En flickas liv del 39 |
Kapitel 39
Det var mörkt ute, då jag vaknade och Rickard stod lutade över henne där jag låg i sängen. Huvudet värkte, och allting var helt tomt inuti henne. Det kändes som om allting var rätt meningslöst.
Vad var det för mening med saker och ting nu när verken Pátrick eller Oliver fanns?
Jag hade inte orken att tillbringa tiden hemma för att sörja över Oliver då Patrick låg på sjukhus.
Jag ville helst sörja deras död själv tillsammans med Rickard. För jag kände att mina föräldrars begäran av att sörja, och be mig göra allting där hemma var inget jag behövde.
Jag var då hellre hemma hos Rickards familj där jag trivdes.
"Hur är det gumman?" frågade han
"Jag vet inte, har dina föräldrar kommit hem än?"
"Ja, det har dem. De sitter nere och gråter."
"Jag förstår det, men jag får inte mina tårar att rinna," sa jag
"Nej, ag har gråtit i flera timmar redan" sa han
"Har du? Hur mycket är klockan egentligen? Vad har du gjort så länge?"
"Klockan är halv 12, och jag har inte gjort så mycket faktiskt."
"Jag måste ta en promenad själv, jag kommer hit efter. Jag lovar, jag kommer tillbaka" sa jag och reste mig upp.
Han nickade, och jag gick ut ur rummet.
Jag tog på mig jackan och skorna och gick till bron där jag och Patrick hade stått flera gånger.
Jag tittade mig omkring så ingen var i närheten då tårarna rann ner för mina kinder.
Tårarna droppade ner i kanalen som var nedanför mig, jag tittade ner i vattnet och såg ringarna bildas då jag känner en hand på min.
Jag tittade på handen, jag kände igen den. Sedan tittade jag upp, och det var Patrick.
Jag backade av förvåning, och tittade på honom.
"Patrick?"
"Scch" sa han och lade handen på min mun.
"Detta måste gå fort, jag har inte så mycket tid på mig innan jag måste återvända. Tro inte att jag lever för det gör jag inte, mitt liv är nu slut. Låt mig prata till punkt nu, jag hörde din önskan att du inte ville
att jag skulle leva om jag skulle gå med allvarliga skador resten av tiden, och det är också det sista jag vill därför dog jag. Jag hade både fått svåra skallskador med mera. Och jag vet inte hur jag hade mått om det var så att jag hade levt.
Jag älskar dig och det vet du, och därför ber jag dig om en sista tjänst"
"vad för tjänst" viskade jag
"Jag vet att du älskade mig, men jag vet också att du hade känslor kvar för min bror även om de inte alls var starka. Jag vet också att min bror fortfarande älskar dig över allt annat, och jag vill att du låter honom älska dig, och att du låter dig
själv älska honom. Jag vet hur han mår, och jag vet att du inte klarar detta ensam. Inte han heller, Oliver har det bra här uppe, och vill samma sak. Han vill inte att du ska sörja över honom, han vill att du ska gå vidare." sa han
Jag tittade på honom, och detta var ju trots allt det sista hanbad mig om. Men jag visste inte hur det sklle gå.
"Jag vet inte om jag kan låta någon älska mig igen!"
"Låt han älska dig" sa Patrick och tittade på mig
Jag nickade, och han kysste min mun innan han försvann bort i natten. Han försvann upp i tomma intet, och jag gick tillbaka till Rickard.
Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag kände också att nu var det sommarlov, och min kontakt med Tove och alla hade blivit mindre och mindre, men jag ville inte tappa kontakten med dem. Jag hade bara bnestämt mig för att jag inte ville i så fall att se skulle komma ut.
Det var så att jag ville komma över deras död först innan jag gav min in på något nytt för det kändes fel, mina känslor var ju trots allt ändå starka för Patrick.
När jag kom in i huset satt Rickard där vid köksbordet ensam med ett glas med vin bredvid síg.
"Hej!" sa jag och satte mig bredvid honom.
"Hej" sa jag och satte mig i sitt knä.
"Varför dricker du?"
"Detta var mitt första glas" sa han,
Jag trodde honom eftersom han inte stank vin, utan det fanns bara en svag doft.
Vi delade på glaset, och gick sedan och lade oss.
Jag låg bredvid Rickard, för jag vågade inte liggfa själv. Sorgen var för stor i mitt hjärta, det värkte.
I drömmen sa Oliver att jag inte skulle sörja utan att han alltid skulle vara med mig, och att mamma och pappa också skulle klara sig.
Han sa till mig hur mycket han älskade mig, och att jag inte skulle klandra mig själv för att inte varit hemma. För han förstod mig också, varför jag inte hade varit hemma. Han hade ju trots allt varit med Cornelia den mesta delen.
När jag vaknade nästa morgon kände jag doften av nybakat bröd, vilket fick mig att tänka på Patrick. Rickard låg bredvid mig under sitt täcke, han var så söt när han sov.
Jag smekte hans kind, och han tog min hand och öppnade sakta ögonen. Han mötte min blick, och log mot mig. Jag såg hur tomma hans ögon nu var, och hur gärna han ville lägga sig ner på marken och dö. Det fanns ingen livsglädje kvar, men jag visste att han inte tänkte lämna mig för jag såg
en liten låga i hans ögon.
"Tänker du lämna mig?" viskade jag
"Nej Patrizia, jag lovar dig att jag inte lämnar dig frivilligt" sa han medan tårarna rann.
Mina tårar började också rinna, och saknaden av Patrick blev bara större och större när jag kände det nybakta brödet. Doften av mat, han lagade alltid så fantastisk mat åt mig, och jag visste att jag skulle sakna maten, om jag hade fått en enda önskan skulle jag önska tillbaka honom bredvid mig.
Det var så jag kände, jag visste att jag aldrig skulle bli hel efter den här tiden, det som nu hade hänt.
Jag och Rickard gick ner i köket där hans mamma stod och bakade bröd, ocxh donade i köket.
Hon såg trött ut, men det märktes att hon hade hört Patrick i hennes huvud för på något sätt såg hon inte alls lika sorgsen ut som Rickard. Det fanns något "piggare" i hennes blick, och i hennews rörelse.
"Kan jag få prata med dig en stund?"
Rickard log och gick ut ur rummet.
"Patrick besökte mig idag i drömmen. Han berättade om hur kär Rickard var i dig, och att han ville att du skulle öppna ditt hjärta och låta honom släppas in i ditt liv eftersom du har käönslor för honom, men att du älskade Patrick. Är det så att du tänkte låta Rickard älska dig?"
jag blev så förvånad, och bara nickade som svar eftersom jag inte fick fram ett ord.
Hon log mot mig, och tittade på mig.
"vill du stanna här ett tag?"
"Gärna"
"Jag vet att Oliver har dött och så, men jag skullle väldigt gärna vilja ha dig här, du tillhör lixom familjen." sa hon och log
Jag blev väldigt glad över att hon såg mig som en familjemedlemk att jag var tvungen att ge henne en kram. Hon log mot mig, och man såg tårar i hennes ögon innan hon gick och tog bröden som låg i ugnen. Rickard kom sedan in igen, och kramade mig.
Mina föräldrar förstod varför jag ville tillbringa tiden med Rickards familj. Dagarna gick och jag och Rickard pratade mycket och lärde oss att gå vidare, och ha kvar alla minnena.
Olivers begravning var nu nära, och jag höll ett tal på hans begravning. När jag stod där framför alla vid hans kista och såg alla de sorgsna ansikterna, blir själen tom. Men jag hade något att förmedla alla, och jag visste att det var viktigt att få fram det.
