På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Hans och Hennes [del 25]

när vi kom in till sjukhuset igen fick vi medelande om att Puttes mamma hade somnat igen.
Putte satt på en stol brevid hennes säng.
- jag måste gå och hämta något att dricka. Sa han och jag satt mig på stolen brevid hans mamma.
Plötsligt öppnade hon sina ögon. Hon tittade sig runt och fick syn på mig.
- hej, jag är Elena, Puttes flickvän han kommer snart han skulle bara hämta något att dricka. Hon nickade.
- Vill du ha något att dricka? Hon nickade och jag gav henne vattenmuggen som stod på borde brevid sängen. Hon drack många och djupa klunkar.
- Är han snäll mot dig då? Sa hon plötsligt
- Ja, alltid snäll. Sa jag och log mot henne
- Tur det då. Mumlade hon,
- Det är skönt och höra att han i alla fall inte är som hans far. Sa hon näst.
- Nä men bara för att Puttes pappa var som han var så betyder det inte att Putte behöver bli eller vara likadan. Jag vart nästan sur, hur kunde hon säga en sådan sak?!
- Du verkar ganska bestämd på din uppfattning av Patrick men bli inte förvånad om något skulle hända. Sa hon slappt och nonchalant.
- Jag litar på honom! Sa jag argt men bestämt.
Och precis när jag sa det kom Putte in. Han tittade förvånat på mig.
- jag ska lämna er ensamma. Sa jag och kysste Putte på vägen ut ur rummet. Han tittade med en oförstående blick på mig men sedan log han mot mig.
Jag gick till rummet brevid där vi sov förut när jag kom in i rummet hittade jag Lina och Liam hånglandes. Dom slutade tvärt när jag kom in och vart båda blossandes röda i ansiktet. Jag bara skakade på huvudet.
- Du ser arg ut vad har hänt? Frågade Lina
Jag berättade vad Puttes mamma hade sagt.
- va orättvist mot Putte! Sa Liam arg
- och av hans egen mamma! Sa Lina upprört.
Jag satt mig på extra sängen. La huvudet i händerna. Hur kunde hon säga en sån sak? Och hon skulle var hans mamma.
Plötsligt kom Putte in han såg ganska förstörd ut.
- va sa hon till dej? Sa han och kollade trött på mig. jag berättade vad hon hade sagt.
- Bry dej inte, lyssna inte på henne. Hon är så bitter. Sa han. Han såg så sliten ut.
- Kom. Sa jag och tog honom i famnen.
- Vi går ut en stund. Sa Liam och tog lina i handen. Dom gick ut och stängde dörren.
- Ta inte åt dej… sa Putte in i halsen på mig. jag kände hans tårar rinna mot min hals. Han la huvudet i mitt knä och grät medans jag torkade bort hans tårar och strök honom över håret.
Jag la mig ner brevid honom i sängen och tröstade honom tills han somnade.
Jag stoppade om honom. Och satt mig på en stol vid fönstret. Tittade upp mot dom vita luddiga oskyldiga molnen som seglade på den blåa himlen.
Jag sneglade blicken och tittade på den så stora men så lilla Putte.
Stackarn hur kunde han stå ut?

[fortsättning följer]

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Jossann_ - 18 aug 06 - 08:33

så bra

vattendroppe - 4 aug 06 - 17:57- Betyg: