Just some shit about my life.... |
Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som att det enda jag gör är att tänka och drömma, drömma en massa onödiga drömmar som är så suddiga att jag knappt kan tänka på dom.
Det som jag drömmer om mest är att vara en av dom populära bland klassen och skolan. Den populära som pratar med alla utom dom tråkiga som jämt bara sitter på en bänk utanför klassrummet och väntar på att nästa lektio ska börja. Den populära som alla ser upp till, som alla killar trånar efter, som törs stå för vad den tycker som alltid umgås med en massa kompisar och går på olika fester varje helg. Jag vill vara en av dom populära, men istället är jag bara fula Bella som jämt sitter vid sin bänk och väntar på att lektionen ska ta slut så att jag kan sätt mig på bänken i korridoren med dom tre kompisar jag har. Den som så gärna vill gå hantverkslinjen men som inte kommer att komma in för att hon inte törs prata på genomgångarna i skolan. Den som dom populära ser ner på och säger till dom andra, "Alltså kolla in Bella, hur kan hon ha dom där skorna på sig? Det ser ju ut som ett par golfskor." och dom andra håller alltid med. Jag är den som vet det mesta inom skolan men som aldrig törs öppna min mun, jag är den som alltid sitter hemma på dagarna och chattar med folk jag inte känner, jag är den som ingen kille vill ha. Jag är bara Bella, alltså ignen speciell.
Det var en dag då jag kände mig totalt deprimerad och den dagen kommer aldrig att glömmas.
Det var lördag, lördag då allt började. Det var natt, sjätte maj-06 och klockan var runt ett.
Jag låg i min sängoch började att tänka på mitt liv och jämföra det med dom som hade ett bättre liv, vad jag kom fram till var att jag inte hade nåt liv. Jag ville leva nån helt annanstans i en helt annan värld. Jag minns att jag i min säng och grät och tänkte på min familj, ingen av dom anade att jag hade hittat en nål som jag skärde mig med medans jag låg och grät. Ingen av dom tänkte ens på att jag kanske gjorde det, dom bara sov och jag bara grät. Jag trodde att tårarna skulle ta slut men det det gjorde dom visst aldrig utan dom bara fortsatte att rinna och rinna nerför mitt sorgsa anskite. Tillslut så somnade jag in och det första jag tänkte på nästa dag var att hitta ett rakblad, och det gjorde jag också. Den var bara min minsta bror och jag som var hemma så jag stängde in mig på mitt rum och satte mig i min säng. Jag la min vänstra arm i mitt knä och satte rakbladet mot huden och drog till. Det sved lite men det var skönt, för jag glömde allt i några få sekunder men sen då tårarna var tillbaka så var rakbladet också tillbaka. En gång blev sju gånger som i sin tur blev femton gånger. Femton smala skärsår som jag aldrig trodde skulle sluta blöda. Men jag skärde mig bara i armen, och tänkte på den dag då jag skulle börja skära mig i min handled. Härlig känsla, av fler större och mycket mer blödande sår.
Men det var på den tiden som jag var som mest avundsjuk och sen den dagen har jag inte skärt mig mera, men jag är på väg att falla tillbaka igen. Jag saknar den brännande känslan som för en kort stund fick mig att må bra.
Men nu är det sommarlov, slutet av juli och än så länge har jag inte gjort nåt kul alls, mest bara suttit vad datorn och lärt känna en kille som heter Niklas som jag gillar jättemycket men han bor inte här, han bor i Örebro. han är speciell, aldrig har jag lärt känna en kille som är lika bra som han, han är genomsnäll helt enkelt. han säger så fina saker till mig och förklarar hur underbar och fin han tycker att jag är, och han bryr sig om. Aldrig att jag trodde att killa nånsin skulle skulle bry sig om mig. Jag saknar han så mycket jämt, så fort jag inte pratar med han så är det som att jag blir helt tom inuti och alldeles förrvirrad och inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag gillar han obeskrivligt mycket.
Det är väl det som har varit det positiva under mitt lov.
Jag har också kommit på att jag är jätte avundsjuk på min storebror, för han är jämt med en massa kompisar, han är på fester och har kul och ungås med dom populära. Jag vill så gärna vara som han, för mig så har han allt, ett fantastiskt liv fullt med glädje. Om han bara visst hur avundsjuk jag är på han, då kanske han och jag skulle få bättre relation till varandra med. Det är nåt som jag saknar mycket i mitt liv, en bror att prata om allt med, en bror som alltid finns där för en som ens högra hand.
Känslan blir mer och mer lockande för varje dag, längtan efter rakbladet som är bortslängt. Det är nu jag behöver det, nu då jag mår dåligt. Jag behöver också få prata med dig, det skulle göra allt mycket bättre, blir så glad av det ävenom det bara är några meningar som är skriva på msn, det beytyder ändå mycket för mig.
Mina föräldrar förstår sig inte på mig, tror inte ens att dom tar sig tid att göra det. Dom verkar inte bry sig? Undrar om dom ens har en tanke på att jag kanske skulle kunna ligga i min säng och gråta nu? Är det så svårt för dom att se hur extremt dåligt jag egentligen mår. Är det inte min familj och syskon som ska känna mig bäst? Dom ju inte ett skit av hur mitt liv ser ut eller det som döljs i mitt svarta hjärta.
Önskar att du fanns i min närhet, nu då jag som mest behöver dig. Bara entill dröm, att komma träffa dig, bara en onödig dum dröm att nån dag komma träffa dig. Men du är så otroligt underbar att jag inte kan tänka på annat än dig. Jag klarar inte av det här snart längre. Jag måste få prata med dig, om jag inte får det så går jag under. Du är det jag vill ha, du är den jag vill hålla om och krama och dela allt med. Du är den jag vill kunna mysa med och pussa och säga jag älsakr dig till. Du är den som jag alltid vill ha i min närhet. Den som jag vet alltid lyssnar på mig då jag är ledsen, den som jag vet bryr sig. Du är för underbar för att vara sann. Jag kan inte sova på natten eller tänka klart på dagen för det enda jag tänker på är dig. Hela tiden ser jag ditt vackra ansikte, dina bruna ögon och ditt leende framför mig. Jag har hört din röst eka i mitt huvud ändå sedan den dagen du sa hej. Jag vet inte vad jag ska ta mig till det enda vill är vara med dig. Jämt vara med dig, önskar att det kunde vara så. jag ska göra allt för att få ha dig i mitt liv. Jag saknar alltid att inte prata med dig, då jag inte pratar med dig är minuter som evigheter, för mig är det plågande. Men då jag pratar med dig så är det som att tiden stannar och att det bara är du och jag precis i det där ögonblicket.
Tårarna torkar aldrig, bara rinner och rinner nerför mitt ledsna ansikte, men ett ansikte som döljer det onda i mig som jag bara vill skrika ut i hela världen och hoppas på att nån skulle höra mig.
Jag antar att det är dags för mig att springa, springa fort långt bort där ingen kan hitta mig. Det spelar ingen roll om jag hamnar där, ingen kommer ändå inte att sakna mig. Vill dit för att tänka och gråta över mitt tragiska liv. Jag behöver dig mer än nånsin, jag måste ha nån att prata med, nån som jag vet skulle bry sig. Jag måste ha en axel att luta mot och låta tårarna flöda, en trygg axel. Allt skulle kännas så mycket bättre, bara jag var hos dig.
Jag behöver styrkan för att inte leta fram ett nytt rakblad, jag vill inte skada mig mer igen.
Men vart finns styrkan?
Vart finns personen som bryr sig?
Vart finns den som förstår mig?
Vart är du då jag behöver dig som mest?
Önskar att jag bara kunde somna in och aldrig mera vakna upp, önskar att jag kunde sova föralltid i frid. Det nog bara då jag kan finna den frid jag behöver.
Snälla, kan inte nån bara ta mitt liv? Jag vill inte leva såhär, inte här, inte i den här familjen, inte det här livet. Snälla nån hör mitt rop på hjälp. Finns det nån som bryr sig?
Jag vill hitta mitt hem? Vart är mitt hem? Jag är vilse i ett liv fullt av bekymmer.
Tanken varje dag är alltid densamma, vad kommer att hända idag? Kommer jag bara att sitta framför datorn som vanligt? Kommer jag att må lika dåligt som dagen innan? Kommer jag att ta ett nytt rakblad och skära mig? Och kommer nån någonsin att bry sig?
Vad kommer egentligen att hända om jag börjar igen? Jag skulle iallafall må lite bättre av det, känslan var så härlig. Vill känna den en gång till, bara en gång. Då skulle smärtan försvinna ett tag. Men en gång säger jag, det blir en gång som sedan blir nio gånger. Antalet skärsår kommer alltid att öka. Gör jag det en gång till så har jag en känsla av att jag aldrig kommer att sluta.
Det jag känner nu, är ett sug av skära mig igen, se blodet rinna nerför min arm. Dom gamla ärren är sanrt helt borta nu, kan ju lika gärna bara skära nytt över. Vill känna befrielse och lättnad från det onda, det onda som plågar mig inuti. Allt det onda som jag vill få ut. Vill skrika, bara skrika, så att alla skulle höra mig och för ett kort ögonblick så tiden stanna och jag skulle känna allas blickar i mig som knivar i en rygg.
Vill inte leva i den här världen? Den plågar mig till det yttersta! Det är orättvist att vissaska få leva ett lyckligt liv medans andra bara tycker att livet är ettrent helvete.
Jag kan inte beskriva hur jag känner mig just nu, alla tankar bara snurrar runt i huvud och gör mig totalt förvirrad. Vet snart inte vad rätt eller fel är längre. Känner bara att jag vill somna in i en lång dröm och inte vakna upp förrän du väcker mig och ger mig hopp igen och får mig att känna mig älskad. Vars finns mitt hem? Det här känns inte som mitt hem. Jag är inte älskad här. Snälla ta mig till lyckan, vill inte leva det här livet.
Jag har en massa drömmar, men snart har alla av dom suddats ut helt. För varje dag som går så blir dom mer och mer oklara. Det är drömmarna jag lever för. Då dom är borta så är jag också borta. Men jag tänker alltid att det speciella dagen kommer väl för alla nån gång, och nån dag så den komma för mig, och det är då som mitt liv börjar på rikitgt. Men jag börjar tvivla mer och mer på det nu. Mitt liv rasar snart, mitt hjärta är svart och ihåligt. Finns inget mer att leva för,
kommer det att bli en dag till?....
(Kanske kommer mer, jag får se det beror på...)
Ps.Det är såhär mitt liv ser ut, och det är så det alltid kommer att vara.Ds.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lovely__ - 22 jul 06 - 21:24- Betyg:  | | Kämpa på! | | Cinderella - 22 jul 06 - 18:00- Betyg: | | jag känner igen mig i allt utom det där med rakbladet. ja det känns nästan som att du skriver om mig. jätte fint skrivet och känner du för att prata med nån så får du jätte gärna skriva till mig. för det känns som vi har typ samma problem. och i betyg så e det klart att du ska ha en 5 =) | | Liiiee - 22 jul 06 - 17:11- Betyg: | Du ska veta att alla finns för dig och alla älskar dig ..
(jag vet hur de är när man känner suget att skära sig men va stark!!!!)
Kram Emaaah |
|
|
|
