Om en flicka del 7 Varför bryr du dej? |
Såhär slutade del 6:
Ett par minuter senare kom ambulansmän med en bår upp till lägenheten.
Gustaf hade dåligt samvete.
Det var ju det som My ville, hon VILLE ju dö.
Men han kunde inte bara låta henne dö.
Han älskade henne.
Innan hade hon alltid varit som hans lillasyster.
Men nu var det så mycket mer än så.
Han älskade henne.
Gustaf satt och stirrade rätt ut i luften.
Han hade inte sovit på hela natten.
My rörde lite på sig i sjukhussängen brevid honom.
Hon öppnade ögonen försiktigt och såg sig omkring.
Hon satte sig upp hastigt.
- Vart är jag? flämtade hon.
Gustaf ryckte till, han hade inte märkt att hon hade vaknat.
- På sjukhuset... mumlade han.
- Vad gör jag här? hon upptäckte att Gustaf satt vid hennes sida.
- Du tog en överdos...
- Vad gör DU här? Och varför är inte mamma här i sånna fall?
- Hon vet inget än. Jag ringde sjukhuset.
- Varför?
- Du hade inte levt så mycket om inte jag hade ringt efter ambulans.
- Varför? Du visste ju. Du visste ju att jag inte ville mer. Varför bryr du dej om mej?
- Ja... Men asså... My... Jag är kär i dej.
- VA?! I mej? Jaja, säkert.
- Nej, men det är sant. Jag lovar.
- Säkert?
- Ja.
- Sluta?
- Nej.
- Vart det därför du ringde?
- Ja. Jag vill inte förlora dej.
- Va? Jag fattar fortfarande ingenting...
Dom satt tysta en stund och såg på varandra.
- Det ordnar sej.
- Va? Vad?
- Din pappa sitter i fängelse. Men du måste vittna.
- Måste jag?
- Ja? Eller asså, du måste ju inte om du inte vill...
- Jag vill.
- My, måste du dö?
- Nej...
- Bra.
- Mm... Vet du vad?
- Nej, vad?
- Jag tycker om dej med.
- Okej. Men du. Jag måste nog gå nu. Jag har varken sovit eller ätit sen dom hämtade dej.
- Okej. Kommer du tillbaka sen?
- Senare.
Gustaf log och reste sig.
Han gav henne en snabb puss i pannan innan han gick.
- My, han vände sig om. Det ordnar sej, det gör det alltid. Jag ringer din mamma.
- Okej.
To Be Continued
|
| Kommentarer | | Piinkhallon - 5 sep 06 - 03:09 | | SKRIV MER :) vill höra mycke mer ;) |
|
|
|
