Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ett Stycke Ur Fatimas Liv - Del 7

Fredag

"Äntligen veckoslut. Fast de inte äe skola längre så känns de skönt..."

Fatima mindes tillbaka. På sina dar som en liten flicka. De var längesen som hon hade tänkt så. "Äntligen fredag..."
På senare dar hade hon förstått att fredagar var som vilken dag som helst.
Och att det aldrig blev nått veckoslut. Allting gick bara runt, runt. Det fanns ingen ände.

Alla dagar är de samma, dom heter bara olika.

Så att det var fredag idag rörde henne inte alls. Den enda skilnaden var att hennes far inte arbetade på helgen.
Och skulle därför vara hemma med övriga i familjen. Hennes mor var en typisk hemmafru. Det hade hon alltid varit, och så skulle de förbli.
Det var ett av skälen till att Fatima och hennes bröder aldrig behövt vara på dagis, och därför inte hade umgåtts så mycket med jämnåriga barn.
Fatima hade mycket stor respekt för sin familj. Hon ville aldrig dom nått ont. Även om de kunde verka så ibland.

När hon satt där i sitt rum (som hon delade med två småbröder) så flög hennes dörr upp med en ryslig smäll.
Och in kom Ahmid, ena handen fast knuten till en näve, den andra handen höll han stadigt i sin mobiltelefon.
Utan förvarning slog han henne på kinden med utsidan av handen. Av ren reflex förde hon sin hand mot den ömma kinden.

" Vem har tillåtit dig att använda min telefon? Vet du hur mycket det kostar att ringa, din jävla horunge??"
Fatima teg. Hon viste hur man skulle bete sig när Ahmid var på det här humöret.
Hon var van.
Medan han läxade upp henne om hennes oansvarighet mellan mitt och ditt, så upprepade han gesten mot hennes ömma kind.
När de var slut mindes hon inte hälften av hans meningar.
Efter de som kändes som en evighet avslutade han de tillsist med;
"Fattar du inte? Du kan ju inte hålla på såhär, för fan! Tror du inte att jag fattar? Jag fattar inte ens hur farsan kunde tillåta dig att ta hem honom!
Kom ihåg detta Fatima; Du kan aldrig lita på någon, och absolut inte på en kille!"

I samma stund som han lämnade rummet tänkte hon;
"Du skulle bara veta..."
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
spite_fire - 21 jul 06 - 03:21- Betyg:
mer =)
nona - 21 jul 06 - 01:32- Betyg:
bra, mer!
ILoveCross_ - 20 jul 06 - 21:52- Betyg:
Jätte bra =D
Kommer det en fortsättning idag? =D

Skriven av
Nioxita
20 jul 06 - 21:47
(Har blivit läst 73 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord