Novemberkvällen |
Det var en mörk och kall novemberkväll. Det var alldeles tyst och lugnt i parken. Hon gick genom parken.
Bredvid henne gick det en lång blond kille, de höll varandra i handen. De sa inte så mycket, men det behövdes inte för de kände varandra så bra så de visste vad den andra skulle säga.
De firade tre år idag. Den 20 november 2002 möttes de i parken för första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Nu var det den 20 november 2005 och de var här igen.
Hon tänkte på att det var som den dagen för tre år sedan när han satt och frös på bänken därborta. De hade ristat in sina namn i bänken.
Han tänkte på att det var sista natten.
Samtidigt som de gick där i parekn, smög det runt en mystisk person. Han var mörkklädd, med ett par vinterkängor och mössan nerdragen över öronen.
Han stannade och vände sitt ansikte mot hennes gyllenbruna ansikte, och kysste henne passionerat. Klockan närmade sig midnatt och hon var tvungen och gå hem. Hon kysste honom och sa att hon älskade honom.
Dagen efter står det i tidningen:
" 17-årig kille hittades mördad i Brunnsparken."
Hon förstod att det var Johan, hennes Johan som hade blivit mördad, och att hon inte kunde göra något åt at tah nvar död.
Hur skulle hon kunna förlåta sig själv att dom tog skilda vägar hem. De kunde i alla fall gått en liten bit tillsammans men det gjorde de inte.
Hon förstod att hon inte kunde göra något, så ho nbestämde sig för att komma till honom i himmelen och tog sitt liv.
Så slutade historian om det förälskade tonårsparet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3.5) | stinamelin - 3 aug 06 - 19:42- Betyg:  | | bra | Snyggast_i_stan - 24 jul 06 - 20:52- Betyg:  | hmm...man tänker alltid efteråt, varför...om jag bara hade...osv.
Men det är nog inte många tonåringar som skulle följa varandra in i döden,
såna band skapas väll messt efter ett liv tillsammans där man har delat allt.
fint skrivit, du använder orden fint, men ja tycker att slutat va lite absurt, dt kunde vart lite
mer långdraget å dramatiskt men...en 4a får dt bli! |
|
|
|
