Den Dagen |
-God morgon mamma:D
-God morgon Sarah, sovit gott?
-Jajjamensan!
Dagen började jätte bra!
Vi åkte och bada i sjötorp och det var varmt i vattnet, fåglarna kvittra, solen lyste varm och värmde min blöta kropp.
Jag började skymta mörka moln vid horisontens kant, så vi åkte hem.
I bilen:
-Sarah, har du hört om en bilolycka inatt?
-Nää, det har jag inte, vilka va med?
-Vet inte riktigt, men jag hörde helikoptrar i natt iafl.
-Jaha...nä jag vet inte, svarade jag.
Men det skulle jag snart få reda på. När jag kom hem så ringde jag till Jessica Karlsson(min barndomskompis)
- Vet du om det har skett en bilolycka inatt?
- Ja, *snyft*....
-Vaddå vad är det som har hänt?
- Dennis och Toffis..
Hon hann inte säga mer, förrns jag visste vad det var..FAAAN!!!
Hon fortsatte,
-..har dött inatt. Dom körde in i ett träd, du vet vid Nordin, där nånstanns va det..*snyft*
-men, men, nejjj..
Det va tyst ett bra tag tills jag sa:
-Jag måste lägga på nu, hej då!
-Hej då sarah, älskar dej!
-Älskar dej med!
När jag lagt på så kände jag hur tårarna började välla fram, jag sprang ut i köket och kramade mamma och sa med gråten i halsen:
-Mamma!, Dennis och Toffis är döda....
- VA?!
-Ja, det va dom som va med i den där olyckan.
Nu kom gråten och den kom i floder!
Jag kunde inte fatta att dom var borta. Varför nu?, nu när jag äntligen hade kommit över skolan och all mobbing..faan oxå!
Jag gick ner till olycksplatsen och där låg det rester från bilen och massor med blod..Jag bröt ihop, totalt! Det va bara jag där och det va skönt att få gråta ut..men när jag såg Toffis keps så tog jag med den hem och den är undanstoppad så jag kan ta fran den när som helst!..
Sen gick jag hem, ringde till mina andra kompisar i lyrestad och dom va lika ledsna dom!..vi beslöt oss att åka ner till olycksplatsen och lägga blommor och dyl. sen åkte jag hem och la mej, för jag va utmattad efter en hel dags gråtande. jag kände mej helt tom när jag la mej i sägen, och jag somnade jätte fort...23.51 va hon sist jag kolla på klockan.
Nu har det gått, på torsdag, två år! Saknaden är lika stor och jag har lärt mej att ta till vara på dagarna för livet går så fort förbi.
Kommentera gärna
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | pussies - 25 jun 08 - 14:36- Betyg:  | | Jag beklagar ;/ Vet hur det känns .. Min ena killkompis dog när han var 10 år det var 2 år sen ;( | | jontis - 16 jun 07 - 00:56 | | fy f***n va hemsk!!! himmla trist! Men de fins altid i de två säkraste kassaskåpen i världen, det ena är döden, det andra är ditt hjärta. | | varjelitensekund - 26 okt 06 - 18:26 | | åh.. jag beklagar men du vet har man dem kvar i hjärtat finns dem altid där. vi skapar minnen för o komma ihåg och det är bra.. verk´ligen fint! | | _becca - 12 okt 06 - 23:33- Betyg: | Å herregud , beklagar :( .. jätte bra skrivit ,
även om de inte finns , så finns det
alltid i ditt hjärta och där kan ingen ta dem ifrån dig inte ens döden
remember that ! ! beklagar :( igen | kickig - 19 sep 06 - 19:36- Betyg:  | Alltid lika svårt att förlora kompisar eller nära släktingar,
men så länge du tänker på dom så finns dom ju kvar på ett sätt. | | nattha - 15 sep 06 - 23:39- Betyg: | Fan va hemskt.
Ja har aldrig förlorat en kompis men ja kan föreställa mig
smärtan och sorgen.
Riktigt fint skrivet | | Madeijra - 25 jul 06 - 19:48 | väldigt sorgligt... det är alltid lika tråkigt
att förlora någon som står en nära... men stå på
dej... de kommer alltid finnas hos dej på sätt och
vis... fint skrivet |
|
|
|
