Rose [del 3] |
- Rose!, vakna gumman!, Rose hörde sin pappas röst långt bort.
Hon hade trots allt kunnat somna.
- Döden. Döden jagar mig, mumlade Rose.
- Rose, vakna!, sa pappa och ruskade om Rose.
Rose satte sig snabbt upp.
- Vart är Pamela? Är hon död?, halvskrek Rose.
- Hon är på sjukhuset. Hennes läge är ganska kritiskt, hon
försökte begå självmord.
- SJÄLVMORD!, skrek Rose och tårarna började rinna.
- Peter, kan jag få prata med Rose själv, sa mamma som kommit
in i rummet.
- MAMMA! Hur kan ni lämna Pamela ensam på det där hemska sjukh-
uset!
- Hon är isolerad. Ingen får hälsa på henne just nu, vi kanske
åker lite senare.
Rose svarade inte.
- Peter, gå ut!, sa mamma argt.
- Okej, Okej!
Pappa gick ut ur rummet och stängde dörren.
- Rose, det här är verkligen hemskt..., började mamma.
- NEJ, DET TYCKER NI INTE! NI HAR LÄMNAT HENNE ENSAM HALVDÖD
PÅ NÅTT JÄVLA SJUKHUS!
- Lugna ner dig, Rose, det är inget vi kan göra, vi är previs
lika ledsna som dig.
Tystnad.
- Varför, snyftade Rose. Varför tog hon självmord?
- Försökte ta självmord, rättade mamma.
- Varför?
- Vi vet inte, men det ligger ett brev på hennes säng, men vi
väntade att öppna det tills du hade vaknat.
- VARFÖR VÄCKTE NI MIG INTE!, skrek Rose.
- Det var bra att du sov gumman, det var absolut inte roligt
när ambulansen kom.
- Hämta brevet. Jag vill inte gå in i Pamelas rum, sa Rose.
Mamma gjorde som hon sa och kallade in pappa i Roses rum. Sen
började hon läsa högt.
"Kära familj
Det här brevet är nog det sista jag skriver. Jag klarar inte
av att leva mer. Ann är min bästa vän. Du, Rose. Du är min
ända syster. Du, pappa, är den bästa pappa som finns. Men
mamma, jag klarar inte av dina utbrott, och din hemlighet äter
och äter på min kropp så jag smulas sönder.
Nu har Chris dumpat mig.
Bara så ni vet så älskar jag er!
Jättemånga kramar och Pussar
Pamela"
Rose brast ut i gråt, igen. Mamma med, och pappa var när att
börja gråta.
- Det var mitt fel. Min hemlighet, sa mamma mellan tårarna.
- Vilken hemlighet?, sa pappa.
- Min hemlighet är hemlig. Jag bär den med mig, och Pamela har
bärt den med sig enda sen hon var 5 år.
- Mamma, det var inte ditt fel! Pamela älskar dig jättemycket!
Och alla har ju hemligheter inte sant?, sa Rose.
Mamma suckade, men svarade inte.
Telefonen ringde.
- Det är bäst att du svarar, Peter, jag och Rose har ju snyft
kalas här, log mamma bland tårarna.
Peter tog telefonen.
- Lindh, svarade han.
- Hej det är från lassarettet, angående Pamela...
Fortsätter om ni vill
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vissenros - 6 nov 08 - 17:52- Betyg:  | | jätte bra :D | | mini_girl - 12 aug 08 - 11:42- Betyg: | | jätte bra! men är det bara jag som inte kan hitta del 4? | | trulle_94 - 28 jul 06 - 03:26- Betyg: | | SKit bra snälla fortsättnign | | ronja_jag - 28 jul 06 - 00:27- Betyg: | | tok bra :) vill läsa mer nu ;D | | ILoveCross_ - 28 jul 06 - 00:21- Betyg: | | Jääätte braa =D Skynda me nästa del å nästa å nästa ;D hehe ;D | | STruTSEn_91 - 28 jul 06 - 00:02- Betyg: | | fortsätt.. skynda dig med del 4:D.. vill ha den så snabbt som möjligt... | | Liiiee - 27 jul 06 - 23:43- Betyg: | | mer tack :D | | Maulin - 27 jul 06 - 23:40 | | men skynda med forsättningen då! hahah skojja men..jätte bra |
|
|
|
