Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sandra (Del 1) [Liv eller död] - Kommentera

Jag går runt telefonen och väntar oroligt på beskedet, beskedet om Ville, om min älskade bror är död, eller om han kommer att överleva.
Jag är ensam hemma, mamma och pappa är på Rhodos, jag och Ville skulle vara hemma. Visst, jag är 16, Ville är 22. Men vi skulle aldrig klara oss utan varandra.
Åh! Varför lät jag honom köra motorcykeln när han hade druckit, jag trodde inte att två glas vin kunde påverka så mycket. Och nu har alltså min älskade bror krockat med motorcykeln, flugit flera meter i luften och fått motorcykeln över sig.
Jag startar radion, bara tyst, så att jag ska höra telefonen när den ringer.

Stort trafikkaos.
Motorcykel har krockat med en personbil, i bilen satt en kvinna och hennes son.
Kvinnan i bilen fick lindriga skador, dessvärre omkom hennes två-åriga son.
Motorcyklistens läge är kritiskt..


Jag stänger av radion, klarar inte av att höra mer. Jag får tårar i ögonen.
Skärp dig nu Sandra! Din bror har inte dött än! Då skulle de ha ringt! Torka tårarna nu för fan!
Jag torkar bort tårarna i ögonen med baksidan av handen.
Plötsligt ringer telefonen. Nu kommer beskedet.. nu kommer det. Jag tar snabbt upp telefonen och trycker den mot örat.

- Sandra Glant, svarar jag svagt.
- Hej, det här är från Telia, vi skulle..

Jag slänger argt på luren. Förbannade Telia! Jag väntar ett skitviktigt samtal fatta! Jävla Telia!
Jag sätter mig ner i soffan, bredvid telefonen. Tårarna börjar rinna, jag kan inte kontrollera det, jag börjar att storgråta.
Efter en stund ringer telefonen igen, jag lyfter snabbt upp den och trycker den hårt mot örat.

- Sandra Glant, svarar jag med en viskning.
- Hej, det här är Helene, från lasarettet. Det är angående William Glant, har jag kommit rätt?
- Ja, svarar jag med tårar rinnandes längs kinderna.
- Okej, jo läget är kritiskt, han ligger i koma, säger Helene.
Jag fyller mina lungor med luft. Ska jag våga ställa frågan? Ja, det gör jag.
- Men han.. han lever? frågar jag med andan i halsen.
- Ja, han lever, men läget är kritiskt, har du möjlighet att ta dig hit?
- Jag övningskör och ingen kan åka med, jag har sålt mopeden, mamma och pappa är på Rhodos och kan inte komma förrän imorgon, cykeln är sönder, taxi vägrar köra mig, nej, jag har ingen möjlighet, svarar jag. Eller.. jag kan gå, men det kommer ta flera timmar.
- Okej, säger Helene med en lätt suck. Jag ska se om jag kan ordna så att min bror hämtar dig, han är nämligen och hälsar på mig idag.
- Okej, säger jag.
- Jo, han kan hämta dig, säger Helene efter ett tag.
- Åh! Tack! utbrister jag. Har ni adressen?
- Ja, han kommer snart, säger Helene.
Vi lägger på. Jag går in i badrummet, sminkar mina ögon svarta. Sen går jag ut i hallen och drar på mig mina kängor.
Jag går ut från huset och låser dörren, sätter jag mig på trappen och väntar. Efter en stund, som känns som en evighet, stannar en grå volvo utanför vårt hus.
En man i 30-årsåldern stiger ut.
- Är du Sandra Glant? frågar han.
Jag nickar.
- Okej, jag är Helenes bror Henrik, jag ska skjutsa dig till lasarettet, säger han.
Jag nickar, reser mig upp. Han håller upp dörren för mig, jag sätter mig. Han sätter sig vid ratten, sen kör vi iväg.
Vi småpratar lite.
- Jaha, säger Henrik. Vad gillar du för musik då?
- Imperiet, asta kask, the clash, sex pistols, Ramones, rabblar jag upp.
- Ojoj, du gillar punk, säger Henrik och ler.
Jag nickar.
- Vad gillar du för musik då? frågar jag.
- Hmm.. jag lyssnar väldigt mycket på Guns N' roses, svarar Henrik.
- Okej, svarar jag.
- Jaha, nu är vi framme, säger Henrik efter en liten stund.
Vi stiger ut ur bilen, Henrik visar mig till Villes rum, vi går genom korridorerna, alla stirrar konstigt på mig, antagligen för att jag har tuperat hår, svartmålade ögon, och annorlunda kläder.
Henrik nickar mot Villes rum, sedan går han.
Jag står själv utanför rummet, det står William på en liten skylt på dörren. Jag drar ett djupt andetag och öppnar dörren.


Fortsättning följer.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jossann_ - 16 aug 06 - 08:56
vet inte varför jag inte läst denna förut :o
as bra =)
Wonderchild - 13 aug 06 - 18:57- Betyg:
Jolina! Älskar denn novellen!
Jättebra skrivet!
Du är bäst på detta, det är helt klart! ;)

kramar//Adde
ida1 - 31 jul 06 - 22:25
jätte brA !
catten - 24 jul 06 - 00:20
grymt bra!
yuriko - 23 jul 06 - 00:57
bra ^^ skynda på med fortsättningen ;)
Lovely__ - 22 jul 06 - 21:17- Betyg:
Jätte bra! Skriv en fortsättning fort tack! :)
Maulin - 22 jul 06 - 21:09
Jätte bra hoppas på en fortsättnig idag:D:D:D:):):P
ILoveCross_ - 22 jul 06 - 21:04- Betyg:
Åååh ... Jollis,, Stanna inte redan! =P Vill ju läsa meer! =D

Älskar dig, tack för allt ditt stöd (F) Vi för alltid, ses i eftermiddag min gentleman =D

Skriven av
Freaket_93
22 jul 06 - 20:56
(Har blivit läst 173 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord