Så förbjudet det kan bli del 2 |
Dagarna som följde var omtumlade. Jag hade gett mig in i något jag absolut inte skulle vara i. Men vad gör man när viljan att se, lära känna är större än vett och sans? Leken som påbörjas är spännande, vi ler i tystnad vid varje hämtning och lämniing. På min rast ringer jag en signal och du ringer åter. Vi pratar flera gånger om dagen. Jag fulls av glädje och spänning. De första dagarna. Hela påsk helgen ses vi i smyg ute på olika ställen. Vi kysser varndra och pratar oavbrutet. Skäms över att jag trivs med dig. Måste redan nu säga att min vikt var 54 kg, tiden som följde gav mig en snabbskjuts ner i helvetet, jag en vuxen kvinna som inte ska låta det inre ta över kroppen. Idag väger jag 47.5 kg och allt faller inuti, jag kan inte ta mig upp.
Jimmie kommer leende emot mig, hej snygging! Jag ler, vi sätter oss ner i deras soffa, han drar mig intill sig och vi kysser varndra, det är hett, det är underbart, min kropp brinner. Jag bestämde mig för att längre får det inte gå. Han lyfter på tröjan och tar hand om mina bröst, det är så underbart. Ser upp, ser bilder på lillan och jag nästan spyr rätt ut av ångest. Jag reser mig upp, säger att jag ska gå. Han följer mig mot dörren, trycker upp mig mot väggen, lyfter upp mig och kysser mig passionerat. Jag kan inte säga nej, vi kysser varanadra en stund, sen säger han, att jag måste gå. Jag går och jag känner mig både tom och glad.
Hur ska jag kunna leva så här, jag intalar mig själv att inget allvarligt hänt, så det är bara att avsluta nu, göra rätt. Men väntan har börjat, längtan och ångesten har fått sin plats. Vi pratar varje dag, han vill ha mig, vill ha mitt liv. Jag blir förvirrad, vill jag offra mitt? Vill jag ha problemen som kommer att bli, hur säger man, jo "fröken" ska vara ihop med pappa nu Lillan. Det är när jag tänker på K, Lillan och jobbet som inte bara ångesten och magkatarren tar ut sin rätt, utan mat monstret tar över och gör att jag inte kan äta... Vill bara försvinna, precis som när jag var tonåring, trodde jag hade kontroll på skiten förevigt. Men välkommen tillbaka "djävulen" själv och jag är värd det!
Från dag ett styrdes jag av Jimmies tid, han avgjorde när vi kunde ses och var. Att vara i deras hem var fruktansvärt. Men jag hade inte mer vett än att jag gick dit och jag var rädd att K skulle komma. Men vid detta tillfället ville han att vi skulle bli ett, så vi tyckte samma trodde vi.
Dagen kom naturligtvis när vi gick längre. Vi möttes på en parkering ute i förorten. Vi visste det inte själva men vi lade oss i vanen, kysstes som vanligt. Långsamt tar vi av alla kläder, det är varmt, det är just då väldigt kärleksfullt och fint. Han tar hand om mig, det är underbart, vi kysses mer och snart känner jag honom emot min, jag tänker till för en sekund, sen tryckar han sig in och det är ljuvligt, hela kroppen skriker av välbehag. Han viskar om han får komma i, jag nickar och jag njuter av honom. Vi ler och jag är fast, hela min kropp skriker från denna dagen styr han allt, mitt humör, mitt liv och min sorg.
Efter detta finns ingen gräns av var vi älskar, i mitt hus, i deras, I deras säng, i deras soffa, mot väggen i deras hall, på toaletten, i Lillans säng, jag överallt i deras hem utan köket för där syns vi. Ja jag borde skämmas, men jag blev kär, så fruktansvärt kär.
K kommer in på avdelningen, hålla tjejen allt väl, jodå det är toppen, mina händer skakar, jag undrar om hon ser det. Djävulen i mitt huvud säger, Jo tack hade sex i din säng med din man, men det är väl ok, du vill ju inte!
Jag ser på henne, hon är inte vacker, inte charmig men hon är min vän, hon tycker om mig och det är illa. Jag har ingen rätt. Måste ta mig ur detta. Fort innan livet rasar helt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jullan95 - 16 maj 07 - 04:20- Betyg:  | | Bääst!! :) | | Tiildus - 30 jul 06 - 02:18 | | Bra fortsättning me;) | | STruTSEn_91 - 29 jul 06 - 18:05- Betyg: | | mera, om det finns:D |
|
|
|
