Så förbjudet det kan bli del 3 |
Förutom att vikten rasade, rasde mitt inre. Jag felade och det tog hårt på mig. Försökte fly bort ifrån mig själv. Hade ingen att tala med, ingen kan ju få veta detta fruktansvärda brott. Men jag levde på hans uppmärksamhet och ljuvliga ord. Han drömde, ville ha mig, sa vi kan inte rå på våra känslor. Han ville ändra saker i sitt liv. För min skull minska rökningen, få ordning på ekonomin. Han drömde stort. Jag var rädd. Mitt liv är ju välplanerat, jag har det bra. Varför ska jag ha honom med alla problem. För ömheten jag känner ville jag ha honom, rädda Niklas från deras behov av att spela, rädda honom från att bli som dom. Men min Gud jag, jag kan inte rädda dom. Jag förstör ju, jag kommer bli hatad. Jag begär inte att någon ska förstå, för jag vet att jag gör fel. Jag vet vad jag borde göra men jag gör det inte, inte än. Jag levde på hans vackra ord och drömmar om oss. I tio veckor var allt "bra" han älskade mig, sa att han inte kan älska mig mer, han tänker på mig hela tiden. Älskar allt hos mig. Säger att jag ska äta, vill att jag mår bra men jag kan inte. Folk tittar, jag är smal, inte mager, men de ser att det gått fort nner, en del kommenterar, frågar om jag bantat, men jag bara ler. Skyller på denna varma sommar och de ler.
Det är vanlig kväll, jag är brun, jag tar på mig nått snyggt och går till torget. Där träffar jag Anna, hon spelar på någon bandit. Vi pratar och de är trevligt, känner mig avslappnad. Känns som jag drömt det andra. Börjar bli allvarligt tokig eller? Han ringer på mobilen, hon säger puss och lägger på, det gör så ont. Sen säger hon, han vill vara särbos, vilken idiot. Aldrig. Jag ser på henne, fattar inget, jag vet att han vill lämna henne men att glida ut så, jaja jag orkar inte tänka på det nu.
Midsommar och allt ändras. Vi sms:ar på kvällen, de är på resa. Han saknar och älskar mig. Jag säger detsamma. Jag längtar. Måndagen kommer och jag väntar på ett livstecken. Men det är tyst. Sen kommer han, han säger att vi ska det jävligt lugnt, hon rotar i allt, är som galen. Han är trött och förvirrad. Han sade allt är skit och jag ska stanna i mitt perfekta liv. Jag frågar om vi ska sluta ses, men det vill han, han vet inte bara när, hon kommer att jaga honom. Jag får direktiv om hur och när jag får ringa och sms:a. Jag är är förvirrad. Men jag säger inget.
Från denna dagen visar han ingen kärlek på telefon i ord, han ringer inte som då, han blir arg i tonen när jag råkat ringa när hon vart brevid. Han är tyken och bestämd i telefonen alltid och jag får en sånn sorg jag knappt kan leva med. varje dag undrar jag var han står, jag har gått från sockersött till beskt vatten enligt mig. Sen skickar han ett sms, hon spelar kom fort, jag kommer och vi älskar. Nä vi älskar inte vi har ett skjut, jag är ledsen nu, han är ledsen. Han smeker mitt ansikte, säger det är då här nu, det finns ingen tid. Jag ler och går. Nu tänker jag varje dag, att det får räcka. Semestern är snart slut och vi ses åter, borde vara fri från allt då.
Jag ringer en signal, han ringer åter, vad gör du älskling frågar jag, jag ska vara glad. Han säger, spelar, måste du det? kan du inte komma, han blir arg och säger lägg dig inte i det, för då är det lika bra att vi avslutar allt, jag säger förlåt. Fan säger han arg, jag hatar när folk är tröa! Ok grabben tänkte jag, jag sa, men va bra, eftersom jag är så jävla trög, ringer du mig då, när du vill! Då skrattar han, när jag kan, jag vill ju. Ja visst grabben, hejdå.
Jag är arg, ledsen och sårad, inte på honom bara utan på mig, jag kan inte ha en kille som är spelberoende, han sa att ahn minskat det, men hans humör säger annat. Fly dumma kvinna!
På kvällen möts vi på chatten, hon är ute och cam sätts på, det är kul, han är sig själv, alltså den gulliga jag träffade från början. Jag frågar igen vad han känner. Han svara som innan. Ok ge mig ett tydligare svar. Jag älskar dig men det finns ingen tid. Jag min dumma sak, blir så glad, han har inte nämt orden på 5 veckor. han är så söt. Han säger att jag är underbar, snygg. Att han vill älska med mig nu. Jag är lycklig för en stund. Han säger att vi kan kanske ses imorgon. Jag längtar. Vi leker en lek vid datorn, vill inre ge den detaljer men det är syndigt...hmmm. Och jag känner att så här gör man bara med någon man älskar, när inte blygheten tar överhanden. Han älskar min kropp, jag älskar honom. Jag somnar utan att gråta den natten.
Vi ses inte dagen efter, bara av en slump, jag vill och ahns ak hjälpa en vän. Hans ögon är då vackra. Jag säger ok, jag är här en stund. Efter en stund kommer ett sms, förlåt men allt är så struligt nu. Jag fortsätter min kväll. Jag ringer innan jag går hem, jag skickar ett sms, inget svar, jag går hem och jag är kall inombords. Jag måste ge mig NU.
Inne på msn är K, vi pratar en stund. Hon lättar sitt liv och jag känner att jag borde ha stryk. Måste tänka nu, jag kan ju inte ta konsekvenserna av detta.
Så slutete på den novellen kommer nog snart...hoppas jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jullan95 - 16 maj 07 - 04:25- Betyg:  | | Jätte bra!!! lite förvirrande ;);P ^^ | | woops - 9 dec 06 - 02:45- Betyg: | | Du skriver fantastiskt bra! | | ILoveCross_ - 30 jul 06 - 05:25- Betyg: | älskar oxå ditt sätt att skriva =D
forsättning fort=D | | TrasigFlikka - 29 jul 06 - 21:44- Betyg: | | skitbra. älskar ditt sätt att skriva :D | | Maulin - 29 jul 06 - 18:37 | | okok , skit bra |
|
|
|
