Det ordnar sig, det gör det alltid. |
- Sarah, vakna! Nina och Nicklas är utanför och väntar på dej! Jag blev plötsligt väldigt pigg. Snabbt som bara den klädde jag
på mig. Snabbt drack jag även saftglaset mamma stoppat fram åt mej med orden "Drick att du inte svimmar igen som för några dagar
sen!" Dom orden struntade jag helt i. Sen drog jag min älskade keps på huvudet och de välanvända solglasögonen på mej och gick ut. Nina var en av mina närmaste och bästa kompisar. Nicklas var Ninas lillebror och två år yngre. Både jag och Nina var 17. Men nu till det roliga. Nicklas och jag har haft på gångs i över 1 och ½ år. Och Nina vet ingenting om saken. I alla fall. Vi gick skrattandes iväg mot byn, Nina skulle beställa tid till frissan för att klippa håret. Vi skulle nästa vecka på läger, som hjälpledare på skriban.(alltså, Nicklas skulle med på lägret.) På lägret hade vi planerat att ha skitkul med alla och fumla runt! Det ska verkligen bli jätte kul!
Medans jag och Nina styrde stegen mot byns enda frissa, for Nicklas hem.
- Ha, min plan fungerade! Han for hem! skrattade Nina åt Nicklas.Jag bara log och skrattade med.
Sen gick vi hem till Ninas och deras. Men det blev så hett tyckte vi, att vi flickor försvann å simma.
Efter en stund kom Nicklas med, det var faktiskt varmt å skönt i vattnet ju !
Men efter en stunds solande och stoijande i vattnet, bestämde vi oss för att fara till butiken och köpa glass.
När vi stod utanför butiken såg jag Peter, min gammla.. "pojkvän". vi var aldrig tillsammans, men vi fumla runt med varann.
Jag tror han slutade plötsligt tala med mej när han såg Nicklas hos mej en dag, när vi stod på balkongen å kysstes.
Han måste ha blivit arg tror jag, även om den token själv sagt att vi bara var kompisar! jag fattar mej inte på han.
Nå väl, vid butiken. Peter tittade långt och länge efter mej, så nära att han glömde att han körde sin skooter faktiskt. Jag skakade på huvudet, kanske det var dags att glömma han .. Men svårt var det. Vi gick int till butiken och köpte våra glassar, och satte oss utanför butiken å smaskade på dem. Nina behövde på wc, så vi gick till biblioteket. Det finns faktiskt inte så mycket i vår lilla by. Två matbutiker, bibliotek, kommunhuset och andra små butiker. Det var vår lilla by.
Medans Nina var på wc stod jag och Nicklas utanför och väntade.
- Har du varit otrogen ? sa han plötsligt
- Ursäkta ?! sa jag överraskad av frågan
- ja, med alla karar som du känner.
- nej, de har jag verkligen inte varit ! hur kan du tro det ?
- Men du ha väl flirta me dom ? dom ha nog flirta me dej. Sa Nicklas surt.
- för det första så har jag inte flirtat med någon, och jo det finns faktiskt såna som ha flirtat med mej! ska ja räkna opp varenda en eller ?! svarade jag arg.
- Ja, no räkna upp då !
- Idiot.. morrade jag åt Nicklas och gick iväg en bit från han så han inte såg mitt ansikte. Men efter det var jag småsur. När Nina kom ut for vi en stund till lekparken och sitta, där blev man mobbad av Nicklas igen för att vara småunge. Tack bara alltså.
På hemvägen till deras igen, cyklade Nina i förväg och lämnade oss ensamma. Jag gick surt med armarna i kors för att visa att jag var inte glad. Nicklas kom bakom mig och viskade:
- Okej, förlåt. Det var inte meningen att göra dej arg.
Jag stannade upp och tittade först ner i marken, sedan på Nicklas. Åh, hans bruna ögon ... Plötsligt lade han sina armar om mig och vi kramades. Just när vi skulle kyssas, kommer Nina runt hörnet för att se vart vi blev av! Vi flög snabbt isär!
- Och vad håller ni på med ?! skrattade Nina. Sarah, nu har du nog att förklara!
- Vadå ? skrattade jag rodnande.
- "vadååå", haha försök inte! jag vet nog .. Sa Nina och flinade mot oss.
Nåjaa, hon lät ämnet falla. Jag blev ganska överraskad över det faktiskt. Vi kom hem till deras hade föräldrarna gäster. Där satt vi sen i Ninas rum och planerade till lägret. Efter att ha märkt hur snabbt klockan blivit, for jag hem. Nu sitter jag här och önskar att det skall vara lördag. Peter vägrar tala till mej, Nicklas tror att jag är otrogen.Snygg va ? Och på lördag har min kompis fest, och då tänker jag supa mej så full att jag inte har nåt minne från den kvällen. Med mej dit kommer min (vääldigt) gamla klasskompis Mats och jag hoppas jag inte gör nåt med han, som förstärker Nicklas tankar.. Suck, karar. Dom kan väl va GANSKA svåra ibland va ?
Det ordnar sej. det gör det alltid ...
-= Denna historia är faktiskt sann, men namnen är bara ändrade.=-
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | stinamelin - 3 aug 06 - 17:39 | | ja tycker du ska skriva mer , du skriver jättebra (: | empalove - 28 jul 06 - 08:54- Betyg:  | | Bra skriver...:D |
|
|
|
