berättelsen om Sofie del 5 |
2. Livet efter sorgen.
Han gick in i klass rummet och tittade ut.
Han tänkte på Sofie vad de gjorde med henne.
Han ville veta. Han kunde inte jobba han tittade bara ut från fönstret.
Han frågade Ingrid om han fick gå till skolsystern Karin.
Ja okej då. Sa Ingrid. Han gick med tunga steg mot skolsysterns rum (hon är också en sorts psykier).
Han knackade på hos henne och hon skrek: kom in! Han gick in och såg att Fille låg på sängen som fanns där.
Fille reste sig och gick ut. Lägg dej ner. Sa Karin snällt.
Emil la sig ner och Karin frågade: nå har du ont någon stans eller så eller kom du för det där om Sofie?
Det är Sofie… sa Emil och höll nästan på att gråta igen. Okej berätta allt för mej nu.
Sa Karin. Han berättade allt från början till slut.
Efter en stund sa hon: okej men ta det lugnt du kommer över det. KOMMER ÖVER DET! Skrek Emil rätt ut.
Sånt kommer man inte över bara så där. Jag älskade henne hon älskade mej så är det jag saknar henne. Sa han och gick ut.
Han gick till sitt klassrum och satte sig och läste bänkbok. Chrisstoffer (Stoffe) frågade hur det var med honom.
Äh ingen ide´ att bry sig alla säger ju bara du kommer över det. Sa Emil bekymrat.
Nja de va ju inte vad jag skulle säga direkt. Sa Stoffe. Nehe vad skulle du säga då?
Att du ska hoppas att hon kommer tillbaka de flesta vill det. Okej jag ljög ALLA vill att hon kommer tillbaka. Sa Stoffe halvt desperat.
Ja vet Stoffe jag vet jag undrar vad hon gör just nu om hon sover, är vaken eller ligger i en… en likkista. Sa Emil och försökte låta stark.
Ja vem vet. Sa Stoffe. Emil och Christoffer. Sa Ingrid lite surt vad håller ni på med läs nu.
Okej sa de i kör. De läste i 10 minuter till och sedan sa Ingrid: ja ta ner era böcker i bänkarna och ta er väskor syns i morgon hejdå.
Hejdå sa allihopa. Emil gick till taxiplatsen där Sofie brukar vara.
Han stod en stund och tittade runt. Han önskade att Sofie var där. Han gick hemåt och när han gick hem såg han massor av kärlek hela tiden.
Folk som kysstes gamla och småbarn. Fåglarna kvittrade en liten sorgsen låt. Emil gick in i sitt hus och raka vägen upp på sitt rum och satte sig framför skolkatalogen.
Han såg på Sofie och grät en tår. Den tåren åkte ner på Sofies ansikte.
Han kastade iväg katalogen och satte händerna för ansiktet. Hans mamma Ann kom upp och frågade hur det var fatt.
Äh varför fråga du skulle aldrig förstå. Sa Emil. Kanske jag vet inte än berätta. Sa hans mamma.
Nej det tänker jag inte ni vuxna säger bara samma saker hela tiden glöm bort det glöm bort det men det går ju inte. Sa han ledsen och lite argt.
Ja men vi säger så för att vi vet bäst. Sa Ann. Du har så fel mamma du har aldrig genomlidit den jag älskar är död okej nu vet du så lämna mej ifred. Sa han och grät lite till.
För mej har det aldrig hänt men hur dog hon? Sa Ann och log. Emil bara skakade på huvudet och gick där ifrån.
Han gick ut igen. Han gick till parken och satte sig på en bänk. Då kom Lukas och satte sig brevid honom.
Hur är det efter ja det som hände? Sa Lukas så lugnt han kunde.
Det sårar… det blöder i mitt hjärta jag saknar henne räcker det? Sa Emil.
Jag tror det men de ordnar sig ska du se jag vet jag vet hon är död men oj nu sa jag för mycket jag måste gå hejdå. Sa Lukas och sprang i väg.
Emil satt kvar och kollade rätt ut. Han tänkte på alla ljuva stunder då han sett Sofie pratat med honom och allt annat.
Efter en timme gick han hem. Ann sa: var har du varit? Ingenstans. Sa han bara.
Vi ska äta nu. Sa Ann. Jag är inte hungrig jag går och lägger mej. Sa han och gick till sitt rum.
Han låg i sin säng och tänkte på Sofie. Han tittade upp i taket.
Efter cirka 2 timmar somnade han. Han drömde mardrömmar om henne. En var en förfälig än det värsta han kunde tänka sig hon dumpade honom och blev ihop med en annan.
Han flög upp och andades häftigt. Han tittade på klockan den var 1:41. Han la sig på kudden igen och somnade om.
Han hade fortfarande mardrömmar men inte lika dana så att han vaknade men han sov oroligt.
Nästa dag ringde hans klocka. Han stängde av den och gick upp. Han klädde på sig och gick till köket. Ann stod och gjorde toast bröd.
Han tog 2 och åt upp. Han tog ett glas mjölk och gick upp igen. Han stod framför spegeln och tittade på sig själv. Och
han tyckte att han såg Sofie vid sidan av honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | -_TiNa_- - 14 sep 06 - 03:41- Betyg:  | | samma | | Maulin - 21 jul 06 - 05:07 | | jääääätte brtra som vanligt hhhaha meeer?!..! nu! |
|
|
|
