Ser du mig? 4 |
Jag gick hemmåt.
När jag var vid huset gick min bror ut genom dörren och började ropa mitt namn.
Jag tittade in genom fönstret och såg att klockan var tre på eftermidagen.
Jag hade gått iväg vid tolv....och antadligen dött vid tvåtiden...
Jag grät några blodtårar till...
Plötsligt stelnade min bror till.
Han tittade åt mitt håll.
" Amelia! Är det du!? "
Jag ville svara, men...det gick inte.
" Ja..." Viskade jag.
Då förstod jag att jag inte kunde prata högt, utan bara viska.
Änglar är där även om dom inte hörs...spöken gråter hjärtskjärande, men aldrig hade jag hört talas om ett spöke eller ängel som talar högt, dom kan bara viska.
Jag gick närmare min bror.
Det blev inga snöavtryck under mig.
Jag gick aldeles inpå min bror och viskade i hans öra.
" Här är jag "
Min bror blev så rädd att han skrek till men stod helt stilla.
Han vände sig om, och jag frågade:
" Ser du mig? "
Min bror stod tyst.
Jag började gråta igen, och då spärrade min bror upp ögonen.
Han såg mig, såg mig, detta ängel spöke, han granskade mig med rädsla.
Där stod jag, med min gråa kappa som plötsligt inför hans ögon förvandlades till en trasig, grå, tunn klänning.
Min kropp var vitare än snön och mina ögon var döda, nedför mina kinder rann mörkrött blod.
Min bror föll ner till marken i rädsla.
Jag viskade i hans öra.
" Snälla, hämta min nakna kropp.."
Det gjorde inte saken bättre, han började gråta och skaka, därefter svimmade han.
Strax därefter kom min mamma ut och hittade min bror, han var i chocktillstånd.
Jag viskade i mammas öra också, hon hörde mig.
Jag frågade samma magiska fråga igen:
" Ser du mig?"
Även hon såg mig, det såg ut som hon skulle få en hjärtattack.
Då blev jag så rädd att hon verkligen skulle få en hjärtattack att jag bara sprang därifrån.
Jag visste inte vart jag skulle vända mig.
Jag vandrade i några timmar, i riktning mot min pojkväns hus.
När jag var framme, gick jag in i huset och jag flöt igenom.
Där hittade jag min pojkvän i sitt rum.
Han grät, men jag fattade inte varför, han pratade i telefon.
" Är det sant..? Nej, det kan det inte vara,hon var ju hos igår kväll, nej....men...okej...hej.." stammade han fram.
Han hade fått veta min död...min bror hade alltså lyssnat på mig.
" Josef..." Viskade jag.
Han hörde mig inte.
Jag gick fram till han.
" Josef..." Viskade jag i hans öra.
Han vände sig mot mig men såg mig inte.
Då sa jag dom orden som skulle skapa rädsla..:
" Ser du mig? "
Vad tycks? Fortsättning? Om nån har några bra ideer till berättelsen skulle jag bli jätteglad att höra dom. ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Novell_lover - 30 dec 06 - 18:42- Betyg:  | | ååååå när kommr nästa??? kan inte vänta tills dess! | | familjeflickan - 5 nov 06 - 04:33- Betyg: | | gud vad spännande!!måste läsa nästa | | MinnaMy - 2 sep 06 - 02:15- Betyg: | | fortsätt bara ! :P skriver som en Ängel! | | ida1 - 2 aug 06 - 03:36 | | Jätte bra ;) Längtar till nästa del !! | | HatarDej - 25 jul 06 - 05:53 | | Mer , De Är JÄTTE bra ! :) . Åååh , kan inte vänta till fortsättningen ;) . | | Cinderella - 24 jul 06 - 18:34- Betyg: | | den e jätte bra.. skriv på bara.. du gör det jätte bra | | Delli - 24 jul 06 - 04:11- Betyg: | | ja bara älskar den!!! ^^ |
|
|
|
