Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sandra (Del 4) [Inte lika vacker som du]

Tydligen lyckas jag somna på soffan i alla fall. För jag vaknar av att telefonen ringer. Jag sätter mig yrvaket upp, svarar i telefonen.

- Hej, det är Sandra, svarar jag med min hesa röst.
- Väckte jag dig? frågar en röst i andra änden, en röst jag känner igen men inte vet vem den tillhör.
- Ja, men det är lugnt, vem är det? frågar jag slött.
- Fredde, säger en han och skrattar till.
- Fredde?! Oj, förlåt, jag hörde inte, säger jag och skrattar till.
- Det är lugnt, jag tänkte bara fråga hur det är med dig? frågar han.
- Jo, det går, säger jag och suckar. Hur fick du mitt hemnummer egentligen?
Fredrik skrattar lite.
- Det finns faktiskt något som heter internet, säger han vänligt.
Jag ler, fast att jag vet att han inte ser det.
- Jo, men jag har ju precis vaknat, säger jag som ursäkt.
Jag kan riktigt höra att Fredde ler.
- Får jag komma över till dig? frågar han.
Får han det? Jag känner honom knappt ju.. Men vafan, han räddade mig igår! Javisst får han det, såklart att han får!
- Ja, såklart, säger jag.
- Okej, jag kommer om en kvart, blir det bra? frågar han.
- Ja, jättebra, vill du ha te eller något? frågar jag.
- Ja tack, te blir bra, säger Fredde. Puss, ses snart.
- Ses, säger jag, sedan lägger vi på.

Jag stiger upp från soffan, går in på toaletten och tvättar bort sminket från igår och sminkar mig på nytt, svart eyeliner, grå ögonskugga, och så ritar jag dit tre små stjärnor på vänster kind, en för Fredde, en för mig och en för Ville.
Jag fixar håret, sprejar upp det så att det ser fluffigt ut, men ändå spretigt och busigt.
Jag går in på mitt rum och tar på av mig kjolen, byter om till ett par slitna jeans, jag tar på mig ett svart linne med små vita prickar på.
Sedan går jag ut i köket och börjar koka vaniljte. Jag tar fram några bullar. Fredde kommer precis lagom, jag har precis hunnit duka fram allt.
Jag springer för att öppna dörren.
- Hej sötnos, säger han och ger mig en puss.
- Hej, svarar jag och ler. Kom in.
Fredde stiger in, han tar av sig sina slitna kängor, och ställer dem prydligt vid väggen.
Han följer med mig in i köket.
- Sätt dig, säger jag.
Det gör han. Jag sätter mig också, börjar läppja på mitt te.
- Jag beundrar dig, säger han och ser på mig med glittrande ögon.
Jag ler, rodnar. Fredde ler, tar en klunk av sitt te.
- Faktum är att.. jag älskar dig, säger han och ser upp från sin mugg.
Nu rodnar jag ännu mer.
- Jag.. älskar dig också, får jag fram och ser generat ner i bordet.
Ingen av oss säger något på en lång stund, let the silence speak.
Efter ett tag börjar vi småprata igen. Jag har nog aldrig skrattat så mycket förut.
- Hur gammal är du egentligen? frågar jag Fredde.
- Arton, säger han. Du då?
- Sexton, svarar jag.
- Sexton?! utbrister Fredde.
- Ja, säger jag och blir med ens osäker.
- När man umgås med dig kan man tro att du är äldre, du är så.. vuxen, inte någon jävla fjortis som alla andra, säger Fredde.
Jag rodnar igen.
- Tack.. tror jag, säger jag.
Fredde ler.
- Ska vi gå en sväng? frågar han.
- Okej, säger jag, jag reser mig upp och börjar duka undan, Fredde hjälper till.
Vi går ut, går längs vägen, sedan viker vi in på en liten skogsstig. Plötsligt kommer vi ut i en lite glänta. Solen skiner värmande, trots att det är oktober månad.
- Åh, Fredde, va vackert, säger jag.
- Inte lika vackert som du är, säger Fredde och ler.
Jag rodnar igen, förbannade skit vad jag rodnar!
Jag vänder bort huvudet, skäms över att jag rodnar.
- Och du är ännu sötare när du rodnar, säger Fredde, han tar ett lätt tag om min haka och kysser mig, jag besvarar kyssen.
Vi sätter oss på en sten. Helt plötsligt ringer min mobil, jag svarar.

- Sandra, säger jag.
- Hej Sandra, det här är pappa, vi är hemma om en kvart, säger pappa.
- Okej, mm, säger jag snabbt.
- Så vi hämtar bara upp dig, sen åker vi in till Ville, säger pappa.
- Okej, säger jag. Vi ses.

Vi lägger på. Fredde ser frågande på mig.
- Mamma och pappa är hemma om en kvart, så jag måste hem, vi ska in till Ville, säger jag.
- Ville? frågar Fredde.
Oj shit, jag har inte ens berättat för Fredde om vad som hänt.
- Om du följer mig så kan jag berätta, säger jag och reser mig upp.
- Okej, säger Fredde och reser sig upp.
Jag berättar för honom medan vi går snabbt.
- Oh jävlar, säger Fredde när jag berättat klart, han kramar om mig. Gumman, sötaste lilla sockertopp..
Jag ler.
- Men han lever, säger jag med en lättad suck.
Fredde ler han också. Jag sätter mig på trappen utanför mitt hus.
- Men jag beger mig hemåt nu då, säger han och ger mig en kyss. Vi ses.
- Ses, älskar dig, säger jag.
- Älskar dig också, säger Fredde och börjar gå hemåt.
Jag sitter och väntar på trappen, efter en stund stannar vår röda toyota utanför. Jag reser mig upp och går mot bilen, jag sätter mig i baksätet.
- Har du varit hos Ville? frågar mamma oroligt.
- Ja, svarar jag.
- Hur är det med honom? frågar mamma.
- Han.. är förlamad.. från höften och neråt, säger jag, jag biter mig hårt i läppen för att inte börja gråta.
Mamma börjar storgråta. Efter en stund parkerar vi utanför lasarettet, jag visar mamma och pappa till Villes rum. Han ligger där inne och kollar på tv.
- Hej, säger han glatt när han får syn på mig, mamma och pappa.
- Hej, säger pappa.
Mamma springer fram och kramar om Ville, en lång, hård kram.
- Lilla gubben, säger hon och torkar sina tårar. Hur är det?
- Mamma.. jag dödade en liten kille, jag ska lida, de skulle aldrig opererat mig, de skulle låtit mig dö, säger Ville med blicken fäst i väggen.
- Säg inte så, säger mamma.
- Jo, jag kommer få sitta i fängelse nu, det blir rättegång om tre månader, jag borde egentligen få dödsstraff, säger Ville tänkande.
- Säg inte så, säger mamma och snyftar till.
- Mamma inse! Jag drack! Jag skulle aldrig en tänkt tanken på att ta motorcykeln och köra! Fatta att allt är mitt fel! Jag har fan mördat en två-årig kille! skriker Ville upprört.


Fortsättning följer. Kommentera gärna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jossann_ - 16 aug 06 - 08:58
ditt sätt att skriva asså, sååååååå bra! =)
ida1 - 31 jul 06 - 22:31
sKIT BRA !! MER!
JosefinLarsson92 - 25 jul 06 - 20:06
du är ju skit bra på att skriva=) fortsättning
Sorgsen93 - 25 jul 06 - 02:57- Betyg:
Såå jävla bra... vill veta slutet =P
Maulin - 25 jul 06 - 02:29
jätte bra
ILoveCross_ - 24 jul 06 - 23:50- Betyg:
Jätte bra skrivet, Jolina =D
Jävla poet , ;D (ska nog int säga nåt :P hehe ;D )
Älskar dig för alltid (L)

AnniiSomHärmarEnKrypandeSkataOchVriderOmByxor naPåEttBraSätt -v- JollisSomKramarOmEttGolvOchHatarTjurigaGamlaTanter = För alltid

Skriven av
Freaket_93
24 jul 06 - 23:43
(Har blivit läst 141 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord