Ellis liv del 31 |
Det som hände sen hände så snabbt. Jag minns det knappt. Det kom fram att Wicky skulle hamna hos fosterfamilj och redan nästa dag kom polisen och hämtade henne. Jag som för tillfället bodde hos Jocke och Wicky gjorde allt för att trösta Jocke Han satt vid bordet och grät. I handen höll han ett blodigt rakblad. Han märkte inte att jag kom in i köket då han satte rakbladet mot handleden för att skära upp ännu ett snitt.
”Wicky vill nog inte att du ska deppa” sa jag och Jocke tittade upp. Han la generat bort rakbladet och snyftade. Jag satte mig ner stolen mitt emot honom och lindade in hans arm i en handduk. ”Jag visste inte att du skar dig” sa jag lågt och knöt fast ett snöre så handduken skulle sitta fast.
”Jag.. jag..” Stammade han. Jag la handen på hans mun och hyssade åt honom.
”Du behöver inte förklara Jocke. Men du ska veta en sak. Wicky har skurit sig som en idiot, och hon har aldrig velat släppa sitt rakblad. Inte ens för sin systers skull. Hon har aldrig velat överge sin trygghet för än du kom in i hennes liv. Du är hennes nya trygghet Jocke” Han kramade om mig och log svagt. Men hans leende försvann snabbt.
”Tänk om jag aldrig får se henne igen då?” Hans blick blev tom och sorgen skrek. Han började gråta och jag kramade om honom hårt. Jag vill inte att Jocke och Wicky skulle mista varandra för det var som jag hade sagt till honom, Jocke var hennes nya trygghet. Jocke hade gjort Wickys trasiga liv bättre. Han var hennes mening med livet. Då kände jag hur ont i hjärtat jag fick. Jag började tänka på Olivia och då reste jag mig plötsligt upp.
”Vart ska du?” Frågade Jocke och såg fundersamt på mig.
”Jag.. Jag måste gå en sväng” svarade jag och försvann ut fort.
Jag vet inte vad som tog åt mej, men rätt som det var satte jag mig på en buss. Jag visste inte vilken buss jag tog, jag hade inte ens gjort mig besväret att ta reda på vart bussen skulle. Jag orkade bara inte bry mig. När jag efter några timmars färd steg av bussen kände jag inte alls igen mig. Men när jag steg av bussen möttes jag av ett bekant ansikte som jag trots allt inte sett på flera månader, men kände igen direkt.
”LUKAS!” Skrek jag och han vände sig om. När han såg mig log han stort och vi sprang in i varandras famnar.
”Elli, gud vad glad jag är att se dig!” Jag såg på Lukas, han såg så glad ut. Jag såg lycka i hans blick vilket jag inte gjort på flera år.
”Lukas, det syns knappt att det är du” Sa jag och pussade honom på kinden. ”Hur är det med dig?”
”Underbart! Helt jävla underbart!” Sa han och kramade om mig på nytt. Plötsligt ringde hans mobil. Han ursäktade sig och svarade. ”ja hallå? Ja hej Karl. Ja visst, jag kommer om en stund. Jag har med en kompis. Okej, bra hejdå” Jag såg undrande på honom.
”Vem var det?” Frågade jag lågt och han log emot mig.
”Det var min morbror som jag bor hos” sa han med glad röst.
Det var en bit och gå hem till hans morbror så jag förklarade allt med Olivia och Wicky,
”Gud va hemskt” sa han och skakade på huvudet. ”Jag skulle så gärna vilja träffa dem men jag vågar inte visa mig där i trakterna igen. Jag är så rädd att pappa ska tvinga hem mig igen” jag nickade och la märke till hans armar, dem hade börjat läka fint nu.
”Du är som en helt ny människa Lukas” sa jag och skrattade till.
När vi dit möttes jag av ett stort hus. Det var massa hagar runt omkring med massa hästar. Lukas tog min hand och vi gick till stallet. Det var stort och rött. När vi gick in där mindes jag Lukas kärlek till hästar, den kärlek han aldrig fått visat för sin far. Lukas ledde mig till en box där en svart arabhingst tittade fram och frustade till. Han sträckte fram sitt huvud och Lukas klappade honom.
”Det är här min hingst” sa Lukas glatt. ”Han heter Marilyn” Jag log stort och kliade Marilyn bakom örat.
”Vilket fint hem” sa jag och log.
”Jag älskar det här Elli. Jag mår så bra och jag älskar att leva och”
”Nej men se vilket trevligt fruntimmer du har med dig pojk!” Sa en gubbe och skrattade. Jag log osäkert då han sträckte fram handen för att hälsa. ”Jag heter Karl. Jag antar att du är en av Lukas gamla vänner?”
”Ja det stämmer. Elli heter jag”
”Trevligt att träffas Elli. Lukas, det är mat om två timmar. Du och Elli kan väl ta ut Marilyn och någon av de äldre hästarna på en liten ridtur?”
”Självklart pappa” Svarade Lukas och jag såg hur gubben log svagt. När han gått iväg puttade jag till Lukas.
”Kallar du honom för pappa?” Sa jag lågt. Lukas nickade.
”Han är min pappa vad som än händer. Han har alltid varit som en pappa för mig. När jag var yngre tog han alltid med mig ut på resor och sånt, något min far aldrig gjorde. Men när jag blev alternativ fick han inte träffa mig längre, inte en enda släkting fick träffa mig eftersom jag var en sån skam för min far” sa Lukas lågt.
Jag som inte var så van med att rida fick ett gammalt sto vid namn Black Bird. Jag lånade ett par byxor och satte mig upp. Black Bird var lugn och brydde sig inte om min klumpiga uppsittning. Lukas svingade sig upp stiligt på Marilyn som steppade otåligt.
”Är du klar Elli?” sa han och log. Jag nickade och Lukas tog täten.
Vi red en lång bit innan Lukas sa åt mig att vi skulle hoppa av. Jag hoppade av Black Bird och vi knöt fast hästarna vid ett par träd. Lukas hjälpte mig att ta av Black Birds sadel och la den bredvid Marilyns. Jag såg mig om och tittade mot vattnet. Vinden blåst i mitt hår.
”Visst är det underbart?” Viskade Lukas och la sin arm runt mig. Vi satte oss ner och lutade oss mot varsitt träd.
”Jag är så otroligt glad för din skulle Lukas” sa jag och vände mig om och såg rakt in i hans ögon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ida1 - 1 aug 06 - 22:30 | | Jätte bra :) mer !! | | Sandra91 - 31 jul 06 - 05:32 | | Man kan helt enkelt inte få nog :) | Lovely__ - 29 jul 06 - 20:39- Betyg:  | | Jätte bra :) Säger som alla andra här: MEEEEEERA! :) | | Cilises - 29 jul 06 - 08:09 | Skriv mera, snart
Älskar dom här:D | | sofiiie - 29 jul 06 - 07:38 | | Åh, underbart MEEER(A) |
|
|
|