"Nu har Oliver lämnat oss, men han gjorde det inte frivilligt. Men jag vill inte att ni ska minnas hans begravning, jag vill att ni ska minnas hans omtänksamhet, hans glädje, och hans sätt att vara mot människor. Jag saknar min bror oerhört mycket, och han var den jag älskade mest i hela världen, och de var
vi som kände varandra bäst. Därför vet jag också att han inte vill att ni ska sörja hans död utan gå vidare, och inte se hans död som något dåligt utan som en början på någon nytt. Allting har en mening, och vi ska lära oss saker och ting. Och jag vet att det han ville vi skulle lära oss av hans död är att han
älskar oss, och att han inte glömmer oss samt att vi ska gå vidare, och se ddet här som en början på något nytt, livet förändras alltid på ett eller annat sätt efter att någon har gått bort, men till våra föräldrar han vill inte att ni ska sluta leva, och sörja för resten av erat liv, han sa alltid att'Vad som än händer mig, så vill jag
att du ska säga till mamma och pappa att min högsta önskan är att de låter dig göra va de vill, och hjälpa dig så du lyckas i livet, och finnas där som de alltid har gjort,' och glöm honom aldrig, och den personen han var. Han älskar er alla som sitter här, och kasta inte bort de han har gett er, och allt ni upplevt med honom." sa jag
och gick sedan ner och satte mig hos mina föräldrar igen. De pussade min kind och log mot mig.
På kvällen gick jag hem till Rickard igen, som hade bestämt att vi skulle ha filmkväll. Vi såg på två filmer tillsammans och pratade om allting mellan himmel och jord.
Han pussade min kind, och höll om mig då vill skulle sova.
Jag saknade Patricks famn så, jag älskade honom fortfarande, fast mina känslor för Rickard blev starkare och starkare. Han var ju så underbar, men han rörde mig inte mer än kramade mig och höll om mig i bland. Kysste min kind men inget mer.
Hur skulle allting bli? Skulle jag våga låta Rickard älska mig? Skulle jag göra Patricks tjänst? hur skulle jag klara av hans begravning?
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | freakcirkus - 24 jun 09 - 23:45- Betyg:  | | åh jag grät :( helt udnerbart | | MinnaMy - 9 sep 06 - 07:41- Betyg: | | har en flod på varje kind.. | | Amandala - 5 sep 06 - 02:56- Betyg: | | as bra fortsätt på den :D | | empalove - 29 aug 06 - 06:53- Betyg: | den var så sorglig så man började gråta...
MEn den e jätte bra:D | | catten - 19 aug 06 - 09:55 | | det är väl mer dramatiskt så | | carrou_mrs_cool - 30 jul 06 - 07:48- Betyg: | vf slutar dina noveller me att alla dör!?!
//Caroline | | Tuvalover - 24 jul 06 - 04:56 | | denna novellen ä verkligen jättebra.. synd bara att båda de som hon älskade högst dog.. samtidigt åsså.. jättebra fortsätt tjejen!! | | Ellizz - 24 jul 06 - 00:31- Betyg: | | MER!!! | | meantime - 23 jul 06 - 20:12- Betyg: | Whoa!
Har sträckläst alla avsnitten. MEGABRA!
MEEEEEEER! | | spite_fire - 23 jul 06 - 08:05- Betyg: | : [
stackarn
MER! | | sofiiie - 23 jul 06 - 07:55 | | MER!!:) | | Maulin - 23 jul 06 - 07:35 | | skit bra | | Prinsessan_ - 23 jul 06 - 07:01- Betyg: | | mer nuuu gumman:D <3 du e skit bra | | nona - 23 jul 06 - 06:50- Betyg: | Jätte bra! men synd att patrick dog.
påminner om sofias berättelse då hennes pojkvän dog och hon gick
till andreas. | | _Isa_ - 23 jul 06 - 06:37- Betyg: | | MER!!! | | Cinderella - 23 jul 06 - 05:26- Betyg: | | jätte jätte bra du e bäst tjejen skriv mer | | ILoveCross_ - 23 jul 06 - 05:16- Betyg: | | Jätte bra som vanligt =D |
|
|
|
