller senare, och även den här, hur mycket Pau än ville att den inte skulle göra det. Många av deras kompisar hade däckat, och låg nu och sov lite var som helst i huset. Pau försökte få syn på Sarah, men lyckades inte. Hon antog att Sarah hade gått hem. Inte i sina vildaste fantasier kunde Pau ana att Sarah hade blivit så förtvivlad.
Tom frågade om han skulle följa Pau hem, och det ville Pau gärna, det var inget roligt att vara kvar där längre.
Snart gick de längs de längs de tomma trottoarerna i bostadsområdet. Tur att Pau hade Tom med sig, annars skulle hon nog ha varit ganska rädd nu.
Att han kunde ha sån tur! Att världens snyggaste, roligaste och sötaste tjej gillade honom! Paulina hade ställt Toms värld i sån oreda ända sen hon kom in i klassrummet första dagen. Han hade inte kunnat låta blir att vända sig om och kolla lite till på henne. Hon hade den sötaste lilla näsa. En sådan där skidbacke som trotsigt pekar uppåt vid nästippen. Och hennes gyllenbruna ögion som såg ut som om någon hade spritt en tunt lager guldstoft i dem, och håret… vilket hår hon hade! Det föll i mörka lockar långt ner på ryggen och liksom studsade spänstigt för varje steg hon tog. Det var som taget ur en schamporeklam. Ändå var det varken håret, ögonen eller näsan som drog till sig hans blickar. Det var hennes hållning. Hon gick som om hon ägde hea världen, som en fotomodell. Rak i ryggen och med avslappnande steg, spänstigt och lätt. Tom hade aldrig set en sådan tjej förut. Visst hade han varit ihop med Sarah från och till väldigt länge nu, men det var ju nästan bara för att dt skulle vara så. Alla såg Tom och Sarah som ett par. Var dom inte ihop just den dagen så visste alla att det inte skulle dröja länge fören dom var tillsammans igen. Tom tyckte det var jobbigt med alla dessa redan förutfattade meningar om hans kärleks liv.
Nu hade han sett sin drömtjej, om de visade sig att hon var det minsta intresserad av honom också så skulle han kanske våga prata med henne i alla fall..
Så var det han hade tänkt då, och nu satt han här med henne, och de var ihop! Det hoppades han i alla fall, men det verkade ju som om hon gillade honom också, annars skulle hon väl inte kysst honom sådär inför alla andra. Och inte skulle hon väl ha en sådant leende i ansiktet om hon inte gillade honom alls… eller?
När festen började urarta frågade hon om hon villa ha sällskap hem. Om hon svarade ja. Tom kanske hade frågat världens löjligaste fråga, en sån där gentleman fråga. Men eftersom Pau tycktes uppskatta den så var det väl inte så farligt då. När de gått ända hem till Pau, hand i hand, så ville Tom inte släppa henne. Tänk så var denna förtrollning borta imorgon. Han bara måste fråga henne om de var ihop, på riktigt. Men skulle inte det vara en konstig och fåning fråga? Strunt samma! Han måste ju få veta.
- Paulina, jag bara undrar, är vi tillsammans nu? Jag menar på riktigt?
Först blev Pau lite förvånad, för hon hade precis tänk fråga samma sak. Sedan blev hon glad. Väldigt glad. Han ville vara ihop med henne! Kunde det bli bättre?
- Ja, gärna! Pau såg riktigt hur Toms ansikte lyste upp när hon svarade. Hon undrade hur hon skulle unna somna den kvällen..
Nu kommer äntligen fortsättningen på Paulinas liv! Har ni glömt vad den handlade om kan ni ju alltid kolla början =D Skriv om ni vill ha fortsättning! Det är alltid kul med kommentarer! Denna gången lovar jag att det inte ska ta så lång tid till nästa del!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Sandra91 - 31 jul 06 - 02:30 | | Mer :) | bonnilie - 30 jul 06 - 05:52- Betyg:  | | mera :P | | ILoveCross_ - 30 jul 06 - 05:36- Betyg: | Underbart ;D
Vill väldigt gärna ha en fortsättning å de fort ;D | | Ladie-666 - 30 jul 06 - 05:34 | | jätte bra! du skriver duktigt. | | spite_fire - 30 jul 06 - 03:28- Betyg: | började från början ;]
skit bra :]
fortsättning? |
|
|
|
