Ett Stycke Ur Fatimas Liv - Del 10 |
"Hon hade inte behövt ställa frågan, hon visste redan svaret..."
Fatima granskade sig själv i spegeln. Hon slängde lite roat med sitt långa, svarta hår. Som, hon själv ansåg, var lite väl för långt för henne. De slutade strax på ryggen, och eftersom hon inte var längre än 165cm så såg de rätt lustigt ut med så långt hår på en sån liten tjej.
Hon beundrade alla tjejer med korta frisyrer. Dom såg så fina ut, så lediga ut. Så.. beundrandsvärda. Plus att man såg längre ut om man hade en kort frisyr. Och vad gjorde de? De växte ju alltid ut igen! Men så såg hennes föräldrar inte på saken... På dom verkade det som att de aldrig ville växa ut.
Hon tittade återigen på sitt länga här. Visst var de vackert. Välvårdat, och finkammat var de ju alltid. De kunde man inte undvika. Fast de var ju inte så ofta man såg henne utan slöja. De var ju bara hemma... och i skolan visserligen.. men de visste ju inte hennes familj om...
Hon lät en hårslinga glida mellan hennes fingertoppar. Hon snurrade håret mellan pekfingret och långfingret.
Fast hon gillade sitt långa, svarta hår, så önskade hon att hon hade varit blondin. Eller rödhårig! De spelade ingen roll... Men blond hade hon alltid velat va. Det såg så ljust ut, så.. så.. svenskt! Hon mindes första gången hon såg en ung tjej med långt, vackert blont hår, hon trodde sig se en ängel. Så vacker hade hon vart.
Maria var säkert blond.. mumlade hon för sig själv. Fatima tänkte sig hur Marias hår kunde se ut... Hon gjorde en grimars av avsky. De var säkert alldeles silkeslent. Och glansigt... Hon var säkert alldeles perfekt.. Supermodell-smal, glänsade hår, och inte en enda oren por så långt ögat kunde nå. Säkert... Hon hade säkert världens vackraste röst.
Nej, Fatima ångrade sig hastigt. Hon mindes att Mattias sagt att hon var från Skåne... Hon hade aldrig tyckt om skånska. Och hon mindes att även Mattias hade pratat illa om just den dialekten. Men hon hade väl nått annat som var orginellt. Om hon bara inte var en sådan där flicka som bara hade utseende, och sen inget mer. De visste man ju inte. Dom var såå tråkiga. Ingen vill ju ha någon som BARA är söt.
Han/hon ska ju också ha en personlighet. Får Fatima säga vad hon tycker, så ska dom vara orginella. Dom ska vara.. de finns inga regler för hur någon ska va. Men dom ska inte vara som alla andra. Dom ska inte smälta in i mängden. Men inte vara allt för knäppa heller...
Mattias hade inte varit för knäpp, men inte helt "normal" heller. Han hade varit nånting mitt i mellan. Fast det lutade mer åt de knäppa hållet. Men de gillade Fatima. Killar som var alldagliga fick henne uttråkad.
Dom ska vara orginella.
Men inte sinnessjuka.
När hon hade släpt Maria ur tanken så fortsatte hon ner mot ansiktet. Mot sitt blåa öga, blåtiran var inte allt för vacker. Och den matchade inte hennes mörkbruna ögon heller..
Men hennes mun var, konstigt nog, mest illa vid.
Den var bara ett blodigt köttstycke.
Synd.
För annars hade hon välgigt vackra läppar.
De kunde Mattias övertyga...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vattendroppe - 25 jul 06 - 08:06- Betyg:  | Jätte bra!!! Hoppas att du kommer komma med en
fortsättning sabbt :D | | Tant_Astrid - 24 jul 06 - 19:33 | bra! :D
Du lyckas berätta det på ett bra sätt, fortsätt :) | | nona - 24 jul 06 - 05:31- Betyg: | bra som vanligt :P
mer! | | ILoveCross_ - 24 jul 06 - 03:55- Betyg: | | Jätte bra som vanligt =D fortsättning idag? |
|
|
|
