Ett nytt liv.. |
- Hej! Jag heter Alice och är 16år. Jag bor i Skåne, på ett stuteri som
mina fosterföräldrar driver. Vi föder upp Irish cob & Welsh cob, och jag har ett eget sto
som heter Ruby. Hon är en Irish cob, svart med vita tecken.
Jag har bott här i snart två år och älskar det verkligen! Men början var konstig för mig.
Det här är historien om mitt liv innan, och dagen jag kom hit...
- Alice!!
Börjes rasande rytande ekade i huset. Jag suckade lågt. Samma visa varje gång..
- Kom ner! NU!
- Jag kommer..
Motvilligt gick jag nerför trappan och in i vardagsrummet. Börje, min fosterpappa, satt i
fotöljen vid den öppna spisen med ett brev i handen. Jag undrade vad det hade med mig att göra,
men sen såg jag skolans emblem på kuvertet.
- Det här kom nyss med posten. Läs!
Han räckte mig brevet, och jag tog det och satte mig på mattan för att läsa. Det var en hemanmärkning;
historieläraren, Mr. Crozzue, hade kommit på mig och Anja med att pierca varanndras navlar under lektionen.
Jag svor tyst inombords över att jag inte hunnit norpa brevet när det kom som jag tänkt göra.
- Nå?!
Jag såg upp på Börje.
- Är det sant?! Du VET vad vi sagt om piercingar!!
Toppen.. Nu lade sig Siv i också, min hopplösa fostermor. Jag drog ett djupt andetag för att inte skrika rätt ut.
- Ni har sagt att ni inte tänker betala för att jag ska pierca naveln, ni sa inget om att pierca navlen själv.
- Du vet mycket väl att vi menade att du inte får pierca dig så länge du bor i vårt hus!
- Men VARFÖR?!? Det är bara en piercing, inte en tatuering!
Men jag såg på Sivs ansiktsuttryck att det var kört..
- Gå upp till ditt rum. Vi ska ringa ett samtal.
Jag reste mig häftigt och stormade upp till mitt rum igen. Jag kastade mig på sängen och grät nästan av ilska.
Jag visste att det var kört; de skulle ringa socialen, jag skulle åka till en ny fosterfamilj. Igen. Det var alltid
samma sak, så fort jag gjorde minsta lilla som de inte tyckte om - bums iväg till en ny familj..
Mina föräldrar var döda sen 5år tillbaka och jag hade redan varit hos fler fosterfamiljer än jag ville minnas. Alla hade
varit lika hemska, elaka, ovilliga att ge mig en chans att visa vem jag var..
Jag ryckte till när Siv knackade på dörren.
- Alice? Kan jag komma in?
- Jag antar det..
Siv kom in, stängde dörren efter sig och satte sig bredvid mig på sängkanten.
- Ni tänker skicka bort mig, eller hur? Jag ska åka till en ny familj igen..?
- Ja..
- Varför? Varför kan jag inte få vara den jag är? Ok, jag har piercat naveln, kort svart hår, använder svart kajalpenna, svarta rätt tajta jeans.. Men
det är väl inget farligt?
- Alice. Vi klarar inte av dig, det här längre. Jag tror inte du mår bra i stan. Socialen har hittat en familj som bor på landet, på ett stuteri i Skåne.
De föder upp hästar, eller ja..stora ponnyer. Du har ju bett om att få börja rida, jag tror du kommer att trivas där nere. Det blir bra för dig.
Hon gav mig en hastig klapp på axeln och gick. I dörren vände hon sig om.
- Jack hämtar dig ikväll och kör dig dit. Det är bäst att du börjar packa.
- Visst..
Tusan också.. Då skulle jag bli tvungen att stå ut med Elaka Jack i flera timmar också! Han arbetar på socialen och kör 'fosterungar' till nya familjer bara för att kunna
håna dem, oss, hela vägen. Det var hans nöje, han njöt av det. Jag suckade djupt och drog fram flyttkartongen jag hade inskjuten under sängen. Jag fällde upp den och ställde den
mitt på golvet. Sen gick jag runt i rummet och plockade ner mina två Green Day-affisher, samlade ihop mitt smink och lade det i min lilla sminkväska (det var i stort sett bara en
svart kajalpenna, en mascara, lite rouge och en liten flaksa foundation samt fyra ögonskuggor i grönt, rosa, silver och svart), lade mina kläder på sängen (några linnen, ett par svarta munktröjor,
två par svarta, raka jeans, lite underkläder och strumpor. Förutom det hade jag bara linnet och jeansen jag hade på mig samt mina gympaskor som jag gick i i alla väder) tillsammans med mitt lilla smyckeskrin,
min svarta axelbandsväska jag hade i skolan, pennskrinet, lite skolbäcker, ett par faktaböcker om hästar & ridning samt min slitna regnjacka och skinnjackan jag sparat till i flera månader för att kunna köpa.
Ipoden hade jag i fickan, någon CD-spelare hade jag inte och jag behövde ingen heller, eftersom all min musik (ca.1000låtar) fanns inladdat på Ipoden. Jag föredrog det så, lättare att ha med sig och tog mindre plats.
Allt jag ägde gick uatn problem ner i flyttkartongen och jag var snabbt klar.
Vid sju kom Jack ´med sin stora, glänsande pickup och hämtade mig. Jag sa snabbt adjö till Siv & Börje, lastade in flyttkartongen med mina ägodelar i bagageutrymmet och hoppade in i bilen.
- Då kör vi..muttrade Jack vresigt.
Jag satt tyst, med hörselsnäckorna i öronen och 'American idiot' på hög volym. Jag visste att Jack inte skulle lämna mig ifred, men jag föredrog ändå att inte svara honom..
Men Jack var märkligt tyst och efter fyra timmar körde han in på en stor grusuppfart framför ett stort, ljusgult hus med vita knutar. En bit bort såg jag ett par stora hagar där hästarna betade och det stora, fina stallet.
- Framme.
Jag stängde av musiken, hoppade ur och lastade av min låda. När Jack hoppade ur bilen öppnades ytterdörren och en kvinna kom ut, tätt följd av en man. De kom emot mig och log vänligt.
- Hej! Du måste vara Alice?
Jag nickade tyst.
- Jag heter Monica och det här är min man, Tom. Vår dotter, Kajsa, är i stallet och gör i ordning för kvällsfodringen. Tycker du om hästar?
- Ja, och jag kan ganska mycket.. Men jag har aldrig haft tillfälle att få lära mig rida..
- Inte? Nå, det går lätt att lösa om du vill lära dig.
Monica gav mig en kram och log. Sen såg hon upp på Jack.
- Du kan åka nu.
Hennes röst hade plötsligt blivit kylig, och när Jack åkte iväg sa hon;
- Jag tål inte den mannen! Han köpte en ponny härifrån förut, men vanvårdade den fruktansvärt. Hon är tillbaka här du och har fått tillbaka hullet, men är fortfarande väldigt lättskrämd och litar inte på någon av oss, ens..
Nej, jag går och gör i ordning middagen. Tom kan säkert visa dig stallet efter maten. Kom, så ska jag visa dig ditt rum.
Tom lyfte min kartong och vi följde efter Monica in i huset. Jag kände mig förvirrad. De verkade ju trevliga.. När hade någon fosterfamilj varit trevliga senast? Det låg inte i deras natur, vad var detta?! Nej, bäst att avvakt och
se hur det blir senare.. Det kanske bara är en fasad för att invagga mig i falsk trygghet.
Mina tankegångar avbröts av Monica.
- Här är ditt rum.
Hon visade in mig i ett ganska litet, hemtrevligt rum med lite snedtak och ett stort halvmånformat fönster. Sängen var bäddad med vackra lakan med toner på.
- Tycker du om det?
Jag log svagt.
- Ja.. Det är fint. Tack.
- Packa upp nu, så säger Kajsa till dig när det är middag. För du har väl inte ätit något?
- Nej.. Men..det är väldigt sent, du behöver inte göra dig besvär med att göra mat..?
- Det är inget besvär, vännen.
De lämnade mig och jag packade raskt in kläderna i garderoben. Förvånad konstaterade jag att det redan hängde något där; två klädpåsar med en lapp på. Det stod;
'Här är dina ridkläder. De vita ridbyxorna och kavajen är för tävlingar, de beiga ridbyxorna och pikétröjorna för "vardagsridning". Hjälmen och stövlarna till både och. Hoppas du tycker om det.//Monica och Tom'
Jag rynkade pannan. Ridkläder.. Betydde det att jag skulle få en häst? Att jag verkligen skulle få lära mig rida? Glädjen spred sig genom kroppen och jag packade raskt upp resten av sakerna ur kartongen.
En liten stund efter att jag blivit klar hördes en mjuk knackning på dörren och en tjej som såg ut att vara i min ålder kom in.
- Mamma säger att det är middag.
Jag ryckte till av hennes kyliga tonfall. Hon såg beräknande, kallt på mig och jag anade att hon, som många andra, dömde mig efter piercingen, kläderna, sminket och håret..
- Tack.
Jag pressade fram ett leende och följde efter henne ner. I köket slog jag mig ner på stolen som så tydligt var lämnad åt mig, mellan Monica och tjejen som måste vara Kajsa.
Middagen blev en jobbig historia. Monica pratade glatt om stallet, hästarna, frågade om jag tyckte om ridkläderna och om jag ville provrida några ponnyer efter maten så att vi kunde bestäma vilken av ponnyerna jag skulle få..
Jag svarade tyst på hennes frågor och satt med blicken i talriken för att undvika Kajsas kalla blickar. Jag blev lättad när Tom föreslog att vi skulle gå ut i stallet. Jag gick upp och skyndade mig att byta om till ridkläder, och földe efter
honom ut till hagen.
- Jag tänkte att du skulle få en ridlektion på Kola innan vi välje en ponny åt dig.
Han pekade ut en ljusbrun ponny som stod med höjt huvud och öronen framåt. Jag log.
- Han ser trevlig ut..
Vi gick och hämtade sadel och träns, gjorde i ordning Kola och jag satt upp. Tom gav mig instruktioner, men jag kände redan instintivt hur jag skulle göra och Tom berömde mig för min fina sits och mjuka händer. Efter en halvtimme bestämde han att jag
skulle få prova en svårare ponnyoch satte upp mig på Revir, en svart hingst med ljusgrå hår i pannan och manen och svansen. Han var en utmaning, bråkade en hel del och stegrade sig, men efter en stun gick han på tygeln som om han aldrig gjort annat.
- Hm.. jag undrar..
Tom stod bredvid ridbanan och funderade. Ingen annan hade fått röra vid Ruby på länge nu, men kanske...
- Hm.. Alice, vi har ett sto här, Ruby. Hon som blev vanvårdad av Jack. Ingen har fått röra vid henne på länge, men du verkar ha naturliga anlag för det här. Du rider ju lika bra som Kajsa, och hon har ridit i flera år! Vill du pröva Ruby?
- Visst!
Jag lockade satt av, räckte tyglarna till Tom och gick ut i sto-hagen och lockade mjukt på Ruby. Efter en bra stunds tveksan kom hon fram till mig och nosade på mig. Jag lät henne hållas och hon sänkte huvudet och frustade mjukt i mitt hår.
- Duktig flicka. mumlade jag. Kom här..
Jag sadlade och tränsade. Jag kände hur hon spände sig lite när jag satt upp, och stegrade sig, dansade runt.. Men efter en halvtimmes bråkande lugnade hon sig och efter en timme stod det klart; vi var som gjorda för varann! Jag ville ha henne..
Efteråt diskuterade jag och Tom saken. Han var tveksam, men jag var säker.
- Är du säker på att det går bra? Hon är svår..
- Hon klarar det.
Vi hoppade till. ingen av oss hade märkt att Kajsa kommit in i stallet.
- Jag såg dig rida, du har talang. Har du verkligen aldrig ridit förut?
Jag skakade på huvudet. Det var första gången sen jag kom som Kajsa sa nåt bra om mig, och inte såg på mig med kalla ögon..
- Hon klarar det pappa. jag vet det.
Det slutade med att jag fick Ruby. Glädjen spred sig genom kroppen. Dt var bara en sak..
Senare, när Tom gått, vände jag mig mot Kajsa.
- Varför?
- Vadå varför?
- Varför hjälpte du mig..? Och vad fick dig att släppa isen du satt runt mig? Du verkade ju hata mig innan..
- Jag medger att jag inte ville ha dig här. Jag trodde du var en kriminell elak tjej som egentligen inte var intresserad av annan ridning än att visa upp dig själv på nån arab eller så. När jag såg dig med Ruby insåg jag hur fel jag hade. Det syntes på Ruby att
hon litade på dig, att ni hör ihop. Förlåt..
- jag är glad att vi är vänner. log jag.
hon kramade om mig.
- Jag tror det här kan bli himla bra..
- Jag med!
Det var början, insåg jag, på ett nytt härligt liv....
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Nelly95 - 30 jul 08 - 14:12- Betyg:  | | sjuukt bra , en av dom bästa jag har läst ! | | Ledsen91 - 29 jul 06 - 04:15 | Vill ni veta hur det nya livet blev för Alice?
Då kan ni nu läsa fortsättningen! Den heter 'Alices dröm' och
handlar om Alice, Kajsa & familjen, stuteriet..
Snabbt om handlingen i den:
(Det har gått ett par månader sedan Alice kommit till stuteriet)
Alice är äntligen lycklig; hon har kommit till en underbar fosterfamilj
och har fått en underbar ponny, stoet Ruby som tidigare inte låtit någon
röra vid henne. Alices utveckling inom ridningen går fort fram och snart
tycker hennes fostermamma Monica att det är dags att låta henne och Ruby
ställa upp i en liten lokal-tävling.... | | Ledsen91 - 29 jul 06 - 01:38 | Tack allihop :)
det värmer att ni gillar novellen<3 | | GratenMascara - 28 jul 06 - 20:13 | | jättebra! | | ILoveCross_ - 27 jul 06 - 23:15- Betyg: | Jätte bra =D
kommer det en fortsättning? skulle vart kulle att se hur det blir =D | | Maulin - 27 jul 06 - 21:04 | | skit bra |
|
|
|
