berättelsen om Sofie del 6 |
Att de höll varandras händer. Precis som de gjorde första dan de blev ihop.
Ann kom in och avbröt allt. Emil du ska till skolan nu skynda dej.
Okej okej jag är på väg. Sa han trött. Han tog sin väska och gick till skolan.
Han mötte Lukas på vägen han hade tydligen övernattat hos sin mormor.
De gick och pratade. De pratade om lite allt möjligt. När de kom till skolan så gick de till Emils kompisar och stod och snackade.
Det ringde in och alla gick in. Ingrid kom in och sa: de som vill får komma på Sofies begravning om 1 månad.
Läkarna kunde inte rädda henne. Emil såg på Ingrid med öppen mun och skakade på huvudet. Jag vet att det är svårt för Emil men var stark nu okej.
Sa Ingrid som försökte lugna ner honom. Han dunkade huvudet i sin bänk och sa nej så fort hans huvud nuddade bänken.
Sluta nu Emil. Sa Stoffe. Jaja okej då. Sa Emil och slutade. Han lyfte handen och Ingrid sa: ja Emil vad är det? När är det? Sa han och suckade.
14.00. Sa Ingrid. Okej då vet jag… sa Emil. Jaa okej ta upp era matte böcker och börja räkna. Sa Ingrid och alla gjorde som hon sa.
Emil jobbade bra och efter 1 timme så var det rast han gick ut och såg Lukas och Julia kyssas.
Han log och gick vidare. Han gick till sina kompisar och de snackade.
Så skoj bråkade de lite. Emil var med och skoj bråkade med Ante.
Det ringde in och alla gick in. Det var svenska och Emil ville inte jobba.
Han sa till Ingrid rätt ut: kan vi inte sluta för idag för att sörja Sofie?
Nja jag vet inte men jag ska fråga rektorn. Jag kommer snart. Sa Ingrid och gick.
Alla läste bänkbok och senare kom Ingrid tillbaka. Hon sa att Rektorn hade gått med på de så hon sa till Emil och Stoffe att säga till alla om det.
De gick till resten av skolan och sa till alla att de var helg och att alla fick gå.
De sa också att de fixat med taxi hem till dem som behövde. Så alla kunde komma hem utan problem.
De gick senare till ditt klassrum och tog sina väskor.
Emil gick hem slängde sin väska och letade efter ett ljus.
Han hittade ett rött ett och sa högt: Rött perfekt kärlekens färg.
Han tände det och gick ut han satte ljuset i jorden och tittade på det.
Efter en stund gick han in och kollade på tv.
Men det var inte roligt så han stängde av den.
Han läste istället men han läst klart hade han tråkigt igen.
Han tänkte: jag kan sova. Nej tänk om jag drömmer om mardrömmar om Sofie.
Han satt bara och stirrade tomt framför sig. Sen tänkte han: om jag bara frågat Sofie för ett par månader sen eller till och med år.
Gud vad jag önskar att jag gjort det. Han knöt sina nävar och tittade upp.
Där framför honom stod självaste Sofie i vit klänning och glittrande hår.
Sofie sa han och gick fram till henne. Så grät Sofie. Varför gråter du? Sa Emil.
Vad skulle du gjort om himmelen lämnat dej? Sa hon och bleknade bort.
Nej skrek Emil och försökte ta tag i henne men det gick inte.
Vadå himmelen lämnat henne? Sa han sen.
Jag tror jag fattar en gåta. Men vad betyder den?
Han satte sig ner i en fåtölj och funderade.
Men en timme senare kom hans mamma hem och sa: Emil vad gör du här hemma?
Vi fick ledigt från skolan för att ja du vet ju vad som hänt. Sa Emil.
Jaha okej. Sa Ann. Men mamma. Sa Emil. Vad betyder: vad skulle du gjort om himmelen lämnat dej?
Att du förlorat något du höll kärt hurså? Sa Ann.
Nja inget jag bara undrade. Sa Emil och gick till sitt rum.
Han satte sig framför datorn och loggade in på msn. Han chattade med Lukas och Julia.
Emil berättade vad som hänt de där om att han hade sett Sofie.
Julia skrev och sa: Ehh e du knäpp lr?? Nej de e jag inte jag e normal skrev Emil tillbaka och blocka Julia.
Emil loggade ut. Han tittade ner i golvet och fällde en tår.
Han mindes innan Sofie och han var ihop. När de chattade på msn. Han blockade henne i början men sen tillät henne.
Och de började chatta de hade så kul de skrattade åt varandra. De var så kul… tänkte Emil och fällde en tår till.
Han ställde sig upp och gick till sig säng. Han slängde sig i den och suckade.
Han tryckte ner ansiktet i kudden. Han lyfte huvudet igen och dunkade huvudet i kudden.
Han reste sig från sängen. Och då ropade Ann: Emil det är mat kom nu.
Okej. Skrek Emil tillbaka. Han gick till köket och satte sig vid middagsbordet.
Han fick pasta och skinksås. Han tog lite och gick till sitt rum igen.
Han stod framför spegeln igen och såg på sig själv och sa: varför just jag varför inte någon annan?
Varför VARFÖR???? Varför dog inte jag istället för hon? Önskar att det var så. Han satte sig på sin säng.
Han la sig ner och tittade upp i taket.
Han tänkte om han skulle hitta en ny tjej eller aldrig älska någon annan än Sofie.
Han låg länge och funderade.
Han blev så arg på sig själv så sa han högt: bara Sofie bara Sofie ingen annan.
INGEN!!!! Han lugnade ner sig och andades med djupa andetag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | -_TiNa_- - 14 sep 06 - 03:42- Betyg:  | | samma | | Maulin - 21 jul 06 - 05:35- Betyg: | | jätte bra du |
|
|
|
